Jag börjar med ett citat ifrån en av mina favoritförfattare, Terry Pratchett. I boken Carpe Jugulum diskturerar Granny Weatherwax och Mightily Oats synd, och Granny säger något som för mig har blivit en stor sanning.
“It’s not as simple as that. It’s not a black-and-white issue. There are so many shades of gray.”
“There’s no grays, only white that’s got grubby. I’m surprised you don’t know that. And sin, young man, is when you treat people as things. Including yourself. That’s what sin is.”
“It’s a lot more complicated than that-”
“No. It ain’t. When people say things are more complicated than that, they means they’re getting worried that they won’t like the truth. People as things, that’s where it starts.”
“Oh, I’m sure there are worse crimes-”
“But they starts with thinking about people as things…”
Objektifiering handlar om att behandla människor som ting.
Thomas Wiborgh på loading.se har i sin blogg bemött Tove Bengtssons artikel om MSIs behandling av booth babes, eller snarare den jakt på booth babes som MSI introducerade på Facebook.
Wiborghs text går i grova drag ut på att objektifiering inte är något som nödvändigtvis är dåligt, att det kan vara underhållande, lekfullt och tillfälligt. Jag håller inte med och jag tänker berätta varför.
Det första påståendet Wiborg kommer med – som jag inte kommer att emotsäga, för jag har inga direkta källor – är att debatten har varit ensidig:
Den mediala diskussionen som följde var på många sätt undermålig, svartvit, förenklad, som den sortens diskussioner ofta är.
Jag godtar däremot inte ett sådant påstående rakt av. Om jag som skribent vill lägga fram ett argument för att en debatt är undermålig så kommer jag med källor till artiklar och blogginlägg som stöttar mitt påstående. I Wiborghs blogg finns bara en artikel till stöd för hans uttalande, och det är Tove Bengtssons artikel ifrån SvD. Ur ett retoriskt perspektiv – oavsett om det är ett avsiktligt grepp eller inte – betyder det att debatten Wiborgh syftar på när han skriver undermålig, svartvit och förenklad i själva verket utgörs av Bengtssons artikel. Det undergräver effektivt läsarens tilltro till Bengtsson. Det är som sagt möjligt att det är omedvetet, men det är inte snyggt. Jag vill poängtera just den retoriken, eftersom det annars kan vara otydligt att texten gör just detta – undergräver en emotstående artikel som författaren valt som utgångspunkt.
Jag vill också poängtera att Wiborgh har ett par argument för sin sak som är intressanta och som borde tittas närmare på. Ålderssammansättningen på Dreamhack är ett sådant. Är det etiskt försvarbart att sälja spel och hårdvara till unga män med sex som försäljningsmetod? Det är en fråga som borde få större utrymme. Samtidigt kan jag inte förstå hur den frågan går att frikoppla från den övergripande frågeställningen – det vill säga om det är okej att sälja föremål med sex överhuvudtaget.
Att människor är mångdimensionella är också en mycket god poäng. Tyvärr är de flesta människor i ytliga sammanhang benägna att döma efter yta och där kommer problematiken med objektifiering in. Jag återkommer till det.*
I bloggposten tar Wiborgh också upp masker och skiftande roller. Att vi alla har olika masker som vi använder beroende på om det är privata eller professionella sammanhang. Vad texten inte tar upp, eller kanske snarare inte tar hänsyn till, är hur dessa roller och masker blir bemötta, samt hur det bemötandet påverkar oss. Det handlar inte om en envägskommunikation, samhälle och människor emellan. Det är en i allra högsta grad interagerande process.
Jag citerar Rollspel i teori och praktik av Björn Nilsson och Anna-Karin Waldemarsson, utgiven av Studentlitteratur:
Våra sociala roller liknar teaterroller på det sättet att vissa beteenden, tankar och känslor hör till rollerna, men de är internaliserade (dvs våra egna) i mycket högre grad. Det är ett “inre förhållande” mellan människa och roll. Till olika sociala roller hör en rad förväntningar på vad som passar och hör till. De förväntningarna kommer inte ifrån ett pjäsmanus utan från andra. Vi tar till oss dessa förväntningar och vissa av dem gör vi till våra egna. Förväntningarna avgränsar och bestämmer de roller vi får.
