Den här recensionen publicerades ursprungligen i speltidningen Fenix, no 3 2006

WitchCraft – Revised edition
Eden Studios


WitchCraft inleds med vad som kommer att sätta smak på hela boken – stämning. Det första man öppnar boken hittar man en inledande berättelse, en spelupplevelse kan man väl nästan kalla det, som genast ger en tydlig överblick över vilken typ av spel det rör sig om.

Inledningen följs av en i mitt tycke ofta saknad förklaring om vad boken innehåller, hur man läser “facktermer” som till exempel D10 och vad de olika layouterna representerar. Strålande upplägg för en ovan läsare, och mycket positiv läsupplevelse för oss som harvat oss igenom 30 – 40 rollspelsböcker redan innan och börjar tröttna på att få skriva förklaringar i kanten själva.

Vad det gäller settingen hittar man inget nytt om man har läst andra böcker i samma genre. Det känns lite White Wolf över den annalkande “Day of Reckoning” men till skillnad från det ödesdigra upplägget i de flesta World of Darkness-böcker är det något spelarna själva kan påverka, vilket i mitt tycke lämnar lite mer frihet till spelledaren. Det känns lite kliché, men det är så välskrivet att man kan leva med det. Det man har fokuserat på är en tillräckligt detaljerad setting för att spelledaren skall kunna köra en bra kampanj, utan att köpa till böcker. Jag säger det igen. Stämningsskapande texter och information till spelledaren sätter en oerhört hög nivå på inspirationsfaktorn. Det finns inga tvivel om vad det är för ett rollspel, eller vad spelarna kommer att få uppleva och det gör mig som spelledare säkrare i sadeln.

Rollpersonerna man spelar tillhör de utvalda (naturligtvis), som begåvats med särskilda förmågor. Det kan vara magiska eller psykiska krafter, spiritism eller mirakelutförande. Det man får betala för krafterna är att man känner till hur världen verkligen ser ut.

Skapandet av en rollperson ligger på en ganska normal svårighetsnivå. Det jag tycker bäst om här är arketyperna. Inte för att arketyper egentligen passar mitt spelsätt, utan därför att man som ovan eller fantasifattig spelare får så många frågor att svara på att det känns som att det går på räls. Resultatet blir faktiskt en intressant person att spela. Grundegenskaper och färdigheter är poängbaserade, man får alltså placera ut ett visst antal poäng beroende på vilken karaktärstyp man spelar. Det finns fyra typer att välja bland, “Gifted”, “Lesser Gifted”, “Mundanes” och “Bast”. Typerna är hyfsat välbalanserade, poängmässigt. Är man “Gifted” eller “Bast” får man tillgång till mer spektakulära krafter, men man har också färre poäng att distribuera.

Det man slåss mot i WitchCraft är en ganska “normal” samling monster. Man har vampyrer, galna gudar och demoner som på olika sätt försöker få balansen att svänga åt deras håll, men även här gör WitchCraft något eget av sina antagonister. Man får många och bra uppslag på hur man kan göra sina spelledarpersoner unika och inte bara en i mängden av offer i slakten i det Godas tjänst. Demoner och vampyrer har sina egna motiv till varför de beter sig som de gör, och det finner jag positivt.

Så till reglerna… WitchCraft använder sig av Unisystemet, och ett uppdaterat sådant, vilket märks väl i balansen på de modifikationer man tillämpar. Samtliga färdighetsslag görs med en D10, resultatet läggs till de färdigheter eller grundegenskaper som verkar vettiga, man moddar, och så ser man hur väl man lyckades. Mycket enkelt och lätt att hålla reda på, eftersom det är genomgående, oavsett om man slår för färdigheter eller magiutövande. Något som författaren trycker ganska hårt på är att reglerna inte behöver följas slaviskt. Tärningsrullandet kompletterar berättandet, men berättandet skall inte gå åt skogen bara för att man rullar tärningar. Regelsystemet är dock inte särskilt detaljerat, så vill man ha ett realistiskt system bör man kanske inte skaffa just det här rollspelet. Å andra sidan är det lätt att anpassa till andra settings, just på grund av enkelheten och bristen på detaljer.

Vad det gäller layout och läsbarhet får WitchCraft även här ganska höga poäng på brödtexten. Illustrationerna är vackra och inspirerande så de får också högt betyg. Någon har i och för sig kladdat dit en ram runt texten som känns ganska onödig, men den stör inte så mycket. Det som däremot stör är de små rutorna som finns här och där, inte för att informationen inte är bra utan för att de är så svårlästa. Detsamma gäller stämningstexterna. Typsnitten är kladdiga och otydliga och man får anstränga ögonen för att läsa. Värst är de svarta rutorna med vit text. När man lagt ner så mycket omsorg på system och polerat innehållet till så hög grad känns det synd att man förstör det genom att inte tänka igenom den grafiska formen. Det är ett problem som förekommer i många rollspelsböcker, och i sammanhanget är WitchCraft långt ifrån det värsta exemplet jag sett.

Som slutkläm får jag väl säga att det märks att boken är en reviderad utgåva. Det finns ytterst få korrekturmissar, reglerna är välbalanserade och man har tänkt på att de som läser kommer att vara både nybörjare och gamla rävar. Stämningstexterna gör hela boken rolig att bläddra sig igenom. Nackdelen är att genren känns lite uttjatad och att de antagonister som finns är lite slitna. Men har man inga rollspel baserade på nutidsmagi, och är man ute efter en bra wicca-setting så är WitchCraft definitivt ett gott köp.

Läs vidare:
Eden Studios – WitchCraft

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,