Jag fick i någon slags feberyra för mig att jag skulle lyfta vad jag gillar med de olika fienderna i Mass Effect 3. Särskilt med tanke på att jag har gått och väntat på dem så otroligt länge. Jag såg ett föredrag på GDC i Köln 2011 där Scylla Costa pratade om hur deras fiender kommit till, hur deras arbetspipeline sett ut och hur de fått allt att fungera. Jag var imponerad då, och jag är lika imponerad nu. Det finns ett galleri med fiender som gör mitt spelande mer varierat – svårare, javisst, men också mer intensivt och njutbart.

Jag tänkte jag skulle ta dem i den ordningen de dyker upp i spelet, mest för att jag utöver att gilla fienderna även gillar hur och när de dyker upp. Det här betyder att de första bloggposterna i den här serien (eller vad jag hoppas skall bli en serie) är relativt ofarliga att läsa, men ju längre fram i spelet jag kommer desto större blir så klart spoilerriskerna.

ME3_Husk

Först ut på banan är Husks. Husks är de där redigt jobbiga typerna som dyker upp som fiende nummer 3 i första installationen av Mass Effect, på Horizon i Mass Effect 2, och först av alla i Mass Effect 3.

Fiendeintroduktion
Husks klättrar bokstavligt talat på väggarna i de första skälvande minutrarna av Mass Effect 3. Anderson hojtar till min Shepard “har du glömt hur man skjuter” när jag missar dem, för de är svåra att se.

Jag får också testa på att melee-attackera dem, eftersom min ammo tar slut, och det är underligt tillfredsställande att slå en husk på käften. Jag gillar också sättet mina egna möjligheter att försvara mig mot husks introduceras i spelet. Först får jag skjuta på jävlarna och sedan får jag knocka dem. Eftersom husks har genomgått lite förändringar sedan ettan och tvåan (bland annnat har de tappat elektricitetsattacken från ettan) så är det positivt att se vad dessa förändringar består av. Jag har till exempel aldrig sett dem klättra på väggar tidigare.

Egenskaper
Jag upplever husks som något snabbare och definitivt mer tåliga än i både ettan och tvåan. De är inte lika lätta att skaka av sig med en lämplig biotisk attack, utan jag måste även skjuta dem för att ta livet av dem. Den tunga melee attacken som Shepard har (håll ner B på Xbox360) är effektiv emot dem om de kommer för nära, men bara om det är en husk i taget. Annars rekommenderar jag ett kraftigt hagelgevär av något slag. Jag hittade ett gevär som var riktigt bra emot dem, men nu minns jag inte vilken loadout det var. Eventuellt tänker jag på spike-throwern som finns i en butik på Citadellet.

Husks har inga sköldar om det inte finns en sköldgenerator i närheten. Finns det en sköldgenerator är de svåra att ta livet av så min strategi (som sentinel eller engineer) är alltid att köra overload på generatorn (eller bara skjuta sönder den med prickskyttegevär), särskilt om det är stora grupper som anfaller. Annars kan det bli riktigt besvärligt att ta sig helskinnad ifrån dem, om man inte tar till Doctor Who-lösningen. Spring. Det funkar faktiskt förvånansvärt bra för avståndsklasser. Jag har också upptäckt att en trevlig AoE-attack kan göra underverk i sammanhanget. Slam är särskilt tillfredsställande.

Bakgrund
Husks är syntetiska zombies skapade genom att mänskliga kroppar injiceras med reaper-naniter. I Mass Effect etableras det att husks skapas genom att människor blir spetsade av geth på vad allianssoldaterna har döpt till “dragon’s teeth”. De här draktänderna omvandlar långsamt människan på dem till en cybernetisk zombie som när den släpps av draktanden anfaller allt som rör sig.

Husks är effektiva eftersom de använder fiendens egna styrkor emot dem, och dessutom innebär en viss psykologisk krigsföring. Det är knappast kul att träffa på forna människor förvandlade till syntetiska varelser – och veta att om du själv blir fångad så kommer det att resultera i en liknande behandling.

Jag gillar husks. Jag gillar dem för att de tillför ett närstridselement i en annars ganska avståndsbetonad strid och de tvingar mig att utöka mitt taktiska galleri.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,