Tyvärr är det så att de övervägande karaktärerna i den här boken är män. Förklaringarna till det är många. Främst handlar det om att vi som ligger bakom scenariona är män och det är ofta enklare att relatera till karaktärer av samma kön, åtminstone när det gäller att formulera känslor och tankar i skrift. Även det faktum att två av scenariona utspelar sig i en verklighet och historia där kvinnor är mer eller mindre otänkbara som karaktärer har spelat in. Att till exempel ha kvinnor som soldater i Amerikanska inbördeskriget var otänkbart.
Det bör också nämnas att scenariona från första början är skrivna för rollspelare, vilka sorgligt nog fortfarande är en strikt mansdominerad grupp.
– Från Atlantis till Blekinge, ASF Produktion
Att diskutera genus i spelsammanhang är inte helt olikt att oförhappandes lösa Lemarchands pussellåda. Till en början är det fascinerande och intressant, men förr eller senare dyker cenobiterna upp.
De som inte lyssnar på resonemang, utan går uteslutande på känsla, som obönhörligen driver sin egen åsikt utan att lyssna på något annat argument än de redan förutbestämda. Och så klart smärtan som infinner sig oavsett om man ger sig eller kämpar emot. Av någon anledning blev det oerhört obehagligt att dra den här metaforen vidare.
I argue that storytelling is an important activity for the construction of self, for the construction of the world, and for the construction of the norms by which we lead our lives, and thus an activity that encourages storytelling is a potential space for the maintenance of an identity that is not voiceless. in other words, I claim that storytelling might be the ur-place to raise one’s voice gladly.
– From Barbie to Mortal Kombat: Gender and Computer Games
Just nu, eller snarare några dagar tillbaka, pågår en diskussion här och på wrnu om ett par uttalanden av James Edward Raggi IV (som jag uppenbarligen missuppfattat, baserat av de kommentarer jag fått på mitt blogginlägg).
Mest intressant med diskussionen är detta: Ingen har riktigt förstått vad det egentligen handlar om, eller kanske snarare så här – ingen har förstått vad resultatet av att hålla sig fast vid gamla mönster innebär.
Vi lockar ytterst få nya tjejer till rollspelshobbyn*
För att mota fan i porten vill jag också påpeka att det alltid finns de som går emot strömmen, som hittar sätt att hantera sitt nördskap och sin kvinnlighet på, bland annat genom att låtsas om att de egentligen är män** och ta avstånd från den “mindre värda” egenskapen kvinnlighet. Andra hittar andra sätt att skydda sig från att bli stereotypiserade och betraktade som en representant för alla tjejer i hela världen, men inget av det här begränsade deltagandet skapar några större framsteg.
Det är uppenbart att kvinnor kan tänkas uppnå hög status i Platons samhälle bara i den mån de liknar männen Förment kvinnliga egenskaper uppfattar Platon som brister.
Om vi vill nå en bredare publik, om vi vill locka in tjejerna i hobbyn – både analoga och digitala spel – så är det dags att öppna ögonen och se, att öppna öronen och lyssna.
Many times, it’s not just that there isn’t anything out there that might attract a female player; but often, what is out there contains content that actually serves as a barrier to women, preventing them from accessing and enjoying it.
– Gender Inclusive Game Design, Sheri Graner Ray
Det Graner Ray säger är relevant även för hur vi pratar om spel och om spelare. Spelet och leken – som jag påpekat många gånger tidigare – är allmängiltig. Uttrycken spelen har i dagsläget är det inte. Bild, form och text är riktade mot en smal manlig publik, men inte bara det. Bild, form och text arbetar dessutom med att aktivt stänga ute mer än hälften av alla potentiella spelare, genom att använda ett formspråk, ett bildspråk och framförallt ett textmässigt beskrivande som är uteslutande.
This tendency to treat women as poster-girls is particularly interesting in light of the supposedly interchangeable nature of gender in the D&D rules: whether male or female, the character is statistically the same. Yet, the functional empowerment of women is undercut by swimsuit-model artwork that appeals to masculine sexual fantasy. As in so many other digital games and gaming culture in general, women can join the show as long as they do not interrupt rough masculine fantasies of sex and power […]. To put it more glibly, but no less accurately, a woman is allowed to kick some ass as long as she herself has a nice one.
– Gaming as Culture
Vad vill jag ha sagt med den här långa tiraden och högen med citat? Om ni som säger er vara allvarliga i er önskan att få in kvinnor i hobbyn verkligen är allvarliga med det ni säger, så tänk efter noga hur ni uttrycker er, hur ni framställer kvinnor i både text och bild och läs på. Läs på om gruppdynamik, läs på om språklig och bildlig retorik, sätt er in i problematiken. Förändringen måste komma inifrån innan den kan nå ut till en bredare massa, och förändringen innebär att rollspel/ spel kommer att bli annorlunda. Den identitet som idag kännetecknar en spelare kommer att förändras, eftersom publiken är mycket bredare än den smala kategori som kallar sig gamers idag. Förändringar gör ont och går inte spårlöst förbi. Det vi har att förlora är en trång kostym som bara passar vissa personer. Det vi har att vinna är en renässans inom spelbegreppet och en bred, glad och kreativ publik.
Valet ligger på dig.
____________________
* Eller för den delen spelare som inte är vita medelklasskillar
** För att få lov att spela måste spelarens rollperson anta manliga personlighetsdrag och egenskaper eftersom det är de egenskaperna och dragen som är högst värderade inom spelet och det är de som även belönas i spel.
