OBS! Kan innehålla spoilers. Vill du inte veta NÅGOT om plot pointsen, spelet, kompanjonerna osv så läs inte den här bloggposten. För övrigt ber jag om ursäkt över mitt outburst på twitter. Det var obetänksamt. Ibland tänker jag inte på att jag har 800+ followers. Spoilerområdena är utmärkta med (SPOILER) och sedan följer vit text som måste markeras för att kunna läsas, följt av ett (SLUT SPOILER).

(SPOILER)
Jag har i helgen fått mitt hjärta krossat av en apostate mage som i sin extremism bestämt sig för att det enda sättet mages kan få upprättelse är genom att spränga Chantryt i Kirkwall. Ilskan över Anders oresonliga hat har givit mig mycket att tänka på. En del av det finns med i den här bloggposten.
(SLUT SPOILER)

Jag har för ovanlighetens skull recenserat spelet i speltidningen Fenix, men det finns så mycket att prata om i DA2 att jag utan problem kan skriva mer än en recension av det och förmodligen fortfarande ha saker kvar att säga om spelet. Det är med andra ord ett massivt spel, utan att på något sätt överdriva. Vill man veta vad jag tycker om gameplayet och mekaniken så får man alltså vänta med det tills tidningen kommer.

Jag satte mig ner i torsdags eftermiddag och började spela på allvar och har inte slutat riktigt än. Det värsta – och det bästa – med BioWares spel är ju just det att man vill fortsätta spela och framförallt spela om spelet för att se vad som kunde ha hänt.

Röstskådespelet
Jag erkänner villigt att det bara är en av rösterna som kan få mig i säng, och den tillhör Varric. Okej, kanske två. Den andra är Eve Myles och hennes Merill. Nu är jag inte helt förtjust i Merill, eftersom hon är lite väl mesig och naiv. Men Myles är en fantastisk skådis, och det lyser igenom i hennes röst, hur välmodulerad den är. Varric blev jag kär i redan i demot. Det är Brian Bloom som gör Varric.

Det är trevligt att BioWare verkligen tar rösterna på allvar, eftersom det betyder så oerhört mycket för hur spelet fungerar. Jag är inte helt övertygad av Hawkes röst, men hon är fullt tillräcklig för att hålla uppe spelet (nu pratar jag bara om FemHawke här).

Det som slår mig är inte bara kvaliteten på röstskådespelet utan även hur långt det är taget. Till skillnad från ettan så är det inte lika uppenbart när det är samma skådis som gör mer än en röst.

Barnrösterna är uppenbarligen inte barn. Och det pajar lite av intrycket, men å andra sidan, tja, det är så få personer som är barn att det funkar.

Berättelsen
Det är inte att överdriva att säga att berättelsen är episk. Episk, verkligen. Den är så lång att till och med jag blir lite trött efter ett tag. Det tar liksom aldrig slut. Första akten känns kort och precis lagom avancerad. Andra akten får mig att vilja spela mer, och i tredje akten får jag träffa mina gamla kompanjoner som jag uppriktigt saknat från Origins. De fick ju inte ens vara med i Awakening. Med andra ord handlar det inte om Oghren, fast det är möjligt att han är med på ett hörn någonstans där jag inte varit.

Till en början är greppet att skapa en berättelse inom berättelsen hackigt, hoppigt och förvirrande. Som vanligt är det en lång rad cutscenes som driver berättelsen framåt, och i DA2 har de varit lite klurigare än i övriga spel från BioWare jag har spelat. Det är tydligt när jag gör ett val som påverkar, och det gör mig grymt försiktig. Jag vill veta att jag inte pajar något, men det är omöjligt, eftersom det är så många val som påverkar. Jag blir arg över att den uppenbara valfriheten inte är så valfri som jag hade velat. Det finns många exempel på det. Tre som jag kan komma på på rak arm och förmodligen ännu fler som jag bara inte har träffat på än. Att valen gör mig arg är i och för sig en trevlig effekt, men de val jag gör kan inte resultera i något annat än det endgame som slutligen efter 44 timmars spelande kommer. Jag är besviken på att jag inte kan säga “nej, jag vill inte ta den här striden”.

