Häromdagen gjorde jag ett misstag. Mitt misstag bestod i att tro att det går att ställa enkla frågor i bräd-och rollspelsforum och tro att jag skall få ett enkelt svar. Jag vill framföra en innehållsvarning innan du läser vidare. Texten innehåller citat och de citaten kan ibland vara transfobiska, rasistiska och sexistiska. Jag har tagit mig friheten att dölja vissa rasistiska epitet, men annars står texten som jag fann den på forumet.
Min fråga som jag ställde var egentligen en efterlysning. Jag bad om exempel på feministiska rollspel och rollspel skrivna av andra än cis-män. I en tråd som upptogs – när den låstes på min begäran efter efterfrågningar av admins – av runt 580 kommentarer var det drygt 30 svar som innehöll någon form av rollspelstips.
Resten av tråden ägnades åt att diskutera mina motiv bakom frågan, ifrågasättande om varför det ens var nödvändigt att dela in rollspel efter vilka som författat dem och, kanske med mest genomslagskraft, huruvida ordet “cis” var kränkande eller ej. Inte nog med det. Tråden gav också upphov till ytterligare nio trådar som diskuterade eller berörde ursprungstråden, inklusive spekulationer runt mina motiv och politiska åsikter. Jag skall kanske tillägga att jag först nekade till att få tråden låst, just för att jag inte vill förhindra diskussion, men det blev dagen efter alldeles för mycket konspirationsteorier och plingande i tråden för att jag skulle orka med.
Innan jag börjar dissikera inläggen vill jag inleda med att klargöra ett par saker. Jag är filosofie hedersdoktor vid Skövde Högskola inom ämnet informationsteknologi. Jag är alltså inte akademiker i vanlig mening, utan har mottagit en utmärkelse av Högskolan för att jag ägnat mig åt att under många år debattera och motsätta mig sexism inom datorspelsindustrin och -kulturen. Jag blev även tilldelad rollspelsdraken av föreningen WRNU 2015 för mitt engagemang inom hobbyn.
Jag berättar detta för att det i forumet uppstod frågor runt varför jag ville ha tips, om jag nu redan var doktor i spel, men även en undran om vem jag är.
Om hon är doktor i spel och specialiserad på rollspel undrar man lite varför hon frågar oss om svenska rollspel skriva av icke cis-män. Det är väl just sån här information man borde kunna fråga en expert om. Antalet utgivna svenska rollspel borde max vara 20 st.
Mmm, men nu är jag vare sig doktor i spel eller specialiserad på rollspel. I alla fall inte ur en akademisk synpunkt. Och även om jag var det – vari ligger problemet att jag frågar? Det här är för övrigt frågan som startade hela debaclet:
Jag har inlett en jakt på feministiska rollspel och rollspel som är skapade av individer som inte är cis-män. Finns det några tips att hämta i den här gruppen, månne?
Feministiska i det här fallet definierar jag som rollspel som försöker vara jämställda, med god representation av etniciteter, sexualiteter och mångfald. Jag har redan fått mängder av tips på twitter, men det är av förklarliga skäl få svenska rollspel där.
De 580 svar som följde och de ytterligare nio trådar som startades gav upphov till 1000-tals kommentarer. Jag var, för att kunna koncentrera mig på mitt arbete och än viktigare sova, tvungen att gå ur gruppen för att få lite lugn och ro. Exemplen nedan är tagna ur frågetråden, jag har inte ens börjat peta på de andra trådarna, det blev för långt.
Detta i sin tur gav upphov till diskussioner, så jag förklarar härmed mina motiv:
Jag gick ur forumet för att det är tröttsamt att läsa konspirationsteorier om “vad jag egentligen menade” samt att bli påförd absurda åsikter och tankar på grund av ordval. Att detta dessutom sker över inte en utan NIO separata trådar som alla på något vis återkopplar till mitt ursprungliga inlägg gör att en översikt eller respons från mig på dessa påståenden om min person och mina åsikter blir omöjliga att bemöta. För att inte bli tokig drog jag mig ur forumet. Dels vet jag hur svårt jag har för att inte kolla kommentarer och dels hur svårt jag har för att inte låta något jag uppfattar som felaktigheter stå oemotsagda. Det enklaste var att lämna för att få lite lugn och ro medan stormen blåste över.
Jag annonserade aldrig att jag lämnade forumet och jag annonserade inte min återkomst (som i ärlighetens namn hade mer med screenshots att göra än en önskan om att delta).
Till detta kan också läggas att det var första gången jag postade en tråd i forumet. I en diskussion med ett par andra forumdeltagare konstaterade jag att jag tydligen är bra på att trycka på folks knappar.
Jag vill också poängtera att jag på intet vis velat “tysta” diskussionen. Däremot bad jag de som försökte deraila diskussionen, medvetet eller omedvetet, att starta egna trådar där de kunde diskutera ordet cis-män eller vad det nu än var de ville prata om.
Responsen jag fick, där derailande och halmgubbar blandas om vartannat har jag tänkte bemöta nedan. Det är inlägg som ifrågasätter frågan, ordval och mig som person. Men först – definitionen av cis person (cis-man) som jag använde för min fråga. Definitionen kommer ifrån Wiktionary:
person som genom sina könsuttryck och/eller könsidentitet inte överskrider kulturella könsnormer.
Antonymen är transperson.
Jag skriver på bloggen eftersom jag redan blivit utsatt för så mycket granskning på forumet och dessutom inte vill inflammera diskussionen ytterligare. Jag skriver också här för att jag tycker att det är viktigt att göra det bemötande jag fick transparent. Det är viktigt att förstå vad som händer runtom i sociala medier och på forum, för om vi inte lyfter problematiken kommer vi aldrig kunna lösa den.
Det spelar väl ingen roll vem som gjort spelet? Huvudsaken är väl att det är ett bra och underhållande spel?
–
Men varför är det viktigt att ett spel inte är gjort av “cis-män”?
–
Fattar inte varför det skall vara så viktigt att författaren / författarna ska vara på ett visst sätt. Det påverkar väl inte slutprodukten?
–
Så Drakar och Demoner hade varit väldigt annorlunda om en icke-vit man skrivit det?
