I mitt led att låta mina läsare hjälpa till att hitta ämnen för discordia bad kommentatören Daflum mig att leta reda på rapporter som visar på hur Hollywood inte nödvändigtvis agerar ur ett logiskt perspektiv – det vill säga maximera sin vinst genom att skapa filmer som spelar in mycket pengar – utan ur egoistiska perspektiv som till stora delar handlar om att förstärka bilden av hur verkligheten ser ut.

Det här är inte direkt kopplat till spelbranschen, men det är inte helt svårt att dra paralleller mellan spelbranschen och filmbranschen, särskilt inte när Leigh Alexander rapporterar för Gamasutra att Activisions anställda påstår att företagstoppen bortser ifrån fokusresultat som visar att en kvinnlig lead player character mottas med positiva reaktioner, eller i alla fall skruvar till siffrorna för att de skall stämma med deras egen världsbild, det vill säga att kvinnliga lead player characters inte säljer.

“If Activision does not see a female lead in the top five games that year, they will not have a female lead,” says the other source. “And the people that don’t want a female lead will look at games like Wet and Bayonetta and use them as ‘statistics’ to ‘prove’ that female leads don’t move mass units.”

Vad det gäller filmbranschen har The Hathor Legacy sagt det mycket bättre än jag, och det är också de som är källan till mitt ursprungliga påstående:

If audiences don’t want women as leads, why did aliens succeed?
Why film schools teach screenwriters not to pass the Bechdel test
Why discriminate if it doesn’t profit?

Sociological Images har lite fakta om vilken publiken är:
Who Watches Movies?

Det finns en förklaring till det här. Diskrepansen mellan verkligheten och vår uppfattning av verkligheten, det vill säga. Vi tror helt enkelt inte på fakta om vi redan är övertygade om motsatsen. Så här skriver Chris Mooney i en artikel på Mother Jones

The theory of motivated reasoning builds on a key insight of modern neuroscience: Reasoning is actually suffused with emotion (or what researchers often call “affect”). Not only are the two inseparable, but our positive or negative feelings about people, things, and ideas arise much more rapidly than our conscious thoughts, in a matter of milliseconds—fast enough to detect with an EEG device, but long before we’re aware of it. That shouldn’t be surprising: Evolution required us to react very quickly to stimuli in our environment. It’s a “basic human survival skill,” explains political scientist Arthur Lupia of the University of Michigan. We push threatening information away; we pull friendly information close. We apply fight-or-flight reflexes not only to predators, but to data itself.

Den här känslomässiga kopplingen gör att vi har svårt att ta in fakta som inte stämmer med det som vi ur ett känslomässigt perspektiv uppfattar som rätt. Vilket i princip betyder att vi rationaliserar istället för att resonera.

Den här upptäckten går alldeles utmärkt att applicera på filmbranschens pampar. Eller för den delen spelbranschens. Eller kanske till och med på de knoddar som är helt övertygade om att tjejer inte spelar spel, oavsett hur många siffror man slår dem i huvudet med.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , ,