Jag har tänkt en del på det vi pratade om i RadioGamer och då menar jag inte sex, utan Bulletstorm och den otroliga stereotypisering som sker i spelet. Jag har också funderat runt varför jag tycker det är så eländigt och jag har kommit fram till att det till stor del handlar om att bara för att det är meningen att det skall vara ironiskt så betyder inte det att det inte reflekterar faktiska fördomar. Bara för att vi har “glimten i ögat” betyder inte det att sexistiska spel är mindre sexistiska. De spelar fortfarande på samma värderingar.
När spelskaparna tror att de distansierar sig från fördomar och misogyni genom att vara ironiska innebär det i själva verket att de ÄR fördomsfulla och sexistiska. De pekar inte ut fördomar och stereotyper. De för dem vidare och håller dem vid liv.
Det är underligt hur mycket spel kommer undan med genom sin “det är bara ett spel”-attityd. Det är också konstigt att jag som hardcore-gamer skall behöva försvara mitt val att inte spela en typ av spel som jag upplever som fördomsfulla och stereotypiserande. Även om jag inte försvarar det gentemot andra, så måste jag ändå rättfärdiga mitt val att inte spela vidare ett spel som jag upplever som jobbigt och känslomässigt påfrestande. Inför mig själv.
Mina tankegångar runt Bulletstorm har gått i banorna att jag egentligen borde spela vidare eftersom det är värt att uppleva spelmekaniken. På något vis räcker inte det argumentet. Jag kommer ändå att spendera 10 – 20 timmar med ett spel som ägnar sig åt att förolämpa min intelligens och mata mig med dåliga skämt som får mig – rent ut sagt – att må illa. Det här återkopplar också till tanken om en riktig gamer. En riktig gamer sitter och plågar sig igenom spelet för att kunna påvisa att han eller hon är på riktigt, och det är en attityd som gäller dubbelt för de gamers som också råkar vara kvinnor.
Att tacka nej till ett spel på innehållsgrunder – som jag gör till exempel med Mafia 2, Saint’s Row och GTA – gör att jag riskerar att bli stämplad med “inte hardcore”-stämpeln, trots att jag sitter och nöter stora rollspel i flera hundra timmar. På något sätt så har det blivit ett godtagbart argument att story eller mekanik ursäktar ett dåligt genomförande. För mig räcker inte riktigt det argumentet. Jag kan godta att man kompromissat med det ena eller det andra, men jag kan inte acceptera att en katastrofal tillämpning av kontroller (Heavy Rain) eller en katastrofal tillämpning av fördomar (Bulletstorm) inte räcker för att säga “nej, det här spelet är inte för mig”. Återigen något som jag upplever drabbar gamers som också råkar vara kvinnor i högre grad än det drabbar gamers som råkar vara män.
EDIT: Hittade det här citatet på bloggen Fannie’s Room som är lämpligt i sammanhanget:
Living in a racist, sexist, homophobic, ableist, etc, society, it is easy to internalize these -isms, -isms that are then, if we are not vigilant and purposeful, reflected in our speech and our thoughts. We echo these -isms with ease if they are not confronted, challenged, and called out for what they are, because believe it or not, progressives don’t spring forth fully-enlightened from the womb.
Being a progressive, I think, means being open to the notion that we harbor privilege and -isms not because we are necessarily Horrible People but because we live in a society that teaches us to cling to privilege and -isms. It means being open to the idea that it’s worse to be sexist, say, than to be told that we might have just said something sexist.
Läs även andra bloggares åsikter om spel, Bulletstorm, sexism, Heavy Rain, spelkultur
2011-04-16 at 08:48
Ja verkligen, jag tycker inte heller man kan gömma sig bakom “ironi” eller “glimten i ögat”. Men det drabbar mig också, för jag köper inte heller dessa spel.
2011-04-16 at 13:17
Jag är själv av den åsikten att man bör få använda och t.ex. skämta om allt. Ingenting är heligt, för när man gör dem heliga skapar man distans till dem och skapar man distans till t.ex. sådana fördomar så låtsas man som de inte finns. Då kan de plötsligt springa lösa och härja hur de vill.