Det finns flera frågor med samma eller liknande formulering i tråden, men jag tyckte det räckte så där. Ponera att vi tar bort allt vad beskrivande nämnare heter och ställer frågan igen. Då blir den “jag har inlett en jakt på rollspel. Finns det några tips att hämta?” Med tanke på hur vag den frågan blir och på hur stor min samling är hade det knappast givit några bra resultat.
Jag hårdrar så klart. Jag kunde ha frågat enbart efter feministiska rollspel men då misstänker jag att snacket hade gällt ordet feminist. Dessutom hade en sådan förfrågan missat den andra för mig viktiga poängen – rollspel som inte skrivits av män.
Som många redan påpekat i trådarna har den levda upplevelsen betydelse för hur du designar spel, och det gäller män också. Min erfarenhet som speldesigner är att jag skriver spel om sådant som intresserar mig eller kring koncept jag tycker är intressanta. Nyckelringsrollspelet hade aldrig hänt om jag inte hade en nördig kärlek till anteckningsböcker. Zonsektorn kvinnokollektivet som jag skrev till Mutant År Noll hade aldrig hänt om jag inte hade funderat över separatism och hur det påverkar hobbyn. O quam cito transit Gloria Mundi hade inte hänt om jag inte varit intresserad av konflikten mellan vänskap och makt.
På samma sätt tror jag att det finns en skillnad mellan hur personer som känner sig hemma i hobbyn skriver och de som inte gör det men skriver ändå. Jag tror att erfarenheter och intressen speglar vårt skapande. Eftersom jag redan har runt 700 böcker och bara en handfull av dem är skrivna av andra än män ville jag göra en informell undersökning. För att kunna göra den behöver jag titlar på rollspel av andra än män. För att hitta de titlarna behöver jag hjälp. De står nämligen inte i spelhyllan och väntar på mig.
Oavsett allt jag skrivit ovan kan jag ändå inte sluta fundera på varför jag måste berättiga mitt sökande. Hade jag frågat om fantasyrollspel hade nog ingen ifrågasatt mina motiv till det. Vad är det som upplevs som så problematiskt med att be om spelförslag av icke-män att det ger upphov till kommentarer av den här typen?
Jag har faktiskt ingen aning om ens vilket kön skaparna av rollspelen jag spelar har – än mindre om de är CIS-män (sic) eller inte
–
Varför är färgen, könet och åldern på författaren av ett rollspel relevant öht?
Sitter någon kunskap, eller något perspektiv, tro eller åsikt i dessa attribut?
–
Vet inte varifrån du fick transperspektivet … men det är naturligtvis så att deras historier skiljer sig åt eftersom de är olika individer. Ingen är den andra lik. Det är lika naturligt att deras historier kan berika helheten, vem påstod något annat. Och vill man spela spel som är skrivna av transpersoner så söker man efter det. Tror ingen skulle ha reagerat på om hen frågat efter spel skrivna av sådana.
Men nu var det inte det hen gjorde eller hur?
Det hen gjorde var att fråga efter spel som INTE är skrivna av en viss grupp vilket är en helt annan sak. Dessutom så görs det i ett sammanhang där vederbörande verka mena att CIS-män (sic) inte kan skriva spel som är “jämställda, med god representation av etniciteter, sexualiteter och mångfald.”
Något som för övrigt främst är upp till spelledaren.
–
Tycker ni ett spel är bättre/sämre beroende på författarens hudfärg eller sexualitet?
–
Fast då söker man efter spel skrivna av kvinnor eller hur? Återigen. Det var inte det hen gjorde utan hen efterfrågade spel som ej var skrivna av CIS-män (sic).
Följaktligen går ALLT annat bra. Bara det inte var en vit hetero man som skrivit det.
För det första är det svårt att be om tips utan att på något sätt definiera vad det är som efterfrågas, i synnerhet när det faktiskt är något specifikt som efterfrågas. För det andra har kommentatorn fel. Om personen hade läst innantill är de två krav som ställs dessa; att spelet är feministisk utan författarkrav eller att spelet är skrivet av någon som inte är en cis-man. För det tredje finns det inga som helst krav på hudfärg i min frågeställning, det är helt påhittat.
Jag tycker också att det är intressant att personen som kommenterat runt transpersoner inte inser att transpersoner ingår i definitionen icke cis-man. Så egentligen säger de att det är helt okej att fråga efter det jag frågar efter, personen är bara så inne på att jag på något sätt skulle diskriminera mot män att det får ta allt fokus. Detta trots att inget sådant skett i förfrågan.
Jag har heller inte på något sätt lagt några värderingar i mäns eller kvinnors skapande. Jag gav till och med exempel på Mikael Bergström som någon som skrivit bra feministiska rollspel utifrån den definition jag gav.
Det är tydligen en känslig fråga detta.
Säg mig skulle det vara okej tycker ni om hen hade efterfrågat rollspel skrivna enbart av judar, eller enbart av vita.Vad är skillnaden?
Angående perspektiv – visst är det så att våra bakgrunder i mångt och mycket styr våra perspektiv. Vissa mer än andra.
Men att exkludera en enorm grupp människor på grundval av kön, färg och ålder med påståendet att de inte kan förstå det perspektivet är lika fördomsfullt som att påstå att en viss religions följare eller en viss färg på kroppen gör att de inte kan leva i ett normalt samhälle, är våldtäktsmän, inte förstår att (insert anything here).Det perspektiv man behöver är att vi alla är individer hur många grupper vi än må tillhöra och att grupperna aldrig kan vara ett givet tecken på hur en given individ kan vara eller inte vara.
Eller har ni glömt vad man exempelvis sa om oss rollspelare på 80-talet?
Det dröjde inte länge innan det dök upp jämförelser med nazism och andra former av extremism, vilket är ett sätt att misstänkliggöra bakomliggande motiv. Det fortsätter, med samma missuppfattningar som förekommit redan tidigare, men nu är det mer uttalat.
För mig är hudfärg och sexualitet med mera väldigt ointressant. Nazister och PK-figurer anser att det är extremt viktigt.
–
Tycker det är högst legitimt att ifrågasätta när någon eftersöker material enbart skapat av en individ utifrån specifikt genus/ursprung/kultur? Framförallt när OPs framställning säger att (enligt hennes) definition så är feministiska alternativ bara ok om dom inte är framställda av såkallade CIS män (sic).
Om det tydligt framgått i posten varför det eftersöktes så hade säkert … inte frågat vad det handlar om.
