Idag (igår svensk tid) vaknade jag till värsta debaclet om att Gudrun Schyman likställer porr med spel. Eftersom jag anser att Gudrun Schyman förvisso kan ha lite operatendenser för sig, men i grund och botten är en vettig människa så ville jag ta reda på vad som egentligen hänt.

Den första krönikan jag hittade låg på FZ, där rubriken meddelar att “Gudrun Schyman likställer datorspel med pornografi. Vill hjälpa män och pojkar.” Det hela kommer ifrån en artikel där det enda citatet som nämner datorspel är detta “Många män tar sin tillflykt till dataspel och pornografi och lever isolerade, utan nära relationer.” FZs krönikör Joakim Bennet får detta till att “Gudrun Schyman, Ida Östensson och Anna Giotas uppvisar i sin text en otäck verklighetsfrånvändhet och nattsvart syn på en hobby som älskas av miljarder världen över.”

Okej. Hur gick vi ifrån “många män tar sin tillflykt till dataspel och pornografi” till “en nattsvart syn på en hobby som älskas av miljarder världen över”? 1 Det är en grovt vinklad tolkning, och skulle jag ha en hypotes om varför det blev på det här viset skulle jag säga att det beror på att Gudrun Schyman är medförfattare till debattartikeln. Det följer med en rad förutfattade meningar om vad Gudrun Schyman anser om män så fort hon öppnar munnen för att tala, och det är inte särskilt smickrande sådana det handlar om. På Twitter fick jag ganska omedelbart veta att Schyman är en skum typ som hatar män och är löjlig (bara för att) och den retoriken känner jag väl igen ifrån GamerGate och diskussionerna runt Anita Sarkeesian och Zoë Quinn. Hon manipulerar oss bara för att vi skall hata män.

Jag läste den debattartikel som givit upphov till den här vattenglasstormen och ja, visst hade det kunnat formuleras bättre, och ja, visst är det olyckligt att spel och porr stod på samma rad i en mening, men det är ändå en sådan grov överreaktion att påstå de grejer som påstås i bland annat FZs artikel och som här, på Eurogamer.

Det är i en debattartikel på Aftonbladet som Gudrun Schyman, tillsammans med Fatta-rörelsen och Sveriges Kvinnolobby, belyser samhällsproblem som att pojkar har sämre skolresultat än tjejer, oftare begår brott och hamnar i asociala sammanhang.

En av orsakerna är, enligt debattartikeln, TV-spel.

Näe, det stämmer fortfarande inte. Vad i meningen “Många män tar sin tillflykt till dataspel och pornografi och lever isolerade, utan nära relationer.” påstår någonstans att datorspel står att skylla för att pojkar har sämre skolresultat eller att män begår brott? Det framstår för mig som moralpanik fast åt andra hållet. Spelkulturen är så hyperkänslig för kritik att den letar efter problem att kasta sig över och försvara sig inför.

Effie Karabuda på Aftonbladet Spela gör samma tolkning och jag måste fråga mig varför. “Oavsett om man vill förkasta det som en olycklig formulering, så går inte att komma undan med att likställa datorspel med pornografi och på så sätt smutskasta en hel gemenskap.” Jo, det är jättelätt. Läs det som står i meningen. “Många män tar sin tillflykt till dataspel och pornografi”. Det är inte att smutskasta en hel gemenskap. Jag håller inte med Karabuda om att det blir ett likställande mellan datorspel och porr, men det kanske bara är jag? Jag kanske läser debattartikeln helt fel?

Alternativt så är samtliga artiklar och krönikor ovan en överreaktion av rang som grundar sig i en känslomässig inställning till ett medie som vi alla älskar.

Jag älskar det också. Jag älskar spel. Och ja, jag har tagit min tillflykt till spel. När pappa dog var det det enda jag klarade av att göra utan att bryta ihop fullständigt, men det betyder inte att det inte var en tillflykt. Emedan jag lyckades hålla spelandet på en hyfsat sund nivå så hade det kunnat gå överstyr för mig, och jag VAR isolerad under den perioden och jag orkade inte med vanliga relationer. Det är anekdotiska bevis, visst, men det är på samma nivå som de anekdotiska bevis som Karabuda för i sin artikel. Ett beteende som inte är problematiskt i ett sammanhang kan bli det i ett annat.

