Ursprungligen publicerad på djävulskt beläst

Cold City är ett rollspel skrivet av Malcolm Craig och utgivet av Contested Ground Studios. Settingen är begränsad till kalla krigets Berlin, anno 1950, och rollpersonerna är medlemmar i “the Reserve Police Agency”, en polisagentur sammansatt av de fem nationaliteter som för närvarande delar på makten i Berlin, tyskar, fransmän, amerikaner, sovjeter och britter. Eftersom rollspelet utspelar sig mitt i det kalla kriget är misstänksamhet och förräderi en stor del av spelmomentet. Mer om det om en stund.

Det visar sig nämligen när man läser rollspelsboken att RPA finns till för att städa upp efter nazisternas hemliga experiment med re-animering av lik (grovt sagt, skapa zombies), försök att skapa supersoldater och dimensionsportaler. RPA har med andra ord häcken full av monster som man tillsammans måste förhindra från att gå bärsärkagång i Berlin.

Mekaniken är ganska enkel och litar till stor del på spelarnas omdöme. Det finns exempelvis inga färdighetslistor eller liknande, utan alla färdigheter, fördelar och nackdelar är sådant spelaren själv, tillsammans med spelledaren, får hitta på. Det som känns mest intressant i sammanhanget är tillitsvärdet (trust) som man under spelets gång kan ändra på om man förrått eller blivit förrådd av någon av sina medspelare. För att detta skall funka finns det även dolda agendor, både personliga och nationella, allt för att skapa en härlig misstro mellan spelarna.

Förvisso är reglerna ganska tydliga, men inte särskilt väldetaljerade. Det här lämpar naturligtvis en stor hög med ansvar både på spelare och spelledare. Jag tror att rollspelet hade mått bra av lite fler exempel och lite mer konkret information.

Detsamma gäller för de monster som befolkar Berlins undre värld. Det finns lösa beskrivningar på hur de skulle kunna se ut och bete sig, men det lämnar mycket till spelledarens fantasi. Det här är inte nödvändigtvis dåligt, men det innebär en hel del merarbete för spelledaren innan man som grupp kan sätta igång och spela.

En sak som dock påpekas som jag tycker mycket om är att monstren en gång har varit människor, och att de inte skall porträtteras som blodtörstiga sinnesslöa automatoner. Det här är spillror av personer som en gång varit som vi är nu, som fortfarande längtar efter samma saker som du och jag längtar efter, och som har tydliga, om än förvridna, motiv till det de gör. Det är trevligt.

För den spelledare som inte har något emot att få hitta på mycket själv och för spelgrupper som tycker att det är roligt att vara med och hitta på så är det här ett utmärkt rollspel. För de som inte är så benägna att själva vara domare över sina egna handlingar och tycker om regler mer än relationer så finns det andra monsterrollspel som fungerar minst lika bra.

Läs vidare:

Cold City
Contested Ground Studios

Intressant?

Andra bloggare om:
, , , ,