Så vid det här laget är jag nazist, elitist (eftersom jag inte anser att feministiska spel är okej om de skrivits av män, vilket är något jag aldrig sagt men som vi skall se är det fritt fram att hitta på i den här tråden) och/ eller PK-figur.
Allt det här är halmgubbar som är avsedda att skifta fokus från grundfrågan till en påhittad oförrätt att argumentera emot. Exakt vad debattören vill åstadkomma kan jag inte uttala mig om men jag gissar att det är problematiskt att jag väljer bort män som kreatörer. Med halmgubbe menas alltså att man tar citat ur kontext eller konstruerar en egen version av det som sagts och sedan argumenterar mot sin egen version. Att leta efter rollspel av en viss typ är kanske inte så kontroversiellt, men att förvränga meningen till att bli att jag genom min förfrågan diskriminerar mot män är lättare att opponera sig emot.
Det fortsätter.
Som jag betraktar det så är ordet CIS-män (sic) lika kränkande som ordet “bög”, “n***r” eller “rödstrumpa”.
Man buntar ihop en grupp människor utifrån ett medfött attribut eller en åsikt och kletar på dem ett epitet för att förminska dem.
Det är inte okej någonstans tycker jag. Vare sig det handlar om homosexuella, mörkhyade eller vita hetero män.
–
det är just det: Cis-man är inget neutralt begrepp utan används i samma grad som rödstrumpa, såsse (sic) eller jude i det kontext som du beskriver. Det är ett nyspråksord som har en viss betydelse bland många som intresserar sig för frågan och knappast neutral
–
jag anser att cis är en djupt obehaglig och beklagandsvärt använt begrepp som inte bör användas i lättvindigt som det har gjort många gånger.
–
Jag vet inte riktigt vad det är för slags åsikter du försöker kleta på mig. För mig har sexuella läggningar, böjelser, identitet väldigt lite med individen att göra och mer med vilket fack som människor vill placera andra i. Det är förvisso något väldigt mänskligt att placera människor i fack. Det är enkelt och känns sannolikt tryggt för de som gör det men å andra sidan så utmanar man sig inte när man gör det.
Detta handlar inte på något sätt om transpersoner eller någon annan icke normativ grupptillhörighet utan om hur vissa ord bör undvikas att användas för att beskriva grupper eftersom stora delar av dessa grupper inte tycker om det ordet.
Till sist kokar det ned i respekt för andras åsikter och viljor. Om inte en stor del av de individer som ni kallar CIS-män (sic) tycker att det är kränkande så är det faktiskt inte upp till er att bestämma att vi har fel på precis samma sätt som det inte är upp till mig att bestämma att du ska finna dig i att kallas för (insert vad du vill här).Du är för övrigt själv och nosar på en av orsakerna till att CIS-män uppfattas negativt av dem som ni menar tillhör gruppen.
Du lyfte själv “ditt (och mitt) privilegium som cis-män.
Definitionen av privilegierad lyder:
Ett privilegium, förmån, är en lagstadgad, exklusiv rättighet som ges av staten till en viss person eller grupp.
Ordet privilegium kan också användas ur ett socialt perspektiv, alltså om grupper i samhället som har större inofficiella rättigheter än andra.Vilka rättigheter är det då du menar att vi “CIS-män” (sic) har till skillnad ifrån övriga grupper?
Med den här texten vill debattörerna låta göra gällande att cis skulle vara jämförbart med att använda n-ordet som använts under århundraden för att dehumanisera, eller ordet bög som är både ett skällsord och nedsättande, om än kanske av olika magnituder. Rödstrumpa känns som något taget ur luften, men vad vet jag? Det kanske är ännu ett av de där orden som den här personen finner kränkande, eller vill att vi som är feminister skall reagera negativt på så att personen kan få ytterligare ved till brasan.
Det slutar så klart inte här. Efter misstänkliggörande och halmgubbar är det dags att ifrågasätta vad ett jämställt rollspel egentligen ÄR, utan att reflektera över att det finns – om inte detaljerade riktlinjer – så åtminstone en ungefärlig definition. Men det räckte inte.
Vilka rollspel har du som exempel är inte jämställda?
–
Detta äe (sic) väl den korrekta frågan att ställa… På vilket sätt är t.ex. DnD ojämställt?
–
Jag funderar på två exempel som jag undrar hur du ställer dig till Åsa. Det ena är Sagas of the Icelanders där vilka som är kvinnor och vilka som är män är en viktig del av settingen som baseras på könsrollerna i sagorna men båda sidor har viktiga funktioner. Det andra är Pendragon där alla spelar manliga riddare – man kan inte spela kvinna.
Inget av spelen är skrivna av kvinnor men om de hade varit det – hade de varit jämställda?
–
Exakt vad ett “feministisk” rollspel är är en bra fråga. Ska reglerna vara könsneutrala? Det är de i 95% av fallen. Det i sin tur skulle kunna klassas som sexistiskt eftersom man då man inte erkänner att kvinnor är lika mycket värda även med mindre muskelmassa (vilket borde gälla i ett realistiskt särartsfeministiskt spel). Är världen könsneutral? Kan ett rollspel ha en feministiskt agenda och ändå ha icke könsneutral värld? Klarar vi oss med att skippa sexistiska bilder? Om de sexistiska bilderna är ritade av en kvinna som inte är hetero är de fortfarande sexistiska? Kan en cis-man göra ett feministoskt (sic) rollspel över huvud taget och är denna frågeställning i sig sexistisk? Kan man vara sexist och ändå för jämställdhet? Osv, osv..
–
Japp, illustrationera (sic) följer gängse könsnormer men sällan reglerna. Vad gäller grupperingar är rollspel ofta betydligt mer jämnställda (sic) än vad som gäller i verkligheten. Men är detta jämnställt (sic) eller skulle ett spel där man bekämpar faktiska orättvisor vara mer feministiskt? Och stereotyper är väl just grejen med alver och dvärgar? Och vad spelar det för roll när spelare och spelledare ändå kör som de vill?
–
Och jag utvecklar frågan. Exakt vad är ett jämställt rollspel? Vet inget rollspel som förbjuder olika sexuella läggninar (sic) (även om Rolemaster var nära). Och jag känner inte till något rollspel som hindrar mångfald – men det omvända finns det massa exempel på. Det enda sexistiska jag hittar i rollspel är illustrationerna.
