Jag blev faktiskt överraskad över att hitta mitt eget namn i Level 7s nomineringslista. Jag är så klart både glad och hedrad över att befinna mig i det sällskapet. Om inte annat så inser jag att bloggposterna blir lästa :).

Tack, alltså, ni vänliga själar som nominerat mig i en tävling jag själv inte haft tid att delta i juryn för. Ni hedrar mig med era nomineringar, och jag skall så klart göra mitt bästa för att fortsätta skriva intressanta (i alla fall för mig, och det verkar ju ha funkat eftersom ni uppenbarligen också tycker det) bloggposter, med samma inriktning och breda ämnesval.

Jag har själv röstat på ett par favoriter redan, men att avslöja vilka vore kanske att peka på dem jag inte röstat på. Jag tycker själv att den här sortens “tävlingar” är lite exkluderande Alla bloggar, podcastar och speltidningar är trots allt ett steg i rätt riktning: Att föra ut spel som fenomen till en bredare allmänhet. Att informera om spel och spelande på ett alternativt sätt till skrämselartiklar i media med varierande grad av underbyggnad (visste ni förresten att ungdomar i Helsingborg har börjat ta kokain för att kunna spela enligt Metro?), och kanske på ett lite lättsammare sätt än min personliga bibel “Rules of Play” av Katie Salen och Eric Zimmerman.

Men som en uppmuntrande klapp på axeln, och ett sätt att visa uppskattning är Level 7:s utmärkelser en alldeles utmärkt mekanik. Att ha något att sträva efter (så länge den strävan är vår egen och inte blir ett stressmoment) är en bra motivator. Själv har jag fått ett bevis för att det jag skriver har ett intresse, inte bara hos mig, och det ger mig också en ökad drivkraft att skriva mer och djupare om sådant jag faktiskt älskar. I det här fallet spel.

Återigen – tack för nomineringen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,