Samtidigt är det ett tydligt belysande av att damn, jag känner inte de här människorna jag omger mig med. Jag vet inte vilka de är, trots att vi i spelet skall ha spenderat sex år med varandra. Jag förstår dem, men jag känner dem inte. Det är här Hawkes egen röst blir som mest frustrerande. Jag vill säga något, och så kommer det något helt annat från hennes mun. Bristen på precision gör mig förtvivlad, samtidigt som det gör mig glad att jag blir förtvivlad för det innebär att spelet betyder något. Jag är mycket hellre frustrerad över berättelsen än över mekaniken.

Romantiken
Jag har “bara” flörtat med en av mina kompanjoner so far och ärligt talat har det hamnat lite i bakgrunden för resten av berättelsen. De uppsökande scenerna, de som var så grymt bra i Origins, är helt borta i tvåan. Det tycker jag är både tråkigt och bedrövligt. Origins är överlag mycket bättre på att uppmuntra till kärlek än DA2, och för min del är det ett nedköp.

Jag uppskattar att det går att ha homosexuella förhållanden i spelet, både till höger och vänster. Den enda som är oåterkalleligen straight – vad jag förstår
(SPOILER)

är Sebastian Vael, prästen som följer med i signature edition eller går att köpa i DLC:t The Exiled Prince. Vael är dessutom väldigt kysk så det blir inga kyssar och ingen sexscen med honom. Det är för övrigt ont om sexscener i hela spelet även om det förekommer en kyss som får håret att resa sig i nacken på mig, både av glädje och till vissa delar genans. Jösses, Anders… var du så desperat?
(SLUT SPOILER)

De “upphottade” och förändrade utseendena
Don’t get me started.

Flemeth är en supersexig ondskefull häxa. Jaha. Med knallgula ögon dessutom. Och en kropp som hade gjort vilken modebloggare som helst grön av avund och hon skall vara gammal? Sorry BioWare, jag tyckte mycket bättre om Flemeth när hon var en gammal häxa med outsägligt mycket mer outtalad makt. Att fixa till hennes utseende på det där viset betyder bara att dra ifrån henne hennes dolda makt. Nu sitter allt på utsidan istället för på insidan. I Origins behövde hon inte demonstrera att hon var någon. I DA2 sitter hennes makt bara på utsidan och hon får inte demonstrera hur oerhört obekymrad hon är om omvärlden. Hennes status sitter i hennes kläder istället för i hennes själ. Hon kan inte vara lagom knäpp längre. Hon kan inte skämta om sockar och vara lite förvirrad. Istället har de klistrat allt hon var inuti utanpå henne och på det viset har de som designat henne gjort henne en enorm otjänst. Hon är inte mystisk längre, bara förutsägbar.

Alla kvinnor har bröst stora som meloner, som dessutom står rakt ut från kroppen. Vad ÄR det här? Varför?! Varför paja bilden av att BioWare faktiskt kan göra sansade NPC:er? Stackars Isabela. Hon har tuttar stora som meloner och jag fattar inte att hon inte ramlar framlänges. Jag ogillar det här skarpt. Jag stör mig på det i hela spelet och hade Hawke varit utrustad på samma sätt hade jag aldrig, aldrig spelat spelet. Jag skämtar inte. Aldrig. Det är synd och skam och jävligt tråkigt. Vilket också är anledningen till att vare sig Bethany eller Isabela var särskilt väl använda.

Alverna ser ut som Na’vi. Behöver jag säga mer? Na’vi-alver överallt. Jag säger inte att det är dåligt, men det tar ett tag att vänja sig vid och dessutom har jag märkt att ju mer sympati jag skall känna för dem, desto större och uttrycksfullare ögon har de. Dessutom är deras näsbas mindre uttalad ju “snällare” de är. Det borde det göras en avhandling på. Eller två.

(SPOILER)

Vad har de gjort med Alistairs näsa?! Den var fin i Origins, nu ser den ut som en potatis!!!

(SLUT SPOILER)

Avslutningsvis så tänker jag påpeka att det inte på långa vägar är slut på bloggposter om Dragon Age 2. Det är ett enormt spel med enormt mycket att diskutera runt, analysera och titta på. Det är ett intressant exemplar på hur gameplay och mekanik kan hamna helt i bagrunden (för mig) och bli betydelselöst i åsynen av storyn, och det är det som är Biowares största styrka. Samtidigt tycker jag att de blir sämre och sämre på det. Jag hoppas att de inte i allt för hög grad lyssnar på “vad spelare vill ha” och istället lyssnar på oss som tycker om de lite mindre påtagliga värdena som kommer ur BioWares spel. Med tanke på riktningen de har valt med Dragon Age 2 är mina förhoppningar om det ganska begränsade.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,