–
Alla spel (regelsystem) utan spelvärldar är oftast jämlika, även om en del gör skillnad på kön för egenskaper. Nu skapas det nog inte så många sådana längre. Det gör dem inte automatiskt jämställda, men potensiellt (sic) (då man själv får klä dem i världsdräkt).
För att svara på de här frågorna, något jag för övrigt tillbringat rätt mycket tid med att göra redan, bland annat på den här bloggen, så måste jag analysera rollspelen. I fallet Sagas of the Icelanders har jag inte ens grundregelboken vilket gör det svårt att bemöta påståendet om just det rollspelet, men det är inte det som är problematiskt. Det är kravet på att bevisa att det finns ojämställda spel som blir problematiskt, främst för att det förmodligen hade kvittat vad jag än lagt fram för exempel, forskning eller åsikter. Den här typen av diskussioner slutar nästan alltid i “du använder inte källor som jag har godkänt, alltså har du fel”. Nu säger jag inte att alla de här frågorna är dåliga, det är mycket här som är intressant, men jag har redan givit en generell beskrivning (om än något vag) på vad jag letar efter. Tycker man att det faller inom ramarna tipsar man, annars gör man det inte.
Det här är ett försök att deraila diskussionen till att handla om något annat än vad den egentligen handlar om, det vill säga rollspelstips. När vad-är-jämställdhetskortet hade spelats var det dags att påstå att rollspel redan är jämställda. Tillåt mig att le.
I ett rollspel är det ju liksom upp till spelgruppen att definiera hur karaktärer och världen framställs. Vill du spela en homosexuell transriddare så är det väl bara att slå till på det?
–
men vad spelar det för roll? Man gör ju vad man vill med det
–
Det är nuförtiden en otroligt komplecerad (sic) fråga att definera (sic) vad feminim (sic) är I sig så det är en rätt komplicerad fråga. För att inte nämna att då rollspel kontrolleras av SL så finns det ens någont (sic) feministiskt spel till att börja med? Rollspel är ju ändå bara setting och spel mekaniker. Vad karaktärerna spelas och hur dem behandlas (åtminstone pga kön) är ju upp till SL.
–
Eftersom ett spel aldrig kan vara bättre än sin spelledare och dennes sätt att hantera sådana frågor så skulle jag säga i princip alla moderna spel. Fast å andra sidan kanske jag lägger en annan värdering i jämställdhet på så sätt att alla får vara med och kan spela i princip vad de vill för typ av karaktär.
CIS-män?? På riktigt? Det är ungefär lika relevant som att använda ordet rödstrumpa.
Jag tänker ta upp professor Josh Tanenbaum som jag var och lyssnade på häromdagen på UX Con, en konferens för de inom EA som jobbar med user experience på olika sätt. Han pratade om “transformative play”, det vill säga hur vi förändras av det vi spelar. Tanenbaum menar på att vi genom att inta en roll även förändras av den rollen. Han citerade Robert Benedetti som sade så här:
Your experience of your character’s significant choices is the mechanism by which the Magic If produces transformation. When you have entered into your character’s circumstances as if they were your own, felt their needs as if they were your own, and made the choices they make given those needs in those circumstances, then action follows naturally and with it transformation.
De av er som har läst åtminstone något om nordiska LARP vet att det finns ett begrepp som kallas bleed, hur de roller vi gestaltar i spelet eller lajvet ibland kan färga oss flera dagar, till och med veckor eller år efter att vi har lämnat rollen. Min hypotes är att det inte bara är när vi spelar som vi påverkas av det vi tar del av, jag tror också att vi färgar det vi skapar genom våra erfarenheter.
Jag diskuterade lite runt det här med Tanenbaum (det visade sig att vi kände samma människor (hej Staffan!)), och precis som jag tror även han att vi inte kan skilja på mekanik, innehåll och upplevelse. Upplevelsen är den största biten, men vi måste också ta hänsyn till mekaniken och innehållet. Därför tror jag inte att man till fullo kan säga att det bara är upplevelsen som är viktig. Upplevelsen formas av hur spelet och mekaniken är formulerat, det vill säga den underliggande texten. Den underliggande texten i det här fallet består inte bara av vad som skrivs utan hur det skrivs och hur det illustreras.
Antingen kan vi göra ett val och säga att spel inte har någon betydelse och därför inte påverkar oss alls, eller så gör vi ett val och säger att spel påverkar oss och har betydelse. Men om spel påverkar oss och har betydelse så har också texten betydelse. Därför går det inte att kategoriskt säga att alla moderna spel är jämställda, vi måste undersöka dem först.
Sedan dök så klart även den här typen av kommentarer upp. Det är som alltid lika intressant att se hur människor som påstår att de fullständigt ointresserade av diskussionen kliva in och säga något bara för att.. ja, varför då? Provokation, kanske. Det finns också en viss snobbism i påståendena som följer. “Jag har minsann aldrig brytt mig om sådant, jag bryr mig om kvaliteten på spelet”, som att intentioner bakom spelet på något sätt skulle försämra kvaliteten, eller att förmågan att ställa sig över tuttbrudar i ringbrynjebikini är att kunna se igenom det yttre till det som verkligen räknas, nämligen mekaniken. Men den attityden är också bedräglig för då hamnar vi återigen på läget att vi inte låter texten betyda något.
Tyvärr kan jag inte hjälpa dig med det eftersom jag aldrig någonsin brytt mig om det perspektivet när jag valt mina spel. För mig har världen och spelmekaniken alltid betytt mest.
Både jag och mina barn älskar gamla hederliga drakar och demoner så det kan jag varmt rekommendera.
Det är viktigt för mig att de alla känner sig välkomna och får välja själva hur de ska vara. Ex så vill inte min yngsta dotter kämpa mot monster och sådant men det har jag alltså löst på ett för henne bra sätt.
Den andra kommentaren i raden är också problematisk, för vi löser inga problem bara genom att byta ut. Texten kan fortfarande vara problematisk genom hur roller beskrivs, vem som får lov att göra vad och så klart även genom illustrationer.
Köp ett äventyr. Ändra alla kvinnor till män och alla män till kvinnor. Done!
Eller varför inte påstå att “spelet” som efterfrågas måste vara tråkigt eftersom… ja, vadå?