Det är väl bättre att använda saker, visa upp dem och erkänna att de finns där, så att man kan lägga fokus på dem och skapa debatter och samtal som istället kan förändra mottagandet. Med andra ord menar jag att det mesta ska få förekomma och att det mesta ska användas (förutom i rent propagandasyfte) – det är istället mottagandet i användandet som vi bör ändra på. Svårt det här… Nå, jag menar alltså att det inte är fel att spela GTA eller att GTA i sig är ett dåligt spel – det som är dåligt att de spelare och betraktare som inte har förstånd och kunskap nog att ta emot spelet på rätt sätt; förstå att det är sexistiskt och våldsamt och att detta inte är okej utanför det aktuella spelets värld.
Det är som med videovåld. Videovåld i sig är inte farligt, det blir dock farligt i kombination med personer som är wacko i skallen. Det är samma sak med sexistiska spel – deras skildringar är ju egentligen bara fel i kombination med personer som tar detta till sig på ett positivt sätt och tror att det är så det ska vara.
2011-04-16 at 13:19
Förövrigt vill jag tillägga att ja, det är mycket intressant. Ett viktigt ämne att ta upp. Tummen upp för det.
2011-04-16 at 13:49
Andreas – Problemet är inte att skämta med vad som helst. Problemet som jag ser det ligger i att de som skämtar med stereotyperna tillhör en priviligierad grupp. De behöver själva aldrig utsättas för de fördomar de målar upp genom sina spel. Det är inte _roligt_ av den anledningen att det är att slå på en grupp personer som redan ligger ner. När en grupp människor har lite eller ingen makt över dig ur ett samhällsperspektiv kan de heller inte bestämma vilka villkor du skall leva under, de kan inte begränsa dina möjligheter och du behöver inte oroa dig särskilt mycket för om du blir utsatt för stereotypiska beskrivningar, för alla förstår att fördomarna är just fördomar. När en priviligierad person driver med eller framställer en icke-priviligierad person som stereotyp så kan det ha en faktisk inverkan på den personens liv. Det kan diktera den personens liv, och begränsa personens möjligheter. Det är DET jag vänder mig emot när det gäller stereotypiserandet i spel. Det är inte ett problem och kan till och med vara kul för den som inte behöver ta i beaktande hur beskrivningen kommer att påverka dens liv, medan en person som redan är i underläge (som kvinnor i spelvärlden) måste förhålla sig till framställningen ur perspektivet “hur hanterar jag det här så att det inte påverkar mitt dagliga liv”. Bulletstorm är dessutom inte ensam om stereotypiseringen.
2011-04-16 at 19:52
“Det är bara ett spel” är nog en av världens sämsta ursäkter. Det betyder att man tror att det finns kultur som inte överför värderingar. Att det t.ex kan finnas en film som inte visar en verklighetsbild och en uppsättning värderingar. Givetvis har alla spel, och alla filmer, värderingar. Den enda skillnaden är medvetenheten.
Och medvetenhet är inte samma sak som tomt ironiserande, det är helt riktigt. Mycket bra skrivet, Åsa! Med dig till 100%.
2011-04-16 at 23:48
Ja, jag förstår ditt, Åsa, resonemang lite bättre nu sedan du gick närmare in på saken. Med andra ord förstår jag mer av diskussionsperspektivet och kan hålla med mer eller mindre fullt ut. Vad gäller mindre är det dock ändå så som jag sade förut. Märkt dock väl att jag inte ristar i sten, men jag tror och reflekterar.
Visst man kan se produkter utgivna av män som priviligierad grupp, och man kan se folk generellt som ger ut material på en professionell basis som en priviligierad grupp. De är priviligierade grupper. Det är jag helt med på, och jag är förövrigt helt med på det resonemanget i övriga situationer utöver spel. Sådant är trots allt djupt rotat och intersektionalistiskt. Helt klart så är saken mer riskabel om en starkare part har chans att kontrollera, i det här fallet, fördomen i fråga.
