Category
Spel som konst
Den här posten är också en sådan där “det här borde jag ha skrivit för länge sedan men har inte tagit mig tiden att göra det”-post. Den baseras på Shira Chess artikel “How to play a Feminist” (PDF)
Dagens twitterdiskussion om sex och relationer fick mig att börja tänka på de där kvaliteterna i spel som är nästan ogripbara, men som rycker tag i mig trots allt, och får mig att stanna.
Det är sällan jag anser att Kotaku har något vettigt att erbjuda i form av debattämnen, oftast brukar nyheterna (som jag lika gärna kan hitta på andra platser) drunkna i lättklädda cosplay-kvinnor,
Med anledning av Tanja Suhininas inlägg, där hon får spel på både tidningar och speljournalister och de förutsägbara spår som BioShock knatar på i, och det faktum att jag i stort håller med henne, känns det på något sätt angeläget att förklara vidare vad min beef med “spel är konst” egentligen handlar om.