Ingen av oss utformar vårt liv helt och hållet på egen hand. Vi möter och tar till oss mer eller mindre färdiga roller. De är s a s både kartan och verkligheten […]
Det sociala spelet griper in i objektifieringen. Vi kan inte, oavsett hur medvetna vi är eller hur mycket vi än försöker, helt komma ifrån våra egna fördomar, eller hur andras fördomar påverkar oss.
Vi är mycket snabbare på att koppla samman idéer som vi redan uppfattar som relaterade än för oss obekanta idéer
– Malcolm Gladwell, Blink
Att uppmuntra tanken på att kvinnor inte hör hemma inom spelkulturen annat än som objekt är problematisk. Det är en tanke som redan är starkt förekommande, och det hjälper inte jämställdheten i någon högre grad att förstärka den fördomen.
Det kan verka hopplöst, eller hur? Men poängen att ta med sig här är att om vi får positiva förebilder så har vi lättare för att förändra oss. Det går att bryta mot en norm, och det har vi bevisat gång på gång, inte minst i slutet på 1700-talet när diskussioner runt mänskliga rättigheter satte igång en rörelse som senare orsakade att slaveriet avskaffades. Utan John Stuart Mill och Mary Wollstonecraft skulle kvinnor fortfarande inte bli betraktade som mer än barn, och det är tveksamt om vi hade fått rösta. Men den här förändringen tar tid, och det betyder att diskussionerna kommer att dyka upp, gång på gång, och samma argument kommer att höras om och om igen. Jag ger mig inte. Och det hoppas jag att Bengtsson inte heller gör.
För att återgå till det jag skrev om för ett par stycken sedan. På senare tid har undersökningar också visat att det vi projicerar på varandra ger avtryck, och att det Wiborgh beskriver som något underhållande, lekfullt och tillfälligt är något som kan vara skadligt för de kvinnor det drabbar. För dem är det inte vare sig lekfullt, underhållande eller tillfälligt.
Det finns en rad undersökningar om det här, jag har listat artiklar om några av dem i källförteckningen nedan, och jag citerar en blogg här:
Tamar Saguy […] has shown that women become more silent if they think that men are focusing on their bodies. […] Men had no such problem. Nor, for that matter, did women if they thought they were being inspected by another woman.
Bara för att jag väljer att inte spela en viss roll så betyder inte det att alla andra inte ser mig i (och bedömer mig efter) den rollen. Men det är mer komplicerat än så. Det är inte bara bemötandet som påverkar oss. Vi beter oss nämligen på de sätt som belönar oss, inte bara i spel, utan även i verkligheten – kvinnor har en lång historia av att vara objekt, mjuka, fogliga, vackra och tysta. Som Nina Björk skriver i Under det rosa täcket:
När en kvinna tänker på sig själv tänker hon på sin kropp och i förlängningen på den man som begär henne/ den. Inte ens den kvinna som uppmanas att vara “generös” mot sig själv, att “bry sig om” sig själv får glömma vem denna “hon själv” är: mannens objekt.
Så när Wiborgh skriver att objektifiering är att ta ifrån en människa allt hen är utom henoms kropp så har han rätt. Men att den objektifieringen är valbar är ett argument som går emot forskningen som har gjorts på området. Likaså är det inte en företeelse som går att bemöta med en klackspark, utan något som kan ha negativa konsekvenser för den som utsätts för den. Vackra kvinnor objektifieras hela tiden. Kvinnor som enligt idealet är “fula” straffas socialt för att de inte kan uppfylla kraven på en vacker kropp. Jag säger inte att män inte drabbas av normer och ideal, men objektifiering är ett område som (bevisligen) drabbar kvinnorna hårdare än männen.
Argumentet att “motobjektifiera” håller inte heller. Det är en skadlig företeelse, en som orsakar problem och något jag aldrig skulle önska någon, så att säga att booth hunks är ett bra svar på booth babes är i mina ögon ingen lösning på ett problem, det är att utöka det ytterligare.
Undoubtedly, the sexualized portrayal of women in the media has significantly negative outcomes. These negative outcomes are not only affecting adult women but also young girls. Females are buying cosmetics and beauty products at increasingly younger ages. Recently, researchers have begun exploring self-surveillance, body shame, and disordered eating tendencies in preadolescent females and found that girls as young as seven are showing signs of disordered eating and self-surveillance
The Objectification and Dismemberment of Women in the Media – Kacey D Greening
Jag förstår att Wiborgh kan ta ett steg åt sidan och inte bry sig om objektifieringen som pågår. När han säger att han tillhör de priviligierade så har han rätt. Han slipper med största sannolikhet leva upp till kroppsidealen och också bestraffningen som utgår om man som kvinna rör sig i en mansdominerad subkultur. Fat, Ugly or Slutty är bara att skrapa på ytan, och ja, de här fenomenen är sammanlänkade.
