När jag började spela rollspel i mitten på 80-talet förväntade jag mig inte att det skulle bli en så integrerad del av min identitet. Jag förväntade mig heller inte att jag skulle bygga en karriär på min kärlek till spel. Inte heller förväntade jag mig att jag skulle bli så pass engagerad att jag ställde mig upp för rätten att få spela och rätten att få delta i kulturen runt spel. Men spel är något alldeles speciellt, och jag vill inte hålla någon utanför den här underhållningsformen. Så jag kämpade och jag skrev och jag debatterade.

Jag antar att det är ännu en av de där achievements som jag har unlocked. Idag fick jag utmärkelsen Årets spelare av Sverok. Motivationen lyder:

För sin långa gärning som designer, recensent och bloggare i spelsverige var inte bara årets pristagare en av de första att uppmärksamma ojämställdheten i spelkulturen, hon blev också en röst inifrån spelindustrin som inspirerat tusentals unga spelskapare att både göra bättre spel och en bättre värld.

Klipp från mitt tacktal (som jag vägrar att länka in här, för jag hatar att se mig själv på video):

Jag har kämpat länge för att spelkulturen och spelbranschen skall bli bättre på inkludering och jämställdhet. Att få bekräftelse för att det jag har försökt göra ger resultat känns stort, och det är något jag verkligen uppskattar. Jag tar emot den här utmärkelsen som ett bevis för att spelkulturen faktiskt börjar ändra på sig. Jag tar inte emot det för mig själv. Jag tar emot det för alla de som tillsammans med mig kämpat för att nå så här långt. Tillsammans når vi ännu längre.

Förhoppningsvis kommer inga utav de som kommer efter mig att behöva oroa sig för om de är anställningsbara, eller om de kommer att stämplas som besvärliga och jobbiga för att de ställer det ganska enkla kravet att bli behandlade som människor.