Jag såg i dagarna att DN har fortsatt debatten om spel och könsroller, bland annat med en artikel där Maja Fjaestad intervjuas om manlig och kvinnligt kodad teknik. Hon säger en mycket intressant sak som jag har tänkt på i rollspelssammanhang – jag har lagt upp den bloggposten igen* – nämligen den som handlar om statusförlust:

En stor del av tekniken var ”manligt kodad” från början, men ju mer allmän den blev, desto mer ansågs den tillhöra kvinnor. Telefonen är ett bra exempel på ett föremål som till en början ansågs avancerad och manlig, men som kom att bli en kvinnligt kodad teknik och vars status sjönk.

(Källa)

Hon säger också att nörden är en av få manliga stereotyper som kvinnor sällan går upp i – och, skulle jag vilja tillägga, sällan får** gå upp i. Kanske är de starka reaktioner som syns i kommentarsfält och online ett försök att behålla både gamerns och nördens status? Det här är bara spekulationer. Jag har hittat studier som till viss del stödjer den funderingen, men inget som är spot-on.

I artikeln pratar också Jonas Linderoth om hur onlinevärlden ser ut, något jag själv känner igen, men som även finns bekräftat i ett par undersökningar som gjorts om onlinespråk.

Mina informanter berättar att stämningen kan förändras när det kommer in en tjej i spelet, antingen blir språket plötsligt väldigt välvårdat eller extremt snuskigt, säger han. Det kan inte förhålla sig neutralt till kvinnliga spelare.

Många onlinespel präglas av en prestationskultur där statusen avgörs av hur duktig du är.

– Men den omfattar inte de tjejer som deltar. Här ges tjejerna en stereotyp könsidentitet och de utmanas inte på samma villkor som killarna. Tjejerna tillåts inte att delta på samma premisser, det gör att många inte vill ge sig till känna.

Den här utanförskapet, specialbehandlingen, kan i vissa fall göra att tjejer som annars hade kunnat tänka sig att spela helt enkelt låter bli, men det här har jag redan gått igenom i en annan bloggpost. Det är dock trevligt att en forskare med mycket pondus inom spelvärlden påpekar samma sak. Vi är med andra ord inte tokiga, och vi inbillar oss inte. Inte heller bemöts vi med samma utgångspunkt som en en manlig gamer. Det kan vara värt att fundera över.

Han säger också en sak som jag inte alls känner igen. Jo, till viss del känner jag igen den, men jag skulle vilja undersöka hur det ser ut dels på spelarsidan och dels på designsidan. För på designsidan är det inte alls ens i närheten av jämlikt:

I datorspelsvärlden handlar det mer om lek och förströelse medan rollspel ofta kräver en annan sorts bildning och engagemang, något som leder till en mognare syn på jämlikhet.

(Källa)

Som en avslutande passus kan jag säga att DN tagit upp en del av de kommentarer som förekommit i kommentarsfälten. Det är en blandad läsning. Jag tog ju bara upp de “jobbiga” kommentatorerna. Jag lyfte inte de trevliga, positiva, uppskattande kommentarerna. Nästa gång skall jag bara fokusera på dem.

Det som slår mig i de diskussioner jag har haft på twitter, via mail och IRL är den totala okunskap de flesta (manliga) gamers uppvisar när vi diskuterat det här. “Va, har tjejer blivit hotade till livet? Va, får de porr i mailen? Va, har snubbar gått hem till tjejerna och väntat på dem?” Det verkar inte finnas i föreställningsvärlden hur illa det är. På ett sätt ger det här mig hopp. Eftersom många av de jag pratat med varit gamers är det osannolikt att de själva för den negativa spelkulturen vidare. Å andra sidan – hur mycket av det som pågår är sådant vi inte vill märka?

Nåja, slut för idag.

________________________
* Anledningen till att jag tog bort den? Too many dicks on the dancefloor och för lite ork att bemöta kommentarer.

** Att vara nörd är att ägna sig – intensivt – åt ett eller annat ämne. Som kvinna skall du vara seriös, inte slösa med din tid, och det här är faktiskt ett arv vi har ifrån feminismens rötter. Shira Chess pratar om det här i sin uppsats How to Play a Feminist.

Wollstonecraft writes that men view women as “a swarm of ephemeron triflers” and that
they are “reckoned a frivolous sex.” This sentiment (and resentment) continues through
many early feminist figures with detrimental repercussions. Often frivolity was overtly
eschewed in these discussions about women’s rights. In order to show their equality to
men, women overcompensated for frivolous reputations and downplayed play

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om DN, artiklar, spelkultur, feminism