TRIGGERVARNING! Den här bloggposten innehåller grafiska beskrivningar av våld mot kvinnor.

Jag tar ett blad från Shakesville och skriver lite om något jag har funderat över ända sedan jag köpte Book of Erotic Fantasy och det är sex i spel. Smaka på det lite. Sex i spel. Det finns faktiskt ett par bra förebilder, de flesta hör hemma i BioWares ringhörna, men jag har ännu inte kommit över något bra material – utöver sagda Book of Erotic Fantasy som inte försöker göra det otroligt allvarligt och nästan skrattretande respektfullt (Sex & Sorcery, vi vet båda att jag pratar om dig) – om sex i rollspel.

Två böcker är inte så grymt imponerande. Men vad som däremot finns inom rollspel, och för den delen även inom datorspel, är en ganska påtaglig våldtäktskultur, där det är helt okej att våldföra sig på kvinnor. Eller om man vill vara generös, betala dem för sex (och som ett alternativ, betala för sex och sedan döda dem, eftersom det kostar att doppa veken. På det sättet sparar man utgiften*).

Definitionen av våldtäktskultur har jag hämtat från Wikipedia:

Rape culture is a term used within women’s studies and feminism, describing a culture in which rape and other sexual violence (usually against women) are common and in which prevalent attitudes, norms, practices, and media condone, normalize, excuse, or encourage sexualized violence.

Within the paradigm, acts of sexism are commonly employed to validate and rationalize normative misogynistic practices; for instance, sexist jokes may be told to foster disrespect for women and an accompanying disregard for their well-being, which ultimately make their rape and abuse seem “acceptable”. Examples of behaviors said to typify rape culture include victim blaming and sexual objectification.

Jag skulle kunna börja med det uppenbara exemplet på våldtäktskultur genom att ta upp spelet RapeLay, ett hentai-spel från Japan där premissen är att du går ut på stan, ser en kvinna med stora bröst och våldtar henne. Shakesville har ett minst sagt obehagligt utdrag ur en recension av spelet.

Men RapeLay är ett hentai-spel, ett riktigt perverst exempel på vålds- och sexspel som är lätt att avfärda som någon form av kulturell avart, vilket så klart gör det svårare att argumentera för att våldtäktskulturen finns här och nu i våra spel som vi spelar dagligen. Det räcker dock med att läsa officiellt material till RiotMinds spel Götterdämmerung för att se att den här kulturen existerar även här, i trygga gamla Sverige. Som exempel kan vi ta Henri Durants Memoarer ur speltidningen Fenix. Det här är ett äventyr som har en beklämmande syn på både män och kvinnor. Ondskan representeras av det kaotiska, det som egentligen inte har något syfte annat än förstörelse. Det är Asmodeus som står för den delen, och hans “hantlangare” i den här världen utgjordes av Henri Durant, en präst som växte upp i eländiga förhållanden. Så här beskriver “han själv” sin uppväxt innan kyrkan tog hand om honom:

Min mor var en sköka av värsta sort och jag växte upp i ett horhus. […] Som liten låg jag under mors säng och lekte samtidigt som främmande män besteg henne med grislika stön och klumpiga rörelser.

Henri Durant berättar vidare att han sedan transporterades till den heliga jungfru Marias barnhem. Men hans själ är som han säger, redan förlorad och han törstar efter kvinnohull. Han kan inte hjälpa det. Även om han utbildats till präst slutar hans lust efter kvinnor med att han våldtar och dödar två flickor. I det sammanhanget känner han en enorm ånger, men:

Efter att ha fallit för frestelsen en gång och kommit undan med det så blev det allt svårare att stå emot en andra gång, även om han kämpade emot allt vad han kunde.

Det här är en ganska vanlig uppfattning om mäns sexualitet. Att när de en gång börjat, så att säga, så kan de inte sluta. Det är en eländig syn på mäns självbehärskning, och på deras reaktioner i samband med att de presenteras för “vackra flickor”.

Det slutar inte där, så klart. I en rad “sagor” som utgör officiellt material till Götterdämmerung förvandlas flickor till våldsamt skådebröd.

I det röda lejonet och den blå liljan är det någon form av parafras på Rödluvan och vargen som gäller, där en “dum-söt jänta” blir lurad till att bli måltid åt en loup-garou**, och där författaren beskriver med uppenbart nöje hur den unga kvinnans kropp ser ut i olika sammanhang. Hon själv möter döden på det här viset:

Mer hann hon inte säga innan två stora klor försiktigt gled över hennes bröst. Hon stelnade till av plötslig fruktan och precis när hon skulle ge till ett illtjut slets hennes bröstkorg upp och den mörka besten i sängen tog en tugga av hennes saftiga hjärta.