Låter som ett sjukt trist spel.
Sedan kommer den oundvikliga kommentaren runt spel och politik.
Detta är ett klusterfuck och anledningen till att “Vi Som Lajvar” slutade vara en portal för alla, oavsett åsikter, och började vara en circlejerk för feminister och fejk-altruister som som tävlar i kapp om vem som kan vara mest “progressiv”.
Vad blev då resultatet av att den här diskussionen drog igång? En konsekvens har redan synts här på min blogg – ett gästinlägg av en tjej som är livrädd och mår dåligt på grund av den här typen av “diskussioner” där intoleransen står som spön i backen. Jag tror inte att hon är ensam om det.
En annan konsekvens var rent praktiskt för mig att jag inte fick särskilt många tips, och de tips jag fick blev begravda i inlägg som handlade om något helt annat. Det tog mig flera timmar att gå igenom tråden. Under den läsningen blev jag också utsatt för de konspirationsteorier och felaktiga uppfattningar om mina motiv och åsikter som växte fram i tråden och sedan tog an en egen air av alternativa fakta, eftersom de påhittade åsikterna jag sades ha spreds vidare i ytterligare trådar.
Jag mådde helt enkelt inte så bra av att läsa forumet, och jag tillbringade en hel dag på jobbet med att vara distraherad och stressad. Till slut gick jag ur gruppen för att slippa behöva bry mig. Out of sight, out of mind.
Det största problemet jag ser är dock att den här typen av oresonliga mothugg när man går på frågeställning, hittar på egna halmgubbar att slåss mot och viftar bort det hela med att det inte är viktigt, är att det visar på en intolerans som både skrämmer och skrämmer bort de som kanske annars hade velat delta. Vi vet alla hur underbart det är att spela spel och att delta i gemenskapen som uppstår inom framförallt rollspel. Varför då inte tillåta fler att delta i den gemenskapen?
Nu skall det ärligt sägas att många var på “min” sida (vilken den nu än var, eftersom jag ställde en fråga utan värderingar), och att många av diskussionerna var intressanta, om än helt off topic. Det hjälper dock inte när stora delar av trådarna genom sina frågeställningar ifrågasätter om huruvida spel är politik (allt är politik) eller om spel påverkar oss (ja).
För min del innebar det här också att ett projekt jag har velat göra ganska länge inleddes med ångest och tvivel, för om en så här enkel fråga kan ställa till med så mycket besvär, hur blir det då inte om jag faktiskt genomför projektet? När jag berättar vad det handlar om och publicerar det? Det kan potentiellt sett leda till totalt kaos och jag frågar mig om det är värt det. Är det värt det att ställa frågan jag ställde i det forumet jag ställde den och gå igenom en dag av ångest och distraktioner, samt att det får en splattereffekt på vänner vars välfärd jag bryr mig mycket om? Är det värt det eller skall jag hålla käften och kanske gå miste om något?
Är det värt det?
(EDIT: Korrläste texten lite, den var en smula osammanhängande i början, men jag skyller på att jag skrev den på tre olika plattformar och över flera dagar. Det var fasen inte lätt att sammanställa allt detta. Tog över 300 screenshots på diskussionerna. Dessutom särskriver min iPhone åt mig, vad det verkar. Himla irriterande.)
2017-02-11 at 11:09
Tack för din tid och ditt engagemang i och för vår hobby. Jag lever ibland i illusionen (kanske en självvald sådan) att vi evolverat bortom såna idéer, tankar och beteenden som uppvisades i tråden du refererar till. Men så är det förstås inte, inte ens i min egna spelgrupp undslipper jag de här attityderna. Jag har bara blivit expert på att ducka undan alla de konflikter och allt obehag som det skulle innebära att möta allt det fula som döljer sig i mina medmän och i mig själv. Jag vet att det är en klen tröst för dig efter allt obehag som du måste upplevt av svaren du fick på din enkla fråga men för mig var det ett välbehövligt (om än omtumlande) uppvaknande.
Jag hoppas verkligen att du låter dig slås ned av omvärldens okunnighet, ovilja och rädsla utan fortsätter att vara aktiv inom spelhobbyn och även en fortsatt utmanande röst för förändring. Helt uppenbarligen finns det ett stort behov av det.
2017-02-11 at 11:12
Menar förstås att ‘du INTE låter dig slås ned’ Ett litet men ack så viktigt ord!
2017-02-11 at 11:51
Tack Åsa för att du orkar och kämpar. Jag blir väldigt illa berörd av att det vara samma gegga där som i nördforum för digitala spel, jag är med i den gruppen men inte speciellt aktiv och hann bara se dig ställa frågan innanallt hade ballat ur och inlägget var borta. Jag inser att jag nog varit naiv och trott att rollspelare var mer tänkare, kanske till och med vänster/fritänkare och att medvetenheten skulle vara högre generellt, inte mycket, men lite iaf. Jag önskar jag hade förstått vad som försigick och kunnat vara delaktig i att möta dessa påhopp och inte-okej-kommentarer.
Jag tycker dina studier verkar jätteviktiga och intressanta, vill att du skall kunna hålla modet uppe. Det är verkligen svårt att möta såna här debacle när det verkligen är en enorm jävla mobb. Jag menar, till och med Frankenstein flyr när byn kommer med facklor.
Jag har bestämt att 2017 är det år då jag kommer aktivera mig mer synligt angående feminism, troligen med fokus på mäns frigörelse utifrån mitt perspektiv som cis-man.
Jag är sugen på att gå ur den gruppen nu, men samtidigt är det inte i nichade forum för de redan invigda jag kan göra mest skillnad (tror jag), jag måste finnas där normen opererar, och ifrågasätta och värna om ett inkluderande och respektfullt klimat.
2017-02-11 at 13:16
“Joss Whedon, how come you write so many stories with strong women?”
“Because you’re still asking me that question.”
Men det är förstås enklare att gå i försvar så hårt att kritikern ger upp istället för att själv lyfta på arslet och inse att det kan bli ännu bättre för alla sorter om man anstränger sig lite.
Jag önskar att du, och jag, och alla andra, slapp den här jävla tröttsamma papegojvisan varje satans gång man ber kulturskapare och -utövare att tänka ett varv till.
2017-02-11 at 15:42
Jag hade definitivt fått helt fel intryck av diskussionen.