Dock så ser jag inte nödvändigheten av att ignorera eller stänga ute sådana produkter. Och om du, Mikael, tog det som att jag ville säga “Come on, det är bara ett spel!” så var det big no no inte vad jag ville säga. Som sagt, jag förstår Åsas åsikt och jag håller med om grunden i resonemanget, men inte i metoden eller filosofin för att ta uti med det. Kort sagt, åter en gång, man bör kunna skildra egentligen vad som helst – förutom i rent propagandasyfte. För jag anser att det är mottagandet, konsumentens respons på produkten som måste förrändras. Med andra ord ser jag inget ont i produkters mindre PK-haltiga innehåll så länge det inte utgör kärnan. Producerar någon ett spel där man spelar nazist så sure, någon måste skildra den vinkeln också – en inte minst intressant vinkling som kan ge intressanta moraldilemman. Producerar någon ett spel där man spelar nazist för att glorifiera den ideologin är det där emot en helt annat sak som inte är okej, alls.
Vi kan ta GTA återigen, eftersom det typ är det spel jag känner till. Ja, jag har ju inte lirat så värst mycket TV- eller PC-spel på år och dagar… Det har en väldigt våldsam ton och stundtals en mycket sexistisk ton, och även generaliserande och rasistisk ton. För mig är det dock helt okej efter som GTA skildrar ett tema av vår världs mer skitiga sidor – för vår värld är på sin håll vidrigt våldsam och sexistisk och rasistisk. Om produkten däremot var framtagen för att sprida sexistisk och rasistisk propaganda vore det skillnad, men det är den inte – eller (jag vet inte, men jag antar att det inte förhåller sig så)? Därmed ligger egentligen inte hotet i produkten utan i de konsumenter som tar till sig spelet som propaganda och uppmuntran för våld och snedvridna synsätt på kön- och genusroller.
Det var därför jag tyckte som jag tyckte och tycker som jag tycker – för närvarande – att de här produkterna har lika mycket existensrätt som övriga produkter och att det är viktigt att inte bara blåsa av dem – att använda dem ger tvärtom en ökad debatt och ett ökat fokus till sådana frågor.
2011-04-17 at 09:15
Andreas – det blir ett långt svar…
“Dock så ser jag inte nödvändigheten av att ignorera eller stänga ute sådana produkter.”
Du menar alltså att jag som spelare inte skall få lov att välja själv om jag vill spela ett spel eller inte? Är det det du säger? Eller handlar det om att du tror att jag vill förbjuda en viss sorts spel? Det är inte det jag pratar om. Jag vill inte förbjuda någonting. Jag vill öka medvetenheten om vad de egentligen innehåller.
“Som sagt, jag förstår Åsas åsikt och jag håller med om grunden i resonemanget, men inte i metoden eller filosofin för att ta uti med det. Kort sagt, åter en gång, man bör kunna skildra egentligen vad som helst – förutom i rent propagandasyfte. För jag anser att det är mottagandet, konsumentens respons på produkten som måste förrändras. Med andra ord ser jag inget ont i produkters mindre PK-haltiga innehåll så länge det inte utgör kärnan. Producerar någon ett spel där man spelar nazist så sure, någon måste skildra den vinkeln också – en inte minst intressant vinkling som kan ge intressanta moraldilemman. Producerar någon ett spel där man spelar nazist för att glorifiera den ideologin är det där emot en helt annat sak som inte är okej, alls.”
Vilken metod? Att jag som konsument bojkottar ett spel på personliga grunder för att jag inte tycker om innehållet? Vad har du läst in i mitt blogginlägg och vad har du läst in i mina kommentarer? Jag talar ur ett personligt perspektiv.
Jag skall ta det här ett steg längre, och även om det kan tyckas orättvist har det ändå bäring på det vi pratar om. Det här är mer ett försök att förklara än något slags påhopp.
Håller du med om att de flesta spel som har en misogynistisk kvinnosyn (medvetet eller omedvetet) glorifierar synen på kvinnan som ett objekt? För det är nämligen precis det de gör. När man tittar på spel som SoulCalibur och inser att den största förändringen i spelen handlar om pantyshots och storleken på kvinnornas bröst så har i alla fall jag svårt att se att det INTE spelar på sexism och INTE glorifierar objektifiering av kvinnor. Och det gäller över hela brädet. Läs det här inlägget och berätta för mig hur Bayonetta inte är en glorifiering eller en hyllning av objektifieringen av kvinnor. Enligt din egen logik är det inte okej.