Jag tror till exempel inte att det nödvändigtvis är dåligt att konsumera porr, jag är inte av den åsikten 2. Jag tror heller inte att porr enbart konsumeras av män (vilket i sådana fall slår mig som en större fördom ifrån artikelförfattarna) och jag tror heller inte att spel är enbart av ondo, snarare tvärtom.

Tack och lov finns det en artikel i mängden som inte väljer att läsa debattartikeln på Aftonbladet som fan läser bibeln och det är Michael Gill på Nöjesguiden som torrt konstaterar ungefär samma sak som jag gör ovan. FZs tolkning av debattartikeln är grovt överdriven.

Det som jag dock reagerar på i hela den här härvan av upprördhet och känslor är varför det är ett sådant tabu att prata om spel som något potentiellt sett problematiskt, åtminstone om det kommer ifrån vissa håll? I sammanhang där spel kritiseras blir det nästan alltid en gut reaction. Nej, spel kan aldrig vara något dåligt, spel har inga problem alls, när det i själva verket är så att det fortfarande finns spel som är grovt sexistiska och rasistiska. Vi har stora problem med sexism och rasism på kanaler som Twitch och det finns få spelföretag som ägnar sig särskilt mycket åt att odla en god gemenskap på nätet, det överlåter de åt programmen som används och programmen i sin tur låter bli att moderera eller lägga in verktyg som underlättar att blocka och filtrera och sortera.

Varför blir reaktionen alltid så känslosam? Vi måste kunna diskutera spel ur ett kritiskt perspektiv och i det här fallet var det knappt ens kritik. Vart är självdistansen? Vart är det kritiska tänkandet? Man kan ha hur många åsikter runt den kampanj som föreslås som helst. Jag tycker själv inte att det är en helt oproblematisk syn som presenteras, och visst formuleringen var kanske olycklig (men knappt det) men det är inte något att gå i taket för. I vanliga fall är det vi spelande feminister som anklagas för att ta på oss offerkoftan när vi kommer med i mitt tycke giltiga argument om varför spelbranschen och spelkulturen behöver bli lite mer självkritisk. I det här fallet är det FZ och Eurogamer som med frenetiskt viftande stickor har konstruerat en offerkofta baserat på förutfattade meningar och underliga tolkningar av en debattartikel.

Källor
Män kan – med hjälp av datorspelen
Spel och porr är samma sak, gör män våldsamma och asociala enligt Gudrun Schyman
Gudrun Schyman likställer datorspel med pornografi. Vill hjälpa män och pojkar
Porr, datorspel och mansproblem
Män kan – men ni behöver vår hjälp

Fotnoter
——————
1 En annan grej jag tycker är lätt suspekt är att det tydligen är okej att påpeka “att antalet kvinnor i den svenska spelbranschen ökade med 39 % 2015, att 62 % av Sveriges online-befolkning i åldrarna 16-64 spelar spel, varav 47 % av kvinnorna?” och det lämnas helt ifred i kommentarsfältet (i alla fall när jag läste) när det annars är obligatoriskt att påpeka att kvinnor minsann inte spelar riktiga spel och att vi kvinnor som gör spel (och är feminister) förstör hela spelbranschen, samt att vi egentligen inte alls gillar att göra spel. Det är dock en poäng att göra vid något annat tillfälle. Jag tycker bara att det är intressant att Bennet väljer att ta upp det för det osar alibi om det, och jag tycker det är lika suspekt att kommentatorerna skiter i att hacka på tjejer i det här fallet.
2 Full disclosure – jag är asexuell vilket innebär att jag i princip inte tänder på något alls eller vill ha sex (sex är oförståeligt), vilket gör det lite svårt att uttala mig om just porr, för jag har aldrig känt ett behov av att konsumera porr. Jag kan dock inte tänka mig att det är något som begränsas åt bara ett håll. Jag är mer på Petra Östergrens linje i “Porr, horor och feminister” – to each their own.