Läs även andra bloggares åsikter om spelkultur, spel, rollspel, kvinnoroller, förändring, debatt
2010-12-09 at 02:23
Använde du nyss en Hellraiser-liknelse?
*swoon*
(Här får ni tänka er en djupsinnig och skarp analys, men eftersom jag flyger _med egen fågel_ till Booty Bay så … prioriteringar, darlings. 😉 )
2010-12-09 at 09:36
Om allt detta har jag bara en sak att säga:
Word!
2010-12-09 at 11:57
Jag tror absolut att många spelskapare utan att tänka på det faller in i extrema stereotyper, visst men jag tror också att dom är rädda för att göra något annorlunda. Detta är ett av dom absolut största problemen som jag ser det. Jag kan ge ett exempel.
Tidningen “Veckorevyn” hade fått klagomål av många för att hålla kvar vid och förstärka ett heteronormativt tänk. Kvinnobilden var enormt objektifierande (bara tjejer på alla omslag) och det handlade mycket om hur en tjej på olika sätt skulle behaga en kille och så vidare.
Chefredaktören lyssnade på kritiken och började ändra om tidskriften. Bland annat så hade de inte bara kvinnor på omslagen (omslag säljer) givetvis ändrades innehållet också.
Resultatet var att de gamla läsarna, som var unga tjejer inte längre köpte tidningen utan vände på klacken och gick. Tidningen tilltalade inte heller några feminister i och med att det helt enkelt var Veckorevyn. Resultatet av satsningen var alltså ett fiasko. Det fiaskot kostade mycket pengar och ansträngning med att kunna vinna tillbaka sin gamla publik igen.
Jag pratade med en serietecknar kompis för något år sedan. Han skulle göra en serie som hade en kvinnlig huvudroll. Stark och handlingskraftig brud. Han poängterade för mig att det var viktigt att hon var snygg. Snygg därför att det är något som publiken vill ha. Det genererar helt enkelt pengar. (åtminstone ökar chansen att man kan tjäna några)
Jag själv fick, för bara några dagar sedan kritik av en kompis till mig.
“Lars du tecknar snyggt och så men… det är inte min stil alltså. Dina figurer ser så fula ut. Kan du inte göra en snygg brud någon gång?”
Jag vill att min värld ska vara skitig och personerna däri också. Jag har försökt tänka på kvinnlig representation och att inte göra “hora/madonna” karaktärer. Jag är inte i jättestort behov av att sälja ut saker som jag står för och vill göra bara för pengars skull, men jag kan samtidigt faktiskt förstå hur till exempel min serietecknande vän tänker.
Ofta behöver vi ju inte gå längre än till oss själva för att förstå hur saker och ting kan bli så fel.
Till sist så vill jag rekommendera dig Åsa och alla andra som är intresserade utav feministisk populärkultur att kolla in nya numret av Galago. Gästredaktör är det feministiska Dotterbolget. Intressant, provokativt och underhållande.
Förlåt för det långa inlägget. Svårt att fatta sig kort när det gäller sånna här ämnen.
2010-12-09 at 12:33
@Lars – Jag håller med om att det kommer att bli svårt. Det är lite därför jag säger att förändringar gör ont.
Samtidigt är många av de största försäljnigssuccéerna när det kommer till datorspel spel som inte lutar sig tungt på stereotyper. Se till exempel på Mass Effect (det första, inte det andra) och Dragon Age, där din egen spelarperson eller Commander Shepard kan spelas av vem som helst och där kropparna inte nödvändigtvis är uppenbara objekt. Se på spel som Guitar Hero som inte ens hamnar inom det som kallas “spel” i dagsläget.
Wii och spel som Singstar slår rekord just på grund av att det finns ett enormt sug bland spelare efter något nytt och något som inte är så hårt vinklat mot en begränsad publik. Ju bredare publiken blir, desto bredare kommer också utbudet att bli, men det händer inte utan att någon agerar.
Skall man titta ur ett perspektiv där pengar inte är så viktiga utan istället bemötande, så räcker det med att se på hur onlinekulturen i många sammanhang ser ur runt spel, både analoga och digitala. Det kostar inte mycket att undvika att diskutera 10 hottest gamer chicks på ett forum. Det kostar heller inget att låta bli att kalla en totalseger för “rapevictory”. Det kostar inget att låta bli att använda homofoba, misogyna, rasistiska skämt.
Är du med på mitt resonemang?
2010-12-09 at 13:47
Jag håller absolut med dig. Man kan göra mycket i dagens samhälle utan att det behöver kosta.
Jag aldrig spelat något onlinespel så jag kan tyvärr inte säga mycket om den kulturen. Det du skriver om viss onlinekultur verkar givetvis obehagligt.
Jag vill även komma med ett tillägg som ligger i linje med det du just skrev. “Det gör ont när knoppar brister” som Karin Boye skrev, men om man inte satsar så kan man heller aldrig vinna. människor och företag med mycket pengar är tyvärr allt för ofta dom som är dom mest konservativa och fega aktörerna. Synd. Deras bakåtlutade bekvämlighet är dock bestraffande för dom själva och gynnar yngre, mer framåtskridande företag. Och det är bra.
Jag hörde av en föreläsare att alla samhällen med tiden blir mer sekulariserade. Det är en oundviklig utveckling (till det positiva) som inte ens ett krig kan hindra. Det enda som kan stoppa utvecklingen är extremism.
Jag svamlar.