För att gå vidare till den jämförelse som Wiborgh gör med cosplaykulturen en smula – det finns precis samma utseendehets bland cosplayare som det finns i resten av samhället. Skillnaden mellan booth babes och cosplayare är att ett företag står bakom kvinnosynen. Båda fenomenen utnyttjar samma bekräftelsebehov som vi alla har, män och kvinnor, att bli sedda och uppskattade för de vi är. Skillnaden är att män kan bli uppskattade för dem de är, medan kvinnor uppskattas för sina kroppar. I grova drag. Bägge företeelserna, cosplay och booth babes, bestraffar dem som inte lever upp till kraven. Inom cosplay är kritiken ofta hätsk mot de som faller utanför de godtagbara kroppsformerna.
Att inte protestera mot en företeelse som förstärker synen på kvinnor som snygga objekt att se på inom spelkulturen är att förstärka synen på kvinnor som icke-gamers. Jag tänker fortsätta protestera, och fortsätta argumentera, och det hoppas jag att Bengtsson med flera också gör.
EDIT: Mats Nylund på FZ skriver också om det här. Fast på ett mer komprimerat sätt. Och mer lättsmält 🙂
EDIT 2: Elin Ekberg har skrivit ett långt inlägg på loading.se som också är ett intressant inlägg i debatten, även om jag inte håller med på alla punkter.
EDIT 3: Thomas Wiborgh har gått i svaromål igen på loading.se . Där håller jag heller inte med på alla punkter.
EDIT 4: Malin på Svampriket har kickat butt med visuella hjälpmedel. Och gissa? Jag håller inte med om allt hon skriver heller. Så det så.
EDIT 5: Skepchick berättar om de skadliga effekterna av objektifiering, och vidare Doktor Åsa berättar varför vetenskap inte är en åsikt – något som verkar ha blivit bortglömt även i den här diskussionen.
______________________________________________
* Blink av Malcolm Gladwell går in på ögonblicksbedömningar och hur vi människor förhåller oss till varandra. Det gör även Better Game Characters by Design av Katherine Isbister, När du gör som jag vill av Henrik Fexeus med flera, med flera.
Källor:
Blink – Malcolm Gladwell
Better Game Characters by Design – Katherine Isbister
Under det rosa täcket – Nina Björk
Rollspel i teori och praktik – Björn Nilsson, Anna-Karin Waldemarsson
Boothbabes och jag – Thomas Wiborgh
Skrämmande rutten kvinnosyn – Tove Bengtsson
Carpe Jugulum – Terry Pratchett
How Sexual Objectification Silences Women – Ed Yong
The Objectification and Dismemberment of Women in the Media – Kacey D Greening
Admire Her Body, Hamper Her Brain – Tom Jacobs
Läs även andra bloggares åsikter om kvinnosyn, objektifiering, spelkultur, loading.se
2012-01-15 at 02:19
det säger en hel del om Wiborgh människosyn tycker jag.
grymt bra inlägg! och tack för att du fortsätter skriva så awsome texter
2012-01-15 at 02:24
Människosyn vet jag inte, jag har aldrig träffat honom, och textmediet är begränsat.
Jag går avsiktligt i svaromål mot texten, inte mot Thomas.
2012-01-15 at 02:50
Tack för ett påläst, informativt och bra inlägg! Betydligt bättre än mitt, lite mer improviserade :).
2012-01-15 at 11:17
Det skulle vara spännande att se en fortsatt debatt mellan er. Väldigt bra text.
Jag är dock lite skeptisk då det känns som du inte gör skillnad på individen och kollektivet.
Jag tror inte riktigt på att objektifiering per automatik är någonting dåligt på individnivå, utan att det blir ett problem för att kvinnor som kollektiv objektifieras vilket leder till att individer mår dåligt över det.
Jag tänker att Wiborgh har rätt till viss del. Att “lekfull” objektifiering kan vara helt okej, om det är en objektifiering man själv valt och har möjlighet att välja bort, istället för något som man tvingas leva med pga sitt kön.
