Det här blir ingen recension i vanlig mening. Dels därför att det redan finns hundratals bloggar som redan “gjort den grejen”, men även för att jag anser att det finns riktigt läskiga företeelser i Grant Theft Auto V som jag vill belysa. Jag tror de flesta som spelar spelet blir djupt imponerade av hur gigantiskt det är, och hur välgjorda vissa delar är. Gameplayet är genomtänkt och väl utfört. Skalan är enorm. Allt det där har redan sagts åtskilliga gånger. Jag tror inte det behövs sägas igen.

Jag har spelat ungefär 25 timmar GTA V och har inget intresse av att spela vidare. Anledningen är så klart den lågmälda och ibland olidligt påtagliga sexismen i spelet.

För att klargöra exakt hur långt jag kommit storymässigt så måste jag ge mig in i SPOILERLAND. Om du inte vill ha en spoiler är det läge att inte läsa längre än så här. Det är en rätt liten spoiler, men ändå.

Trevor har hittat Michael med hjälp av sina tweakande, halvinkompetenta hjälpredor, och har gjort sig till tvångsgäst hos en kusin till en av sina helpers. Han har dessutom introducerat sig för Michael, och hjälpt till att avbryta ett (förmodat pinsamt) framträdande på Fame or Shame genomfört av Michaels dotter.

Egentligen borde jag inte vara förvånad. Varje gång jag hittills har spelat Rockstars spel hänger sexismen som en miasma i luften. Red Dead Redemption är inget undantag, men där finns det ändå någon sorts diskretion.

Min gräns går någonstans där mina spelarpersoner (alla män) spyr ur sig kvinnoförakt till höger och vänster. Franklin är den som är minst besvärlig att hantera och det är kanske därför jag står ut så länge som jag gör. Det är den person spelet fokuserar på först. Jag antar att mitt intryck av spelet inte skiljer sig så mycket från mitt intryck av resten av världen. Sexismen flödar, men det gör också stereotyperna och den näst intill fånigt pubertala humorn. Hundar som pökar på varandra blandas skamlöst med någon slags “hö-hö” våldtäktshumor när Jimmy utbrister “I don’t care if you’re 12, I’ll still rape you.” Skall jag vara helt ärlig vet jag inte om det är meningen att det skall vara roligt. Jag vet bara att det kryper i hela kroppen av obehag. Det gör det även när jag hamnar på en strippklubb under ett byte mellan Michael och Franklin. Av morbid nyfikenhet undersöker jag vad Franklin kan göra på strippklubben. Jag får en lapdance med polygoniga bröst uppkörda i kameran och en uppmaning om att tafsa på den trosbeklädda kvinnan när vakten inte ser, för hon gillar att bli tafsad på.

Pengar visar sig också vara ett sätt att få stripporna att “gilla” Franklin. Exakt vad de här interaktionerna syftar till – utöver att visa bröst och avklädda kvinnor – vet jag inte. Jag antar att det var kul att göra. Lite edgy så där. Gangsta, liksom. Men att koppla – spelmekaniskt – hur mycket en tjej gillar dig till hur mycket pengar du ger henne är att spela rätt i händerna på stereotyper. Kvinnor kan köpas för kvinnor är föremål. Till salu. Billiga.

Utöver det här är drivs en rad uppdrag av att jag skall rätta till grejer som kvinnor “ställt till”, även om det är en passiv roll de har i händelseförloppet. För mig blir det ytterligare ett slag i ansiktet. Michaels dotter hänger med porrmagnater för att hon vill bli känd. Michaels fru ligger med tennistränaren och Michael blir arg och vandaliserar vad han tror är tennistränarens hus. Franklins flickvän vill inte veta av honom, och bryr sig inte om pengar (fina flickor går inte att köpa). Franklins faster är new age feminist och går på anti-patriarkala power walks. Trevor har sex med en annan mans partner och mellan dem behandlas hon som en handelsvara. Något att stoppa kuken i och en plot point som driver handlingen vidare.

Det är också när Trevor kommer in på banan som våldet börjar bli för mycket för mig. Inga av de rationaliseringar som fungerar för mig i andra spel är längre giltiga. Trevor är en sociopat. Tragiskt nog är han av den anledningen den mest intressanta (om än även mest motbjudande) personen i spelet.

Jag känner mig vare sig kränkt eller stött av storyn i GTA V. Däremot känner jag motvilja och avsmak. I det sammanhanget har det mindre betydelse att GTA V har en av de mest imponerande världar jag någonsin sett. Väx upp, Rockstar.