Mannen som djuret, igen då.

Det fortsätter i De sju syndernas borg där en ung vacker kvinna – som naturligtvis lockat fursten till våldtäkt – får halsen avskuren för att hon upptäckt en fasansfull hemlighet i ett rum dit hon inte äger tillträde. Hemligheten? En rad döda kvinnor som vi av texten förstår har varit furstens tidigare fruar.

Så här träffar fursten den unga kvinnan:

Det var en lycklig tid för furst Lothar för han hade gift sig med en ny hustru. Hennes namn var Magyari och hon var ung och vacker. Orörd var hon däremot inte och det hade svärtat hennes sinne även om hon nu accepterade sitt öde. Lothar, en man som visste vad han ville ha, hade tagit henne med våld första gången han såg henne. En strålande dag hade hon kommit ridande på en vit märr medan fursten hade mönstrat sina trupper på fältet. Hon hade endast varit iklädd ett tunt vitt linne, genom vilket man kunde skåda hennes skördemogna frukter. Fursten som hade blivit blivit förtrollad av hennes skönhet kunde inte annat än att rycka ner henne från hästen. Medan de hungriga soldaterna kunde slakta hästen tillfredsställde han sig där och då under allmän åsyn. Då fursten var en god man omvandlade han en flickas misstag – för just ett misstag var det att, likt frestaren själv oskylt blotta sig ohämmat och frammana animalisk brunst hos okända män – till en kvinnas heder och tog henne till sin äkta maka.

Jag kan inte ens börja beskriva hur vidrig jag anser att den här texten är. 1. Män är djur, och även om de är “goda” kan de inte hejda sig (vad som är gott med den här fursten har jag dock svårt att se…) 2. Kvinnor får skylla sig själva för att de blir våldtagna 3. Kvinnan i det här fallet borde vara tacksam över att hon “fick” gifta sig med fursten 4. Kvinnor måste akta sig för att gå ut om män kan se deras kroppar – se 2 5. Soldaterna käkade upp hennes HÄST och så vidare och så vidare och så vidare. Det här är texter som är officiellt framtagna för Götterdämmerung och ganska tydliga exempel på våldtäktskulturen. Jag väljer dem för att de ÄR så tydliga, det är svårt att INTE se hur de propagerar en rätt eländig syn på kvinnor.

Men det är inte bara spelen själva som propagerar den här synen. Border House skriver om otillåtna namn i World of Warcraft som poppar upp som svampar, och då är det spelarna själva som står för våldtäktskulturen.

Så här skriver Metaneria om vad hon hittade när hon sökte på otillåtna namnbruk:

What I found wasn’t encouraging. Even without special characters, I found toons named “Rapeher”, “Rapethemall”, “Rapeyou”, and “Rapemachine”. At least 115 names containing the word “rape” were found using special characters, and that’s without using every iteration of special character (e.g., I would search for Rápe but not Rápé, etc.) There were over 50 names with “cunt” (again, not every iteration); 20 with “fuck”, 45 “slut”, and 87 “bitch”. A good 25 were found with “whore” but at this point I grew tired of searching. Interestingly, my searches for “nigger”, “fag”, and “faggot”, even with special characters, came up with non-existent profiles. Is this because these names are more likely to be reported? Or is it because WoW GMs actually routinely scour the databases for these particular words? At any rate, I wrote up the names I could manage to gather along with the player realms, wrote an introduction about why I cared about this, and I sent it to a GM.

Jag borde inte behöva fortsätta. Det här är något som genomsyrar hela spelkulturen på ett eller annat sätt. GTA IV, Saint’s Row i all ära men jag har inte ens behövt gå in på dem för att hitta material till den här bloggposten. Det finns överallt, och det är ingen rolig läsning. Om någon nu får för sig att RiotMinds är de enda spelutvecklarna inom rollspelssverige som använder sig av Women in Refrigerators som plot devides så är det ett felaktigt antagande. De är bara de med tydligast texter.

I M.A.R. Barkers Tékumel är ordet för boskap och slavkvinna detsamma. jag har läst otaliga äventyr där kvinnor blivit våldtagna och männen skall ut och hämnas dem, men häpp, inget händer för att återknyta till kvinnan. Det var bara en praktisk story hook att hänga upp ännu ett äventyr på.

________________________________
* Jag är en smula raljant. Det är det enda sättet jag kan skriva om det här ämnet utan att börja gråta av uppgivenhet.
** Ett franskt sätt att säga varulv. Återigen, jag raljerar för jag kan fan inte göra något annat när jag läser en del av de här texterna.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,