Jag förstår varför du stängde ner det och lämnade gruppen.
Jag hoppas bara att skadan kan repareras.
2017-02-11 at 16:10
Inte ens i uttalat queer-vänliga miljöer går det att diskuter cis- eller feminism utan att väcka trollen. Jag vet inte vad det är som får en del att bli så aggressiva över ganska harmlösa termer och frågeställningar.
2017-02-11 at 16:28
Jag följde bara grunddiskussionen kursivt, och när jag skulle sätta tänderna i den var den stängd. Kag är helt chockad. Varifrån kommer alla dessa åsikter? Hur kan man uppröras av ett relevant anslag? Jag hoppas du hänger kvar, och fortsätter. Jag vill nämligen veta vad ett feministiskt rollspel är, och jade gärna pratat sönder frågan i jakten på ett meningsfullt innehåll
2017-02-11 at 16:50
Jag finner det sorligt att en sådan diskussion inte kan föras, jag såg själv baksidan av rollspelandets natur under förra året och vart lika chockad jag.
Folk har en tendens att inte kunna tänka utanför sin egna åsikt och detta är tydligast om det sker via internet, jag hoppas du kan lyckas få ett gott grepp om all information dålig som bra sådan efter detta för det finns alltid något i allt.
Jag kan personligen säga att din fråga fick mig att tänka och innan jag kunde ge dig ett svar eller ens fråga om du själv hade något bra exempel så stängdes det hela ner.
2017-02-11 at 16:56
Som man frågar får man svar. Jag tror att du ställde frågan på ett otydligt sätt, och jag är heller inte säker att du vet vad du är ute efter. Vill du veta vilka rollspel har neutrala regler och spelmekanismer, eller vill du veta vilka rollspel har icke-diskriminerande spelvärldar? Dessa är inte samma sak, och särskilt den senare är väldigt beroende av författarens egna attityder.
2017-02-11 at 17:30
Det verkar vara jätteknepigt det där med att läsa innantill. Det har nämligen andra gjort, både på Facebookforumet och andra ställen och kommit med jättebra svar utan att behöva en mer specifik beskrivning.
2017-02-11 at 17:54
men vafaaannn…
Jag läste början på diskussionen, men mina tips var redan nämnda så då släppte jag det och gick vidare till annat. Hade helt missat att det fortsatte och spårade ut efter det. När jag såg frågan kändes den så neutral så jag kunde inte ens ana att någon skulle kunna bli upprörd över den.
Jag är hemsk ledsen att jag inte stod med dig och gjorde vad jag kunde för att motverka dessa idiotier. Om jag hade sett det tidigare än nu så skulle jag varit där! Nu efteråt kan jag inte göra så mcyket, men kan i alla fall skicka en uppmuntrande post, som visar att vi ä fler som står med dig!
2017-02-11 at 17:57
Jag tror att starka motreaktioner är en konsekvens av vanans makt, om man tänker sig att det som normeras är grundat i (o)medvetna vanor. Men det handlar också om känslor av oförrätt när någon uppmärksammar ens vanor, den klassiska “vem är du att tala om och uppmärksamma mig om ett annat perspektiv på det jag är van vid”, “det var bättre förr (för då var jag lyckligt ovetande)”.
Jag tror att förändring gör ont, och smärtan av förändringen gestaltas i denna dramatiska frustration och ångest. De våndor vi bevittnar är den kollektiva “inertia” (för att låna ett begrepp från managementteori, läses bäst: ‘förändringsobenägenhet’) som finns i de flesta sammanhang. Samma reaktioner återfinns överallt i spelvärlden som historiskt varit mansdominerade och inslag som “hotar” och förändrar leder till inbillning att den romantik och faktisk nostalgi på något vis förstörs likt känslorna av att minnas gamla “Bond”-rullar som bra för att inse att de är rätt kackiga och tröttsamma när man ser repriserna och påminns om att samhället faktiskt förändrats sedan dess, och att Sean Connery och Roger Moore’s tröttsamma “höhö”-oneliners till diverse kvinnor ses av många som en tråkig, men reell del av sexismens historia.
Det är bra att du provocerar. För när frågor leder till sådan upprördhet är det sällan som reaktionerna indikerar något annat än stagnation. Personligen tycker jag att det är lockande att höra en sådan fråga. Även om jag kanske inte “håller med” om vissa eventuella åsikter som kan tolkas “följa med” frågan (om man börjar spekulera).
2017-02-11 at 17:59
Ja, det är tyvärr knepigt Åsa. Du har ställt en högst obekväm fråga i en grupp som domineras av vad man snällt kan kalla socialkonservativa värderingar. Tror du att en spelskapare skulle skylta med sin läggning eller attityder i en sådan miljö om dessa avvek från de accepterade normerna i den miljön? Om svaret är nej, så kommer din fråga resultera i ett missvisande svar, då du sannolikt kommer att missa ett antal spelskapare av de typer du är intresserade av. Jag är forskarutbildad och jag hade ställt upp problemet annorlunda: jag hade först tagit reda på vilka spel har neutrala regler och spelmekanismer, vilka spel har icke-diskriminerande spelvärldar och därefter frågat om spelskaparnas attityder och läggning. Jag hade också tittat på andra till synes olämpliga spel då det är möjligt att spelskapare väljer att lägga sina egna attityder mm åt sidan i syfte att skapa ett kommersiellt framgångsrikt spel för denna miljö.
2017-02-11 at 18:05
Okej. Jag är inte forskare. Jag är nyfiken. Frågan är väl kanske snarare om det är okej att vara nyfiken utan att plötsligt beläggas med krav på forskningsmetodik. Eller för den delen drabbas av mästrande herrar som berättar för mig vad jag vet och inte vet?
2017-02-11 at 18:52
Det handlar inte om forskningsmetodik, det handlar om att ställa frågan på ett sätt som ger dig ett bra svar. Och som du tyvärr har upptäckt så gav din frågeformulering ett väldigt stort antal negativa och ohjälpsamma svar som bara stressade dig. Det är därför jag förklarade hur jag hade ställt frågan. För efter 40 års eget spelande håller jag med dig i grunden i din syn på rollspelsvärlden – den är sexistisk, rasistisk och inte alls välkomnande för de som bryter mot normerna inom den miljön. Och det behöver förändras. Ironin i detta är att spelvärlden ligger efter bokvärlden när det gäller attityder mot andra annorlunda, det finns nu (och har i minst 30 år funnits) många fler öppet feministiska SF och fantasi författare än det gör öppet feministiska spelskapare och spelare. Jag hade hoppats att det faktum att det länge funnits sådana framgångsrika författare hade resulterat i mer öppna attityder bland rollspelare, men av någon anledning har detta inte hänt ännu.
