Den här posten är som titeln antyder återanvänd. Artikeln uppträdde ursprungligen i speltidningen Fenix Nr6/08 och är ett referat av Gary Alan Fines bok Shared Fantasy, en socialantropologisk studie av rollspel.

Shared Fantasy – Role-playing Games as Social Worlds
Gary Alan Fine

I och med att jag i mitt arbete sysslar mycket med spel, och framförallt läser mycket om spel för att hålla mig någorlunda fräsch i huvudet så blev jag extra glad när jag hittade en hel hög böcker om rollspel. Den jag läste först heter Shared Fantasy och är skriven av socialantropologen Gary Alan Fine. Den skrevs förvisso på 80-talet, men mycket av dess innehåll är aktuellt även idag. 

Fine har med sin bok studerat fenomenet rollspel och kommer fram till många spännande slutsatser. Han har främst studerat fyra olika titlar. Ett av dem, Chivalry & Sorcery känns otroligt daterat, men Dungeons & Dragons, Traveller och Empire of the Petal Throne (Tékumel) finns fortfarande i tryck idag.  

Shared Fantasy är en intressant bok att läsa, inte bara för att det är en av få sociologiska studier av fenomenet rollspel, utan för att den sätter ord på en del av de företeelser som förekommer inom rollspel och ger oss som spelar ett viktigt och användbart verktyg i analys och diskussion av rollspel.

Boken är uppdelad i tre områden, varav det första avhandlar subkulturer, det andra handlar om kulturella system och det sista handlar om identifikation och inlevelse. 

Fine utvecklar diverse olika teorier om hur rollspel som subkultur uppstår, hur kulturerna utvecklas, rekryterar och hur de lyder de regler som propageras i gruppen. Inte så konstigt när man tänker på att det är sociologi som är Fines huvudämne. Hans teorier inbegriper bland annat varför det är så få kvinnor inom rollspelshobbyn. Jag håller inte med honom om alla hans slutsatser, men framförallt hans analys av rekrytering känns som en viktig pusselbit. Han anför att spelen skapas av män, spelas av män och rekryterar sin spelarbas bland män. 

Fine tittar också ingående på de kulturella system som byggs upp inom spelvärlden, hur de influeras av de kulturella system som finns i verkligheten och vilka effekter och resultat det har på den spelade världen. En spelvärld är nämligen långt ifrån fristående från den omgivande världen och författarnas uppfattning av världen. Rollspel influeras alltså i allra högsta grad av författarna, även äventyren påverkas av spelledare och spelgrupp.

Slutligen analyserar Fine också inlevelsen i spelupplevelsen och hur det påverkar identifikationen med den rollperson spelaren spelar. Den här delen i synnerhet är intressant för mig ur ett spelkritiskt perspektiv. Mycket av den kritik som utifrån riktats mot rollspel intar synsättet att spelarna inte är kapabla att göra någon skillnad mellan den egna identiteten och rollpersonen. Fine visar ganska tydligt att det istället handlar om att rama in olika identiteter man gör sig – ibland medvetet, ibland omedvetet – för att hantera olika situationer. En människa reagerar olika i olika situationer. 

Fine gör i sin bok ett om inte heltäckande så ändå väldigt grundligt porträtt av rollspelshobbyns kulturella sida. Det är en gedigen bok, välresearchad och inte helt utan kritik mot spelhobbyn och den kultur den främjar och fostrar. Framför allt är det en bok som manar till vidare studier, inte minst genom att ta spelen på allvar. 

För den som är tveksam till rollspel som fenomen är detta en underbart bra bok, den är inte bara tämligen befriad från värderande språk och uttryck, den är även en god introduktion till fenomenet som sådant, trots sin ålder, eftersom Fine också ger en överskådlig presentation av vad rollspel innebär. Den är definitivt värd en del tragglande. Det skall sägas att Fine förvisso skriver bra, men det är inte direkt Stephen King senaste. 

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,