Om det skulle vara ett spel som spelar på rasistiska stereotyper (som snart sagt alla spel med färgade spelarpersoner gör på något vis) och framhåller människor på ett visst sätt så skulle det alltså inte vara okej? Intressant, med tanke på att det är många spel som hamnar utanför gränserna för vad som är okej om man vågar ta på sig de analytiska och kritiska glasögonen och syna dem lite noggrannare i sömmarna.
Notera att jag inte säger att jag vill förbjuda någonting. Jag säger att avbildningen av kvinnor och minoriteter i spel är förjävlig och att jag vill ha rätten – även inför mig själv – att bojkotta de spel jag inte uppskattar innehållet på.
“För mig är det dock helt okej efter som GTA skildrar ett tema av vår världs mer skitiga sidor – för vår värld är på sin håll vidrigt våldsam och sexistisk och rasistisk. Om produkten däremot var framtagen för att sprida sexistisk och rasistisk propaganda vore det skillnad, men det är den inte – eller (jag vet inte, men jag antar att det inte förhåller sig så)? Därmed ligger egentligen inte hotet i produkten utan i de konsumenter som tar till sig spelet som propaganda och uppmuntran för våld och snedvridna synsätt på kön- och genusroller.”
Och det jag säger är att all media påverkar, inklusive ett “samhällskritiskt spel” som GTA. Men i det här fallet handlade det om Bulletstorm och dess förment ironiska syn på sexism och fördomar. Jag menar att en ironisk take på ämnet inte helt plötsligt gör spelet helt “ofarligt”. Det innehåller fortfarande sexism och fördomar, nu är det bara meningen att vi skall skratta åt dem, och vara medvetna om att vi vet att författarna vet att vi vet att det är ironi. Det gör det inte mindre sexistiskt och fördomsfullt. Det gör bara att författarna tror att de kan komma undan med grövre fördomar. Eftersom det bara är ett skämt och eftersom att om man inte skrattar åt det så har man ingen humor. Eller hur?
Jag vill påstå att all media som för fram stereotyper påverkar. Det finns till och med undersökningar som visar på att det är så, så varför skulle spel vara så annorlunda? Vi är alla mer eller mindre fördomsfulla, medvetet eller omedvetet. Och även om vi på ett medvetet plan inte tror att vi är rasister eller misogyna så finns det en omedveten mekanism som kickar in när vi träffar nya människor. Jag rekommenderar Blink av Malcolm Gladwell för att ge en snabb översikt över hur vi funkar.
“Det var därför jag tyckte som jag tyckte och tycker som jag tycker – för närvarande – att de här produkterna har lika mycket existensrätt som övriga produkter och att det är viktigt att inte bara blåsa av dem – att använda dem ger tvärtom en ökad debatt och ett ökat fokus till sådana frågor.”
Jag har aldrig sagt att vare sig Mafia 2, GTA, Bulletstorm eller Saint’s Row inte har rätt att existera. Det är något du läser in i mitt blogginlägg och mina kommentarer på egen hand.
Jag vill däremot säga att om spelens skapare inte själva reflekterar över vad det är de gör så kan heller inte en hälsosam debatt om dem föras. Om vi inte kritiskt kan analysera ett spel både ur ett regelmekaniskt och ett innehållsmässigt perspektiv så kommer spel aldrig att bli ett debattverktyg som tillför något. Så länge spel för vidare stereotyper utan att reflektera över dem eller ens inse att det är stereotyper så kommer jag få fortsätta att bojkotta spel på innehållsmässiga grunder. Och anklagas för att inte vara en hardcore gamer eftersom jag inte vill spela vissa typer av spel. (Alternativt att jag vill förbjuda och censurera därför att jag har ett genomtänkt argument för varför jag inte vill spela.)
Det värsta är att jag som konsument också får mindre och mindre att välja på eftersom de stora speltillverkarna blir mer och mer enkelriktade.