2017-02-11 at 18:59
Så med andra ord skuldbelägger du mig för att jag inte formulerade mig på ett sätt som passar personerna som hänger på forumet och därigenom får jag skylla mig själv…
2017-02-11 at 19:15
Hej
Jag läste din fråga på forumet och såg ärligt inget konstigt med den. Men diskussionen var redan så urspårad att jag helt enkelt inte orkade ge mig in i den. De som inte ville fatta ville verkligen inte fatta. Jag förstår att du gick ur gruppen.
Man kan liksom inte låta bli att undra om responsen sett annorlunda ut om någon men typiskt mans namn ställt exakt samma fråga.
Nåja ha det bra och fortsätt med ditt arbete, hoppas du orkar.
Mvh
Per
2017-02-11 at 19:22
Nej Åsa, det gör jag inte. Som du själv skrev så ställde du vad du trodde var en enkel fråga. Jag är äldre, har en annan utbildning och är (möjligen) mer cynisk än du så jag hade frågat på ett annat sätt. Jag kritiserar inte dig på något sätt, jag föreslår bara ett annat sätt att ställa frågan som jag tror skulle ge dig ett bättre och mer användbart svar till ditt projekt. Trevlig kväll och lycka till med projektet!
2017-02-11 at 19:33
Du har rätt, dom har fel. Det var en riktigt sorgligt omedveten och allt för rabiat samling reaktioner du drabbades av. Och en intressant diskussion slarvades bort, vilket är så sorgligt. Du gjorde rätt som flydde. Och frågorna är jätteintressanta. Keep up!
2017-02-11 at 19:58
Följde bara diskussionen på forumet tangentiellt; tyckte frågeställningen var intressant men kunde tidigt se på svaren att tråden bekräftade i princip allt som gjort att jag aldrig varit särskilt intresserad av att tillhöra en sån här grupp – det är för mycket obehagliga, förtryckande normativa åsikter som bubblar under ytan och det tycks som om många medlemmar kastar sig in i diskussioner bara för att få ett tillfälle att tävla i retorik, eller för att få sin egen position definierad och förstärkt genom att den ställs i motsats till något annat. Det blir en fråga om personlig identitet utan att det behövt vara det. Genast så har man då försetts med ett personligt korståg som ger livet mening där det annars helt tycks sakna en sådan mening. Trist bara att den ytterst kräver att man måste “bekämpa” andras åsikter, vilket känns som ett torftigt och onödigt konfliktfyllt liv.
Det var dock en kommentar som fick mig att hoppa till lite extra i soffan: “Fattar inte varför det skall vara så viktigt att författaren / författarna ska vara på ett visst sätt. Det påverkar väl inte slutprodukten?”
Dumheten i denna kommentar är så monumental att den måste bemötas. Hur kan man överhuvudtaget tro att upphovspersonernas personlighet eller identitet, oavsett verkets natur, INTE påverkar slutprodukten? Och även om man nu TROR att så är fallet, vore det inte intressant att ta reda på om det är sant? Bristen på intellektuell nyfikenhet är slående.
Men kanske är det där orsaken till att tråden spårade ur står att finna: många ägnar sig åt en hobby som en sorts livlina, och blotta tanken på att den kan definieras på olika sätt om man bara ställer frågor ter sig som skrämmande. Många hobbyister verkar helt enkelt ha ett patologiskt behov av att föremålet för deras hobbyintresse skall vara oföränderligt och konstant, utan utomstående påverkan. Och därför ställer man inga frågor, för man är rädd för svaren.
2017-02-11 at 21:28
Rickard L, jag läste kommentarsfältet här och var litet glatt överraskad av hur bra det var tills jag kom till din kommentar. Du använder en härskarteknik som kallas skuldbeläggande, samtidigt som du förminskar problemet – du lägger skulden på Åsa för att hon ska ha ställt frågan för otydligt, när hon i själva verket ställde den väldigt tydligt och inget av grälet berodde på att folk behövde få frågan förtydligad för sig.
Det berodde på att de mycket riktigt förstod precis vad hon sade och inte tyckte det var acceptabelt att inte centrera män hela tiden.
Att du kan skriva så elaka inlägg på någons egen blogg och försöka låtsas vara hjälpsam övergår mitt förstånd.
2017-02-11 at 21:29
Rickard L, när essensen är att det FINNS ett problem för dem som inte tillhör normen, så finns det inget sätt att formulera sig på som inte provocerar någon. Sorry.
På förekommen anledning: Jag har ingen doktorsexamen. Jag har inga andra belägg för ovanstående påstående än typ alla texter och kommentarfält jag någonsin läst som tagit upp problem med sexism, rasism etc i spelkulturen (eller jo, både manliga spelare och minst en doktor i spelvetenskap har funnit Åsa Roos fråga högst neutral och okomplicerad, vad det nu kan vara värt, jo förresten så är ju Åsa Roos själv spelutvecklare med mångårig erfarenhet i branschen och kulturen, det kanske är värt nåt också, vad vet jag, jag är bara 37 år och har ingen examen alls).
2017-02-11 at 23:11
Hej, jag såg din fråga i forumet men innan jag hann svara hade troll och idioter gått igång på alla cylindrar och sen var det för sent att föra en meningsfull diskussion. Men frågan du ställer är verkligen spännande. Min spontana tanke var att rollspelet blir vad du som spelledare gör det till. Det är du som sätter spelplanen och bestämmer hur världen ska utvecklas, befolkas och vad som ska hända. Du borde kunna ta vilket regelsystem som helst och göra precis vad du vill. Ingen annan jämförelse, men bland de roligaste äventyr jag spelledit var fantasyäventyr spelade i en science fiction setting med spelare vana från fantasy. Du borde kunna göra samma sak med andra sorters karaktärer, andra förutsättningar osv. Men SF tillåter att man tänjer på gränser mer än vad fantasy ofta tillåter. I alla fall i min uppfattning. Men den diskussionen uteblev eftersom ett gäng nötter gick i gång och gick över alla gränser. Det får bli någon annanstans, någon annan gång.
