Mansplain
To explain in a patronizing manner, assuming total ignorance on the part of those listening. The mansplainer is often shocked and hurt when their mansplanation is not taken as absolute fact, criticized or even rejected altogether. Named for a behavior commonly exhibited by male newbies on internet forums frequented primarily by women. Often leads to a flounce. Either sex can be guilty of mansplaining.

(Källa)

Det är kanske ingen nyhet att en av riskerna med att vara vokal och outad kvinna på nätet är att man ofta hamnar i situationer där män försöker förklara för en sådant man redan vet. “Man” i det här fallet är så klart jag. Eftersom det har hänt vid två tillfällen inom kort tid och dessutom i sammanhang som liknar varandra tänkte jag skriva om det här. Jo, jag vet – visst är jag elak som använder andra människors kommentarer som underlag och exempel? Därmed inte sagt att learning by shaming är en särskilt bra metod. Därför berättar jg bara att det har hänt, inte vem som stått för mansplainandet och varför.

Vad är då mansplaining? Mansplaining kommer av engelskans man och explain. Det är en härskarteknik, och härskartekniker är enligt min egen erfarenhet rätt vanliga inom spelbranschen. Härskartekniker används både medvetet och omedvetet av både kvinnor och män i syfte att rubba jämställdheten. Kort sagt tar vi till dem när vi vill förminska eller trycka ner någon – ofta någon som inte “passar in” i hierarkin. Det jävligaste med härskartekniker är att vi oftast är omedvetna om att vi använder dem. Som Elaine Bergqvist skriver i sin bok Härskartekniker, så är det bästa sättet att undvika dem att lyfta problematiken och spegla den.

I mitt eget fall har de gånger jag blivit mansplainad för ofta inbegripit ett personligt “påhopp” i texten (eftersom det allt som oftast när jag råkar ut för mansplaining handlar om skriven debatt), där diskussionens fokus försöker flytta sig från att handla om ett allmänt fenomen till mig personligen. En annan teknik som inbegriper mansplaining är stereotypmetoden där vi generaliserar runt våra meddebattörer och förutsätter – i kraft av hur vi representerar oss både på nätet och personligen – att vi vet “vilka de är” och “vad de kan” baserat på yttre markörer som exempelvis kön. I mansplainfallen förutsätts det ofta att eftersom jag är kvinna följer det att jag inte vet något om spel. Min förhoppning med den här bloggen är att jag kan omkullkasta den fördomen genom mina skriverier. Självklart vet jag inte alltoch ett typiskt mansplaintillfälle kommer naturligtvis ur den aspekten – men i det här fallet förutsätter mina debattörer att jag inte vet vad jag pratar om överhuvudtaget. Ofta sker förklaringen genom att berätta för mig att jag har fel utan att egentligen ha något att komma med som visar på att jag faktiskt har det.

Ett sätt att undvika den här sortens påhopp är så klart att aldrig diskutera ur ett personligt perspektiv. Det fungerar inte alltid, men om det är möjligt att hålla texten neutral och saklig brukar det vara lättare att undvika att situationen uppstår. Det är dock tråkigt att konstant behöva peppra allt som skrivs med källor och hänvisningar.

Ett annat sätt att undvika mansplaining – och de ibland påföljande trollerierna – är att begära källor från de som kommit med påståendet att något är fel utan att ge några direkt omfattande skäl till varför det är fel. Som debattör har du all rätt att få tillgång till samma källor (om möjligt) som dina motdebattörer.

Med andra ord – eftersom jag själv har tendenser mot besserwisserism så ser jag det som extra viktigt att alltid vara tydlig med att hänvisa till källor och aldrig förutsätta att jag vet bäst. Varför det? För att jag aldrig kan vara säker på vilken kunskap mina meddebattörer besitter.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,