Jag bygger inte alls detta på några fakta, utan helt på egna erfarenheter och antaganden, så jag är öppen för att motbevisas.
2012-01-15 at 11:26
@Patrik – se bloggpost, känn dig motbevisad.
Individ – kollektiv är en diskussion som har tagits upp ett flertal gånger i de här sammanhangen, och självklart är det så att alla inte påverkas av samma normer eller sociala bestraffning. Det betyder inte att flertalet inte blir påverkade. Det är just det de olika undersökningarna jag hänvisar till har påvisat.
OM det hade varit så att objektifiering är något kvinnor kan välja bort – vilket vi inte kan – så hade både du och Wiborgh haft en poäng. Nu är det inte så.
2012-01-15 at 11:41
@Mats – Ditt inlägg är också bra. Det är informativt utan att bli tungt.
2012-01-15 at 12:00
Jag tror du missförstår mig.
Jag tror också att jag kanske var för ivrig att börja diskutera och därför fokuserade på de få saker i din bloggpost jag inte höll med om, som inte egentligen är så väsentliga för debatten.
2012-01-15 at 12:30
Jag blir lika irriterad varje gång någon försöker lägga skam över min sexualitet och dess uttryck, oavsett om det kommer från en journalist eller en pastor. När jag går in i en roll och objektifierar mig själv medvetet så är det min ensak och min njutning och inte din att döma. Jag gör det inte inför småflickor, jag gör det inte för att få betalt.
Det Thomas skriver om roller och masker är guld. Låt oss behålla dem och sluta döma de som vill använda alla sina aspekter och inte bara de politiskt korrekta.
2012-01-15 at 13:49
@ A – Du får gärna förtydliga på vilket sätt det jag skrivit skuldbelägger/ skambelägger din sexualitet, och även utveckla vad en politiskt korrekt roll/ mask skulle innebära.
Med andra ord, utveckla ditt resonemang så att det blir förståeligt.
2012-01-15 at 15:15
Jag fastnade omedelbart för det där Pratchett-citatet eftersom det känns så sant: Allt ont börjar med att man behandlar människor som saker.
2012-01-15 at 16:52
Pratchett är en av mina favoritförfattare. Inte på grund av fantasysettingen eller humorn utan på grund av att han är så precis i sitt iakttagande av den mänskliga naturen. Granny Weatherwax och Sam Vimes – två personer i min egen smak.
2012-01-15 at 17:51
“Objektifiering handlar om att behandla människor som ting.”
“There’s no grays, only white that’s got grubby. I’m surprised you don’t know that. And sin, young man, is when you treat people as things. Including yourself. That’s what sin is.”
Du säger alltså att jag får inte objektifiera mig själv, inte ens i korta perioder, utan att du kommer och säger att jag syndar och beter mig illa och är något slags offer som är tyst och böjer nacken inför män. Det är oerhört förolämpande.
Här måste jag argumentera emot dig, för när jag tar bestämmer över min egen objektifiering genom att själv välja när och hur jag vill bli behandlad som ett sexobjekt så tar jag kontrollen över min egen seuxalitet och min sexuella utstrålning på ett för mig väldigt givande sätt. Det finns en massa kraft att hämta i att bli beundrad för sitt utseende. Det är inte den enda kraftkällan jag dricker ur, men det är en angenäm sådan och jag blir irriterad när man försöker säga åt mig att det är fult och syndigt.
Naturligvis finns det problem med ofrivillig och omedveten objektifiering. Det tar Thomas inte ens upp i sin artikel och det är en helt annat problemställning. Jag stöter också på sådan och den vill jag bekämpa, men när det handlar om självmant vald objektivisering – oavsett om det är i en yrkesroll eller privat, så har jag ingenting emot den.
Det finns naturligtvis undantag, som MSI som gjorde två stora tabbar – de objektiviserar bara ett av könen och riktar sig till en tvivelsam åldersmålgrupp.
Men när du vill förvägra mig objektivisering i ALLA former så är du tyvärr inte mycket bättre än en moralpredikande pastor.
2012-01-15 at 18:08
Förlåt failsvenskan, blev upprörd 😉
2012-01-15 at 18:09
Och är blond! *slå handen över munnen med vidöppna ögon och se skyldig ut*
2012-01-15 at 18:56
Det är uppenbart att det är så du tolkat bloggposten. Det är dock inte min avsikt med texten att komma med några pekpinnar när det gäller andras sexualitet.
