Jo, jag håller med, just nu blir det mycket iPhone-spel som hamnar under luppen. Dels beror det på portabiliteten, dels beror det på att iPhone är den enda bärbara jag alltid kommer ihåg att ta med mig och dels beror det på att jag mest spelar på tunnelbanan nuförtiden.
Strategery köpte jag faktist i förmiddags, spelade det tre gånger och tänkte de LJÖG, de jävlarna. Jag har en svag punkt för strategispel, framförallt real time strategy och tower defense, men Strategery är ingetdera. Istället handlar spelet om att försöka invadera omgivande länder med hjälp av sina arméer, som kan placeras manuellt, slumpartat eller längs med gränserna. Längs med gränserna och slumpartat är lite problematiska, eftersom de tar bort egenvalet i spelet, så jag har kört med manuell utplacering hela tiden.
Men var är biffen då? Varför upplever jag att utvecklarna ljög för mig? Spelet är inte strategiskt. Det baserar sig mer på slump än på någon egentlig skicklighet. Det enda sättet jag kan se om jag har en chans mot angränsande länder är genom att räkna deras arméer. För varje armé slås en sexsidig tärning och det högsta resultatet vinner. Jag kan alltså inte påverka spelet genom trupprörelser, trupptyper, förstärkningar eller färdigheter. Slump, inte skicklighet.
Jag blev riktigt besviken, för jag hade så klart hoppats på en strategisk upplevelse här, något som gav mig en utmaning tankemässigt, men nej, så var det inte. Spelet är dessutom alldeles för lätt att vinna/ förlora. Har du blivit rökt genom att bli omgiven av länder kan du inte ens vänta tillräckligt många turns för att bygga upp dina arméer. Spelet är alltså grymt obalanserat och inte särskilt roligt att spela när slumpen går emot dig, vilket den mycket väl kan göra.
Missförstå mig rätt. Spelet är faktiskt rätt kul (när jag kommit över den inledande besvikelsen) men de strategiska elementen är för små för att jag skulle vilja kalla det ett strategispel. Två av fem möjliga arméer för det här.
Läs även andra bloggares åsikter om recension, iPhone, spel
Leave a Reply