2017-02-12 at 03:28
Jag tänker att om Rickard L nu var en sådan auktoritet på ämnet “hur man uttrycker sig för att få önskat resultat” så borde han väl kanske ha kunnat hitta ett sätt att uttrycka sig här som inte innebar att det han skrev uppfattades som skuldbeläggande eller nedlåtande. OK, jag förstår att det varit en svår uppgift eftersom det centrala han verkar ha velat få fram var att han ville mansplaina hur någon som just utsatts för en störtflod av hat och idioti hur hon borde ha gjort för att slippa (vilket väl är lite samma sorts grej som att förklara för folk hur de ska bete sig för att slippa bli våldtagna eller slippa bli misshandlade, som om problemet inte ligger hos de som hatar, de som våldtar, de som misshandlar). Men att döma av hur det gick här så skulle jag väl kanske inte se honom som någon auktoritet i frågan.
Forskningsutbildning eller ej.
Eller gäller inte “som man frågar får man svar” för Rickard? Det kanske bara gäller för kvinnor som kommer med neutralt och tydligt ställda forum och “naivt” tror att hon har med förhållandevis vuxna, civiliserade människor att göra?
2017-02-12 at 08:02
Jag läser gärna det du kommer fram till.
Gör en polisanmälan, ja verkligen.
Det är enda sättet regeringen och samhället tar in statistik. Lynchmobbar (vilket är vad du blev utsatt för) måste stoppas och för det ska ske så måste samhället ta sitt ansvar, varje polisanmälan är ett steg närmare lösningen.
2017-02-12 at 11:47
Du har säkert sett tipset eftersom du ägnade dig åt att gå igenom kommentarna (vilket jag absolut inte hade orkat om jag varit måltavla) men jag upprepar: Nobilis. Skrivet av en kvinna. Förvisso ospelbart på många sätt men sjukt bra på andra. Tredje utgåvan ska tydligen vara mer användarvänlig.
Med det sagt: fy fan vilka människor vår hobby befolkas av. Stay strong.
2017-02-12 at 19:31
Tack för att du delar med dig av detta. Nedslående, men inte så förvånande… Du har säkert fått tipset, men Eclipse Phase är ett rollspel som är väldigt queer, inklusive några av dess skapare.
2017-02-13 at 21:55
Oj då.
Då börjar jag med en ursäkt till dig Åsa. Jag ber om ursäkt om du upplever mina kommentarer som nedsättande eller kritiska mot dig. Det var inte min mening.
Marcus, jag håller inte med dig när du skriver att man inte kan ställa en fråga eller kommentera på ett sätt som inte provocerar. Min första kommentar och hur diskussionen kring mina kommentarer har utvecklat sedan dess illustrerar detta på ett bra (dock oavsiktligt) sätt. Jag hade inte för avsikt att provocera, men kommentaren uppfattades som provocerande och den efterföljande diskussionen (och kommentarer om mig) illustrerar hur ett budskap kan gå förlorat genom mitt uppenbarligen dåliga val av ord.
Problemet handlar mest om hur en grupp uppfattar ens avsikt, och detta styrs i sin tur av de individer som dominerar gruppen. Jag har inte sett hela diskussionen, men jag antar att de första kommentarerna kom från någon eller några som är rätt dominanta i just den gruppen? Och att andra därefter hakade på? (Jag tror inte jag behöver fråga om dom var män.) Det är normalt i en grupp när de som dominerar gruppen känner sig hotad, träffad eller provocerad av en kommentar. Följarna i gruppen brukar haka på, och det som då händer är att de som håller med den som kommenterade antingen blir tystade eller håller tyst. Det är inte ovanligt att den som kommenterade blir utfrusen och/eller utkastad ur gruppen, och det är denna (ibland omedvetna) rädslan för att kastas ut som gör att folk håller tyst eller hakar på.
Att jag tar upp detta beror på att jag vill se en förändring i attityder i rollspelsvärlden, jag är trött på den medeltida värderingar och synen på kvinnor som fortfarande är så vanligt förekommande. Men för att skapa denna förändring så måste den påbörjas inifrån, för om man kommer utifrån så kommer gruppen sannolik att sluta sig mot den utomstående och det som oftast händer är att de oacceptabla värderingarna och beteenden förstärks. Samma sak gäller om man provocerar inifrån, och det gör att man måste påverka utan att provocera. Därav mina förslag till Åsa, som bygger på att man identifierar de som sannolikt är sympatiska och påverkar via dom och deras vänner. Folk är nämligen betydligt mindre rädda för de som bryter mot normer om dom känner dessa normbrytare.
Och på förekommen anledning: jag är specialist i socialpyskologi (den del av psykologin som handlar om grupper och gruppbeteenden) men jag är också gravt dyslektisk så jag har svårt att uttrycka mig bra i skrift. (Modern mjukvara så som Claro Read och Stava Rex är fantastisk för oss dyslektiker, men mjukvaran kan ännu inte ta höjd för framtoning och så vidare så ni får stå ut med mig och mitt ibland klumpiga sätt att uttrycka mig.)
2017-02-14 at 15:27
Faktum kvarstår, Åsa Roos HAR nått fram till flera personer som uppfattat frågan som relevant och inte ett dugg provocerande. Ändå reagerar på tok för många på det sätt Roos beskriver. I en hobby med 30-40+ år på nacken, där det fortfarande ser ut på det här viset, där går det inte längre att säga att underrepresenterade borde göra si eller så för att nå fram. Det handlar om att mottagaren inte vill ta till sig budskapet i någon förpackning över huvud taget.
Mitt förslag till dig är därför att släppa fokus på oss som redan provat alla sätt att förändra, och istället försöka förmå denna, gruppsykologiskt betraktat, omogna grupp att ta till sig budskapet och våga tänka i banor utanför det trygga staketet. Eller uppmuntra de annars tysta, och för kulturen normativa, att våga säga ifrån.
2017-02-14 at 16:44
Jag undrar mest om det är med vilje Rickard så förtjänstfullt demonstrerar hur mansplaining går till, eller om det liksom bara blev så. En väldigt god illustration av fenomenet hur som helst, som bör kunna användas framgent närhelst någon ber om exempel.