Jag har fått slut på plats i min rollspelshylla. Närmare fyrahundra böcker trängs om utrymmet. Allt från giganorma boxar till miniformatsböcker gnuggar axlarna mot varandra i någon slags boktrivsel i hyllan. Det som är så fantastiskt med alla dessa fyrahundra böcker är alla de världar de representerar. Det är verkligheter som står där och väntar på mig. Alla med sin uppsättning regler och förhållningssätt, men ändå – verkligheter.

Etherscope, Hellboy, Mouse Guard, Götterdämmerung, Trinity, Lamentations of the Flame Princess, Kult, Pathfinder, Hot War. Med på bilden in spriritu är Eclipse Phase och Unhallowed Metropolis.

Det där är något som jag varit fascinerad av sedan jag spelade mitt första rollspel. Hur det går att skapa sig en annan värld och sedan vistas i den, även om det bara är med ord och nedklottrade kartor. Det är som tusentals Narnia som väntar bakom garderobsdörren, eller i det här fallet bakom bokpärmarna. Jag är lika fascinerad av det nu som jag var för tjugofem år sedan när jag började spela. Det är kanske därför jag har så svårt att göra mig av med mina rollspelsböcker. De är hemma. De är alla mina världar som jag flydde till när jag mådde dåligt eller bra eller bara mådde. De är min tillflyktsort och har alltid varit min tillflyktsort. Det är därför det är så besvärligt att hyllan börjar bli full igen. Jag borde göra mig av med några av dem, men ju äldre jag blir desto svårare blir det. Kanske för att jag är en samlarpersonlighet, men jag tror inte det handlar om det i det här fallet. Snarare handlar det om att skära av kontakten till mina tillflyktsorter.

Det finns de som säger “PDF-rollspel!” när jag uttalar mig om detta oerhörta ilandsproblem, men jag är inte så sugen på att läsa på läsplatta. Jag har ett trettiotal rollspel i digitalt format och några av dem finns bara där och inte i bokhyllan. Det är de rollspelen jag inte läser särskilt ofta. De hamnar vid sidan av. De kan vara hur fina som helst, men de är ändå inte där på något konstigt sätt. Det är som att jag behöver den fysiska artefakten – garderobsdörren – för att kunna fly in i dem.

Jag tror inte jag hade någon direkt poäng med det här inlägget. Utöver att beklaga mig över att min plats håller på att ta slut i bokhyllan.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om personligt, bokhylla, spel, rollspel