2011-04-18 at 00:02
Först och främst tack för ett wicked informativt och upplysande svar. =) Thumbs up!
“Du menar alltså att jag som spelare inte skall få lov att välja själv om jag vill spela ett spel eller inte? Är det det du säger? Eller handlar det om att du tror att jag vill förbjuda en viss sorts spel? Det är inte det jag pratar om. Jag vill inte förbjuda någonting. Jag vill öka medvetenheten om vad de egentligen innehåller.”
Nej, absolut inte. Du spelar precis vad du vill. Men är det inte ledsamt att behöva ignorera spel på det här sättet – spel, som vad jag förstår, tilltalar dig i övrigt?
“Vilken metod? Att jag som konsument bojkottar ett spel på personliga grunder för att jag inte tycker om innehållet? Vad har du läst in i mitt blogginlägg och vad har du läst in i mina kommentarer? Jag talar ur ett personligt perspektiv.”
Att ignorera dem. Som jag sade ovan. Din smak och personliga åsikt är din och den skulle jag inte drömma om att klampa på. Det är ju din sak, men jag fattade det som att spelet i övrigt var tilltalande, men att det ignoreras på just av sitt dåliga sätt att hantera den så kallade ironin kring nämnda fördomar. Med andra ord är det helt rätt att sluta spela ett spel man inte gillar, men det är samtidigt tråkigt att behöva göra det på grund av en sak som man kanske kan tackla på ett annat sätt, ur ett annat perspektiv – det perspektiv som jag talat om i föregående svar.
“Håller du med om att de flesta spel som har en misogynistisk kvinnosyn (medvetet eller omedvetet) glorifierar synen på kvinnan som ett objekt?”
Glorifierar beror på hur mycket de gör det, men det är helt och fullt bidragande till den kvinnosynen, ja.
“För det är nämligen precis det de gör. När man tittar på spel som SoulCalibur och inser att den största förändringen i spelen handlar om pantyshots och storleken på kvinnornas bröst så har i alla fall jag svårt att se att det INTE spelar på sexism och INTE glorifierar objektifiering av kvinnor.”
True, true. Jag kan inte säga något annat. Och som jag sade ovan, när det börjar utgöra kärnan i spelen då är det inte bara en skildring av olika förhållningar längre, utan bara billig marknadsföring – och nej, det är inte okej. Det är bara pinsamt och ruskigt dåligt. Det påminner mig förövrigt om något jävla billigt lir till PS2 där man spring runt i bikini och cowboyhatt och svingade katanas mot zombies. Där hade man lagt ned mer tid på rumpskakningar och bröstgungningar än t.ex. den vidrigt dåliga storyn. Det kassaste TV-spel jag någonsin sett. Praktexempel på missbruk av spelprodukter.
“Och det gäller över hela brädet. Läs det här inlägget och berätta för mig hur Bayonetta inte är en glorifiering eller en hyllning av objektifieringen av kvinnor. Enligt din egen logik är det inte okej.”
Okej, sorry. Hon är det, ja. Det säger jag inte emot. Det räckte man att kolla på thumbnailen för att se det.
“Om det skulle vara ett spel som spelar på rasistiska stereotyper (som snart sagt alla spel med färgade spelarpersoner gör på något vis) och framhåller människor på ett visst sätt så skulle det alltså inte vara okej? Intressant, med tanke på att det är många spel som hamnar utanför gränserna för vad som är okej om man vågar ta på sig de analytiska och kritiska glasögonen och syna dem lite noggrannare i sömmarna.
Notera att jag inte säger att jag vill förbjuda någonting. Jag säger att avbildningen av kvinnor och minoriteter i spel är förjävlig och att jag vill ha rätten – även inför mig själv – att bojkotta de spel jag inte uppskattar innehållet på.”
Yes, Åsa. Alltså jag är med dig och jag vill inte ta ifrån någon rätten att avgöra något alls, speciellt inte på det personliga planet. Min tanke var bara den att alla spel, förutom de genomsliskiga, där sådant kommer i främsta rummet, har sin grej och att de bör tillåtas att skildra egentligen vad som helst – för att det är konsumenten som behöver upplysas om att det inte bör förhålla sig så.