2012-01-15 at 19:33
Så du menar alltså att jag kan objektifiera mig själv i både en yrkes- och privatlivsroll och du erkänner att det inte automatiskt leder till att jag böjer nacken inför män och håller käft? Tack. Låt boothbabes göra det också så kanske vi är några steg på vägen till ett trevligare samhälle.
Problemet ligger inte i att det finns boothbabes eller tjejer i andra roller som gillar att klä upp (av?) sig.
De stora problemen som finns ligger i 1) oombedd objektifiering, som man möter oavsett hur mycket paltor man har på sig och oavsett vilken situation man befinner sig i och 2) (ofta unga) flickor/pojkar som inte har lärt sig om hur man använder eller inte använder sin utsida på ett konstruktivt, uppbyggande sätt.
När man gnäller på folk som glatt erkänner att de gillar utsidan och gärna leker runt med den så bommar man på själva problemen. Man kan gladeligen försöka utrota all form av utsida och sexualisering men då skapar man egentligen bara fler problem och hamnar lätt i en situation där man fördömmer andras beteenden och sexualitet, vilket du nu ju säger att du inte vill göra.
Bättre att fokusera på de faktiska problemen, not? Just problem nummer två handlar ju mest om uppmuntring, upplysning, öppenhet och tolerans. Där kan man faktiskt göra stor skillnad. Att gnälla på att det finns boothbabes är bara kontraproduktivt för just de flickorna som är dragna åt det hållet att de vill visa upp sig, i vissa fall kan det rent av driva dem till självförakt och ett destruktivt beteende. Nej, bort med tankar om synd och skam, för fan.
2012-01-15 at 21:31
Jag orkar inte gå igenom samma argument igen, så jag hänvisar dig dels till bloggposten ovan där jag pekar på ett flertal undersökningar som visar på att objektifiering kan vara skadligt, samt följande bloggposter inom samma ämne som jag skrivit tidigare:
Kroppar i Gamingsverige
Hey mannen!
Effekter av objektifiering inom spelkultur:
Once more unto the breach dear friends
Våldtäktskultur
Det är inte ett enkelt ämne att avhandla, för precis som du påpekar handlar det dels om individ och dels om samhälle. Jag fördömer ingen som får sina kickar genom att visa upp sig. Däremot ser jag problematiken i det, och vill uppmuntra spelsverige att inte godta en kultur där objektifiering är normalt, och något kvinnor skall göra för att få tillgång till den kulturen.
2012-01-15 at 21:42
Objektifiering kan vara skadligt, spel kan vara skadliga, alkohol kan vara skadliga, att gå utanför dörren kan vara skadligt. Det som behövs är inte förbud eller avståndstaganden men upplysning och information, stöd till de som behöver det.
Nej precis, det är inget enkelt ämne och inget som man fixar på en helg. Att förenkla det genom att säga att all objektifiering över lag är fel och syndigt som du gör i den här bloggposten är skadligt, missvisande och förolämpande. Thomas gav en mer nyanserad och rättvis bild, att försöka måla den svartvit igen som du gör i den här bloggposten är värt att kämpa emot.
“Wiborghs text går i grova drag ut på att objektifiering inte är något som nödvändigtvis är dåligt, att det kan vara underhållande, lekfullt och tillfälligt. Jag håller inte med och jag tänker berätta varför. ” som du säger här i bloggen går rakt emot det du säger när du nu skriver “Jag fördömer ingen som får sina kickar genom att visa upp sig”. Ser du inte det?
2012-01-15 at 22:30
@A – du ligger nu i listan med IP:n som jag modererar kommentarer ifrån.
Återigen – jag orkar inte gå igenom argumentationen en gång till, eftersom det för mig framstår som att du antingen inte förstår de undersökningar jag hänvisar till, vad jag skriver om i blogginlägget, eller helt enkelt har gett dig fan på att misstolka min text.
2012-01-15 at 23:08
@A Objektifiering över lag betyder att det är ett aktivt handlande från en yttre part att objektifiera en andra part. Du kan med andra ord inte objektifiera dig själv, eftersom det är ett aktivt handlande i sig. Det du syftar på är att sexualisera sig, dvs. att göra sig så hawt man bara kan. Om man sedan väljer att vara aktiv eller inte i sin hawtness är upp till en själv.
