Om ni trodde att diskussionen runt den sålda kvinnan på vikingamarknaden var över så hade ni fel. Teatergruppen som anordnade den här “komiska spexgrejen” säger att de bad kvinnan om tillstånd först. Sedan fortsätter de med att säga en massa grejer som pekar på att det där med tillstånd förmodligen inte var så viktigt ändå.

Men det är klart, om man vill hitta ett sätt att leva ut sina sexistiska fantasier om att fånga en kvinna är det här säkert ett av de säkraste sätten att göra det på. Läkaren som byggde en bunker till sin sexslav blev ju straffad. Liksom Josef Fritzl. Det är klart att det är synd att kvinnan inte får behållas efteråt, men å andra sidan kommer det ju alltid att finnas vikingamarknader man kan gå till.

Syrlighet åsido. Här är typ hela artikeln citerad för jag tänker bryta ner den i småbitar och peka på de något inkonsekventa uttalanden ledaren för teatergruppen gör i intervjun med Sydsvenskan.

– Vi frågade henne klart och tydligt. Det gör vi alltid. Jag beklagar om hon blev upprörd, säger han.
Inspirationen till slavauktionen kom från den egna sketchen “How to catch a wife”, där ett par skor används som lockbete för att snärja en kvinna som sedan fångas in med nät. Konceptet återanvändes sedan vid försäljningen på vikingamarknaderna.
Carl Mikael Bengtsson menar att gruppen på ett humoristiskt sätt vill återspegla en tidsperiod när slavhandeln pågick.
– Det är inte meningen att det ska vara realistiskt. Vi är de usla figurerna som man hatar och älskar. ”Dirty bastards”.
Varför har ni specialiserat er på kvinnor?
– Det har blivit vår grej. Kvinnor är lite lättare att fånga in. Män är mer uppmärksamma, kvinnor tittar mest på saker på marknaden och går lite i blindo.
Med tanke på hela debatten om kvinnors utsatthet, kan du förstå kritiken mot ert upplägg?
– Det är trist att allt ska vara så politiskt korrekt. Jag kan inte svara på vad folk blir kränkta av eller hur de upplever saker. Blir man kränkt av allt får man stanna hemma.
Filmerna som tas på marknaderna läggs senare upp på gruppens Facebook-sida. Inläggen marknadsförs som ”Dagens fångst” och precis som på slavauktionerna kommenterar man kvinnornas utseende och färdigheter. I ett av klippen säger försäljaren: ”Hon kan laga mat, hon har alla sina tänder kvar och hon äter inte mycket. Hon har inga löss och hon gillar att städa”.
Kan du förstå att man kan uppfatta kommentarerna som sexistiska?
– Vikingatiden var en tid med andra värderingar. När man blev tillfångatagen som slav var man en handelsvara. Då gäller det att poängtera de positiva egenskaperna för att höja priserna, precis som alla andra försäljare gör. Att säga att kvinnan är bra på att arbeta, hugga ved och diska blir då detsamma som att berätta hur snabb eller bensinsnål en bil är.
– Vi har sålt över 500 personer. Om en i efterhand känner sig kränkt kan jag bara beklaga.

Vi börjar med att han säger att “vi frågade henne klart och tydligt”. Om hon nu har polisanmält dem för ofredande – vore det då inte lämpligt att studera den bandning de gjort och faktiskt fundera över VARFÖR hon nu polisanmält dem för ofredande? Om jag deltog i en teatergrupp som blev polisanmäld för ett arrangemang och hade det filmat hade jag kollat extra noga på var någonstans våra rutiner brast. Carl Mikael Bengtsson säger inget sådant i intervjun.

Det som dessutom gör mig lite fundersam över det där med medgivande är att de inte verkar fånga män, för “män är mer uppmärksamma”. Jag skulle vilja påstå att det förmodligen är en förutfattad mening – en fördom – som teatergruppen har. Om de dessutom frågar om personen vill medverka är det kanske inte så viktigt om en person är “uppmärksam” eller inte. I det här fallet tror jag att DE tror att sex säljer. Dessutom är det så oerhört mycket lättare att behandla kvinnor som objekt än män, för det är ett tankesätt vi är vana vid. Alltså är jag djupt skeptisk när Bengtsson skyller på att kvinnor skulle vara lättare att fånga eller mindre uppmärksamma. Jag tror helt enkelt att de gillar att fånga kvinnor.

Den andra punkten i den här intervjun som är intressant är att man först säger att det inte skall vara någon realism i det hela. “Det är inte meningen att det ska vara realistiskt” säger Bengtsson, ordagrant. Sedan säger han följande lite längre ner. “Vikingatiden var en tid med andra värderingar. När man blev tillfångatagen som slav var man en handelsvara.” Okeej, så helt plötsligt är det viktigt att det är realistiskt, men bara om det är “kul” realism såsom att objektifiera och sexualisera kvinnor genom sitt arrangemang?

Det enda jag kan utläsa i den här intervjun är att teatersällskapet som kallar sig Nordic International Slave Trade Company har gjort en grej av att objektifiera kvinnor, ta kvinnor till fånga (om än på “kul”), sälja dem på auktion och sedan kommentera deras kroppar online är för att de vill göra det. Utan att be om ursäkt, utan att inse att deras värderingar är förlegade och unkna. Hade de verkligen velat ha någon slags “realism” i sin “teateruppsättning” hade de gett sig på både män och kvinnor. Men när kvinnor är de enda offren för den här “föreställningen” så har jag stark orsak att ifrågasätta deras motiv. Det är precis samma idiotiska resonemang som ligger bakom andra sexistiska maktlekar som förekommer inom lajv, rollspel och datorspel. Det är mycket roligare så länge ingen ifrågasätter och OM någon – gud förbjude – skulle ifrågasätta så kommer samma gamla vanliga argument upp om och om igen. “Historiskt korrekt”, “det är bara en lek”, “bli inte så jävla kränkt”.

Jag tänker sluta bli så jävla kränkt när den här typen av lekar inte längre riktar in sig på kvinnor som offer, när vi alla blir utsatta på samma villkor. Inte ens då kommer jag att tycka att det är kul, men vid det tillfället kan jag åtminstone säga att fenomenet inte uppstått ur ren sexism.