Nu när jag tänker på det tror jag att vi har ungefär desamma åsikter du och jag, fast att jag är lite knäpp och ser på det från ett knasigt håll. För du menar att sådana spel inte är okej för att de förmedlar fuckade budskap till konsumenten. Jag menar att vi bör se till att konsumenten förstår att dessa budskap ÄR fuckade, så att spel ändå – om de inte bara innehåller dassiga sexualiserade säljknep – kan skildra prostitution, stora tuttar, sexighet osv.
Fast jag får ändå lov att böja mig efter det här inlägget och inse att mitt resonemang går baklänges, för ja, media är starkt och folk kommer inte att fatta så länge som sådant pumpas ut. Det känns bara synd att det ska behöva vara så. Jag tycker att man bör kunna skildra allting, egentligen. Men då når vi punkten som du är duktig på och har bra förståelse kring, till skillnad från mig: att man då måste skildra det på rätt sätt. Förövrigt tycker jag självklart också att det är ursugigt att det ska behöva vara så. Det är seriöst grymt tröttsamt att de flesta spel har manliga huvudroller, att kvinnorna alltid är sexiga eller görs narr av (de urdankade gathororna i Fable-spelen), att rollerna alltid har heterosexuella förhållanden osv. Det är samtidigt andra delen av min förra, kanske inte så värst genomtänka, filosofi: allt bör få skildras, så varför inte skildra manlig prostitution, starta kvinnor, löjliga män, HBT-förhållanden osv.
Ja, jag stod faktiskt och funderade över det när jag diskade idag: Fan, jag skulle vilja se ett köpscenario till ett tradspel som bryter mot alla normer – där den episka kärlekssagan är mellan två homosexuella, till exempel, där den episka hjälten är en kvinna, där det största offret är en man etc. Bara för att det behövs fler statements.
“Och det jag säger är att all media påverkar, inklusive ett “samhällskritiskt spel” som GTA. Men i det här fallet handlade det om Bulletstorm och dess förment ironiska syn på sexism och fördomar. Jag menar att en ironisk take på ämnet inte helt plötsligt gör spelet helt “ofarligt”. Det innehåller fortfarande sexism och fördomar, nu är det bara meningen att vi skall skratta åt dem, och vara medvetna om att vi vet att författarna vet att vi vet att det är ironi. Det gör det inte mindre sexistiskt och fördomsfullt. Det gör bara att författarna tror att de kan komma undan med grövre fördomar. Eftersom det bara är ett skämt och eftersom att om man inte skrattar åt det så har man ingen humor. Eller hur?”
Jo, det är väldigt sant. Det är det. Fan, nu börjar jag verkligen skämmas för mina tidigare tankar – som var “lite” naiva, måste jag erkänna. Fast jag vill ändå tro att man kan förändra massan, konsumenten, och driva ur giftet ur marknaden på den vägen. Naivt, som sagt…
“Jag vill påstå att all media som för fram stereotyper påverkar. Det finns till och med undersökningar som visar på att det är så, så varför skulle spel vara så annorlunda? Vi är alla mer eller mindre fördomsfulla, medvetet eller omedvetet. Och även om vi på ett medvetet plan inte tror att vi är rasister eller misogyna så finns det en omedveten mekanism som kickar in när vi träffar nya människor. Jag rekommenderar Blink av Malcolm Gladwell för att ge en snabb översikt över hur vi funkar.”
Well, kan bara hålla med igen. Det är sant, det är just på den vägen jag inser min naivitet. Jag vill liksom inte erkänna media så starkt, jag vill tro bättre om konsumenten. Jag vill att konsumenten ska bli upplyst och se igenom detta – så att allting kan skildras utan att någonting är heligt, för att vi har förmågan att sätta oss över det och se till de positiva bitarna istället. Och att medvetenheten med tiden kan bidra till en ändring i produkterna för att massan kräver något annat.
