För ett par dagar sedan satt jag på en busshållplats i Old Strathcona och läste en bok om Universal Design. En äldre dam frågade mig om jag studerade, och det gör jag ju, på ett sätt, men inte som hon menade det. Vi började diskutera om hur viktigt det är med utbildning och om att alltid vara nyfiken och vilja veta. Inte bara vilja få sin världsbild bekräftad, utan att vilja veta hur saker verkligen ligger till.

När jag skulle gå av frågade hon om jag ville följa med på en feministisk föreläsning om kanadensisk politik, men jag hade en halv mataffär med mig hem, så det var inte aktuellt. Det vi dock kom överens om, på ett lagom trött sätt, på ett nästan uppgivet men ändå stolt sätt, är att det är viktigt att stå för vad man tror på, oavsett konsekvenserna det får.

Jag tror att jag på många sätt är priviligerad och har mycket som arbetar för mig, och därför är det extra viktigt för mig att kämpa för de som inte har den möjligheten. En del av den kampen handlar om att inte stillatigande sitta och iaktta hur andra människor blir illa behandlade, eller för den delen att vila på lagrarna när jag tycker att min situation är dräglig.

Jag läser Universal Design för att jag vill lära mig mer. För att jag vill få en uppfattning om hur andra har det, vilka barriärer det finns i samhället, både sociala och praktiska. Jag gör det för att kunna stå upp för det jag tror på, och jag gör det för att jag är uppriktigt nyfiken på hur de barriärerna påverkar oss, och vår situation. Jag gör det för att andra kanske inte kan. De har inte samma förutsättningar som jag har, vare sig när det gäller utbildning eller kunskapsläge.

För mig har intersektionalitet och en holistisk syn på världen blivit viktigare och viktigare. Vi måste lära oss hur allt hänger ihop. Hur design påverkar ytor, hur berättelser påverkar oss, hur det stora påverkar det lilla och hur det lilla påverkar det stora. Hur kan vi bli bättre som designers genom att se till inte bara en liten del av befolkningen? Hur kan vi förändra tillvaron? Det går i led, från hårdvara till mjukvara. Från kultur till berättelser och från spelmekanik till etik. Vi är alla ansvariga. Vi är alla kapabla att göra världen bättre genom att tänka utanför våra egna cirklar. Utanför vad jag behöver och vad jag kan hantera och vill spela.

Det behöver inte vara förändring i stor skala. Det räcker med att arbeta där man står.