Jag köpte i ett svagt ögonblick Mass Effect Galaxy för att det är relaterat till Mass Effect-universat. Sedan lät jag appen ligga. I ett par år, känns det som nu. Det är det säkert också. Men i och med mitt enorma sug efter all things Mass Effect (mot bättre vetande köpte jag även boken Mass Effect: Deception som jag i någon slags blåögd naivitet trodde skulle vara bättre än de tidigare eftersom det är en ny författare, men… jag återkommer till det) så har jag nu plockat upp det igen.

Spelet handlar om Jacob Taylor (ja, samma Jacob Taylor som skräms i Mass Effect 2 med sina vita stora tänder), som av en gammal kontakt på Citadellet får i uppdrag att avvärja en kupp emot en batarisk ambassadör och fredsmäklare som heter Jath’Amon. Till sin hjälp har han Miranda Lawson (Japp. Cerberus cheerleader nummer ett.) och tillsammans följer de terroristernas spår genom galaxen.

Grafik
Grafiken påminner inte så lite om de där flash-spelen som med varierande grad av lycka försökte ta över internet för länge sedan. Det är ett tecknat spel! Säga vad man vill om det enorma avsteget ifrån Mass Effect 2 (som då var i produktion), men det känns fräscht och roligt. Det finns en medvetenhet om plattformens begränsningar och de utnyttjar man spelet igenom, vilket jag tycker är helt briljant.

Spelet i sig är en top-down shooter där jag egentligen inte behöver bekymra mig om så mycket, utom möjligtvis om att inte bli ihjälskjuten av mina fiender.

Gameplay
Gameplayet är baserat på telefonens accelerometer eller gyro, jag vet inte vad en iPhone innehåller vad det gäller den typen av hårdvara, men jag styr det i vilket fall som helst genom att luta telefonen åt olika håll. Då knatar min miniatyr-Jacob åt det hållet.

Jacob har ett assault rifle som automatiskt siktar på den fienden jag väljer genom att trycka på lite snabbt. Det är faktiskt en cover-baserad top down shooter, så det gäller att hålla koll på var på banan jag är i skydd och var jag är exponerad för fiende-eld. Jacob har dessutom en heavy attack som är mycket kraftfull men som – om jag inte aktar mig – kan ta livet av Jacob också.

Banorna är sammantaget ganska lätta, men det finns ett par av dem jag måste spela om flera gånger. Den sista boss-fighten är dessutom riktigt knivig för jag dör hela tiden utan att ha lyckats klura ut varför det händer. Det åsido så är gameplayet väl avpassat för tidig iPhone, och fungerar minst lika bra på en iPhone 4S som jag har nu.

Dessutom har spelet en trevlig takt. Det är en rad strider, ja, men det avbryts också av en rad dialoger med olika personer som Jacob springer in i på vägen. Dessutom går det att – precis som i Mass Effect – prata ner en del av mina fiender så att det aldrig hamnar i en stridssituation.

Kontroller
Galaxy är enkelt, lättstyrt, tydligt och överskådligt och det ställer inga större krav på att ha fler än ett finger i beredskap på skärmen. Ja, Infiltrator, jag tittar på dig. Galaxy är långt bättre avpassat för en liten pekskärm än Infiltrator.

De val jag får lov att göra är tydligt markerade, jag tycker interfacet är både innovativt och i linje med Mass Effects dialoghjul, och dessutom är det tydligt, lättförståeligt och tillgängligt. Jag behöver som sagt var aldrig ha mer än ett finger i beredskap för att byta mål, det är avslappnat och inte alls stressigt oavsett om det handlar om menyer eller in-game val.

Jag tror att spelet är accelerometerstyrt för jag har mycket svårt att spela det på t-banan, vilket annars är mitt favorit-tillfälle att spela spel på mina iOS-plattformar. Det går, men ibland står Jacob och trycker i ett hörn, vilket förmodligen har med att accelerometern kalibrerat när tåget startat eller stannat att göra. Så spela det när du inte sitter på en rörlig plattform.

Berättelse och röstskådespel
Berättelsen är kort men helt i linje med Mass Effect-universat. Det är dessutom en fin introduktion till Jacob. Jag har ju spelat Mass Effect 2 ett antal gånger, och Galaxy ger faktiskt mer information, mer bakgrund, både till Jacob och Miranda. Som den nörd jag är så uppskattar jag det.

I de fall det finns röstinsatser i spelet så är de på samma kvalitetsnivå som konsollspelen, det är bara mycket, mycket mindre voice acting i Galaxy.

Det jag uppskattar mest är dock att spelet har ett dialoghjul och dialogträd. Precis som på konsollen kan jag välja vad jag vill säga, vilken attityd jag vill ha och hur dialogerna skall spelas ut. Det är på något sätt essensen av Mass Effect som fångas oerhört elegant i det här lilla spelet. Utvecklarna känner sin franchise och vet vad som är viktigt för att föra vidare känslan. I alla fall gör de det enligt mig.

Kopplingen till Mass Effect 2
Det skall finnas en belöning för spelaren som tagit sig igenom hela Galaxy i Mass Effect 2. Nu vet jag inte vad den belöningen består i för det är lite hemligt, och jag har inte spelat igenom Mass Effect 2 sedan jag spelade klart Galaxy.

Avslutningsvis
Det är svårt att recensera Galaxy utan att titta på Infiltrator, och jag kan konstatera det följande: Bara för att grafiken är snygg betyder inte det att spelet är bra. Nu är Galaxys grafik också snygg, men den är snygg på ett annat sätt, lite mer lekfull och enkel. Infiltrators utvecklare har ingen koll på begränsningarna för en iOS-plattform. BioWare, som har utvecklat Galaxy, har stenkoll på sin plattform. IronMonkey Studios verkar vara mer intresserade av att göra ett konsollspel, vilket jag kan konstatera inte fungerar. BioWare bekymrar sig istället om att ge en autentisk Mass Effect-upplevelse till sina spelare.

Om jag måste välja väljer jag Galaxy hands down. Det är ett mer avslappnat, trevligare, lugnare och mer Mass Effectigt spel helt enkelt. När det gäller tid och produktionsvärde vinner Infiltrator, men när det gäller spelglädje och spelupplevelse vinner Galaxy, hands down.

Tre batarier av fem möjliga.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Mass Effect Galaxy, spel, iOS, recension, Mass Effect