Du har dock fått mig på bättre tankar genom den här diskussionen. Som vanligt tappade jag förövrigt bort mig och vet snart inte längre vad jag sagt riktigt – fast det är inte huvudsaken, det är det lärdomen som är. För jag kommer verkligen ha en del att ta med mig och granska efter den här diskussionen.
“Jag har aldrig sagt att vare sig Mafia 2, GTA, Bulletstorm eller Saint’s Row inte har rätt att existera. Det är något du läser in i mitt blogginlägg och mina kommentarer på egen hand.”
Kalla det hellre för ett överdrivet uttryck. Ber om ursäkt för det. Nej, men du vill ignorera dem; du tar ställning mot dem, på grund av deras sämre sidor. Helt acceptabelt, fast jag tycker det hade varit roligare om du kunnat spelat dem för de saker de har som är bra och satt dig över det billiga skräpet… Men jag ser paradoxen i min diskussion nu så jag håller mun och låtsas som om jag aldrig sagt det. 😉 För nu säger jag emot mig själv: Ja, jag sade tyvärr just att jag tycker att missvisande produkter är fel, så jag tycker att vi bör bli medvetna om deras missvisande sidor – men ändå spela dem för de bra sidorna… Hur fan kunde jag mena det?! Ja, ibland kan man fråga sig vad man håller på med. Nå, alltså vill jag inte säga om det igen, utan får böja mig och säga: Ja, Åsa, du har rätt och är jävligt vettig. Nu är jag med på tåget.
“Jag vill däremot säga att om spelens skapare inte själva reflekterar över vad det är de gör så kan heller inte en hälsosam debatt om dem föras. Om vi inte kritiskt kan analysera ett spel både ur ett regelmekaniskt och ett innehållsmässigt perspektiv så kommer spel aldrig att bli ett debattverktyg som tillför något. Så länge spel för vidare stereotyper utan att reflektera över dem eller ens inse att det är stereotyper så kommer jag få fortsätta att bojkotta spel på innehållsmässiga grunder. Och anklagas för att inte vara en hardcore gamer eftersom jag inte vill spela vissa typer av spel. (Alternativt att jag vill förbjuda och censurera därför att jag har ett genomtänkt argument för varför jag inte vill spela.)”
Sant ut i fingerspetsarna. Jag hoppas förövrigt att du inte tog det som att jag tyckte illa om dig eller ditt resonemang. Tvärtom. Ditt resonemang var och är intressant (och otroligt rättfärdigt ser jag nu) och det har varit ett nöje att föra den här diskussionen. Jag tycker heller inte att du är mindre gamer eller något för att du uttrycker dina åsikter – och det har jag aldrig tyckt. Tvärtom. Den som är såpass engagerad i spel som du är, är väl just en riktig hardcore’are. Du kanske du inte just syftade på vad jag sagt, men jag ville i alla fall klargöra det.
“Det värsta är att jag som konsument också får mindre och mindre att välja på eftersom de stora speltillverkarna blir mer och mer enkelriktade.”
You say true.
… Usch vad pinsamt det är att jag nämnde intersektionalitet i mitt tidigare inlägg och blev blind och helt missade premisserna av intersektionaliteten, som ju finns i det resonemang du nu fått mig att förstå och acceptera fullständigt. Fast tja, hela jag är ofta pinsam och nu har jag gjort det igen. Men jag är en erfarenhet och många insikter rikare i alla fall. 🙂
2011-04-21 at 12:57
Så var går gränsen för vem som får skämta om vad Åsa? Får jag som visserligen är hetrosexuell och man, men lidande av neurologiska funktionshinder och varande icke-vit, vad får jag skämta om? Det blir väldigt intressanta gränsdragningar i det du drar upp.
2011-04-21 at 18:00
Anonym – Jag säger inte att det är en lätt fråga att bedöma. Funktionshinder, oavsett vem det gäller som innehar dem, är heller inget som jag skulle vilja se drivas med. Nu är det tyvärr så att även funktionshindrade är underrepresenterade i spel, så det finns inga konkreta exempel att utgå ifrån – vad jag vet.
Oavsett vilket – min grundläggande tes står kvar. Ingen mår bra av en negativ stereotypisering. Inte ens män med makt.