Fiendeintroduktion
Cannibals är den andra fienden jag stöter på, inte långt efter Husks. Cannibals ger mig till en början Scionvibbar, för de har samma deformerade kroppsform och ur deras munnar och ögon lyser ett blått sken. Cannibals dyker upp när Shepard och Anderson springer in i en grupp allianssoldater, varav en sitter fast under ett par vrakdelar. “What are those things?” hörs i bakgrunden. Eftersom Cannibals är avståndstrupper så tar det ett tag innan jag inser hur skräckinjagande de är.

“Sickna räliga fultrutar. Cannibals. I översättning "elakingar som äter folk"”

Egenskaper
Cannibals har avståndsvapen i form av – och det här är det läskiga med dem – en människokropp. Det är ett ganska kraftigt gevär de har på armen, så det gäller att vara lite försiktig, särskilt om du råkar ut för ett område där Cannibals kan flanka dig.

Som jag har förstått det kan de också kasta iväg frag grenades, så det gäller att byta skyddsposition ofta. I en situation där jag både blir flankad och bombarderad med granater är jag riktigt illa ute, i alla fall som sentinel/ engineer.

Ännu en äckelläskig grej med Cannibals är att de äter av de döda på slagfältet. Förmodligen är det därifrån de fått namnet Cannibals. När de äter av de döda så återfår de hälsa, och de får även någon form av extraskydd på kroppen. En Cannibal ibland en hög med lik är svår att ta livet av. De flankar spm sagt och tar även skydd för att undvika fiendeeld. I samlad trupp är de farliga, men ensamma är de rätt lätta att göra sig av med. Tyvärr är de nästan aldrig ensamma. Cannibals är nog de fiender jag träffar på oftast.

Min strategi för att hantera de här snuskbullarna har med min Sentinel varit att köra lite eldgivning och sedan dänga till dem med en Throw. Warp och Slam är också effektiva liksom ett skott från en Black Widow eller Mantis mellan ögonen. Som prickskytt är det vettigt att vänta tills de tar skydd och sedan trycka av, för de rör sig relativt snabbt.

Bakgrund
Cannibals är Batarian husks med en människa som arm. Förmodligen är de resultatet av Reapers invasion i Batarian space efter Arrival DLCt. Deras gapande munnar och lysande ögon bidrar till skräckkänslan med dem, men armen är som sagt värst. Eller kannibalismen. Jag kan inte riktigt bestämma mig.

Cannibals gillar jag för att de tar det där med “the horrors of war” ett steg längre och ett steg vidare genom sin slagfältskannibalism. De är kanonmat, javisst, men de är också tillräckligt intressanta att slåss emot för att klara av kanonmatsrollen i de delar av spelet de deltar.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Mass Effect 3, fiender, spel, cannibals