Lite källor:
Nussbaum; http://www.jstor.org/pss/2961930
Orddefinition: http://en.wiktionary.org/wiki/objectification
Wiki sexualisering: http://en.wikipedia.org/wiki/Sexualization
2012-01-15 at 23:42
@Åsa Tack för att du svarar på frågeställningen istället för att länka till helt ovidkommande tidigare essäer. Våldtäkter och feminism i allmänhet är inte det som jag försöker diskutera. Om det nu är precis rätt för att svara på mina rätt precisa frågor så kan du väl göra mig den tjänsten att du kopierar de stycken som är relevanta? 🙂 och vad i hela friden har jag gjort för att förtjäna att bli modererad?
@Malin det kanske är http://en.wiktionary.org/wiki/objectify som du menar att länka till? Jag älskar definition no 2. Definition nummer 1 kanske passar bäst in i sammanhanget, med tanke på att det är booth babes vi pratar om?
“to make something (such as an abstract idea) possible to be perceived by the senses”
Eller som i booth babes-fallet där man får förkroppsliga en idealbild, eller en idol, eller en spelkaraktär kanske.
Jag håller nog inte med dig i alla fall. Objektivisering är något man definitivt kan göra mot sig själv, i alla fall i några av de definitionerna som jag hittar. Serdu, ett ord kan tolkas på många sätt.
Vill man istället använda termen som ett sätt att slippa använda termen “sexualiserad” och för att ytterligare förinta människan bakom genom att ta bort en av de starkaste drivkrafterna som hon/han känner och använder just i det beteendet så tycker jag nog bara att man har en rutten människosyn. Booth babesen väljer förhoppningsvis själva att vara booth babes. De väljer att bli objektifierade i min mer positiva bemärkelse, sexualiserade, dyrkade.
2012-01-15 at 23:44
Från sexualiseringswikin:
Definition
The American Psychological Association (APA) regards a person as being sexualized in any of the following situations:
* a person’s value comes only from his or her sexual appeal or sexual behavior, to the exclusion of other characteristics;
* a person is held to a standard that equates physical attractiveness (narrowly defined) with being sexy;
a person is sexually objectified—that is, made into a thing for others’
* sexual use, rather than seen as a person with the capacity for independent action and decision making; and/or
* sexuality is inappropriately imposed upon a person.[6]
… kan vara på sin plats att en gång för alla fastslå skillnaden mellan sexualisering och objektifiering. För enligt Malins egen källa så verkar objektifiering och sexualisering hänga ihop rätt fint.
Den här artikeln: http://en.wikipedia.org/wiki/Sexual_objectification
… erkänner även självobjektifiering.
Vi får passa oss så vi inte snackar förbi varandra.
2012-01-16 at 06:40
@A – du blir modererad för att dina kommentarstexter innehåller personangrepp (hittills har du kallat mig “en moralpredikande pastor”, du har också i dina kommentarer påstått att texten är skadlig, missvisande och förolämpande och att jag förenklar ämnet) och du utgår i dina kommentarer ifrån en tillskriven åsikt och egenskaper som jag inte gett uttryck för.
För att svara på ditt första påstående – jag tänker inte upprepa min argumentation eller tillbringa tid med att försöka svara på dina frågeställningar eftersom de utgår ifrån en konstruktion som du skapat själv.
2012-01-16 at 08:41
@Åsa Jag har sagt att det beteendet du uppvisar när du fördömer mig och de som beter sig som mig är lika illa som en moralpredikande pastor, det är inte alls samma sak som att kalla dig för en moralpredikande pastor.
Jag har citerat dig där du säger rakt ut de åsikter som jag tillskriver dig, dina egenskaper har jag inte ens snuddat vid.
Jag tycker för övrigt att det är ytterligare förolämpande att du först kallar objektifierade kvinnor för tysta och sedan försöker lägga munkavle på mig för att jag inte tycker som du och blir kränkt av dina ord.
2012-01-16 at 09:05
@ A – du är numera blockad ifrån vidare deltagande i den här diskussionen.
2012-01-16 at 11:21
Det jag tycker du missar lite A är att diskussionen inte så mycket handlar om Booth babesen i sig och hur de väljer att och vill uttrycka sig. Att det finns människor som tycker det är kul med såna jobb är inget nytt även om det kanske delvis är en spegling av hur vårt samhälle ser ut (jag spekulerar här).
Men huruvida det är tillåtet och okej för människor att ta sådana jobb är, som sagt, inte problemet och jag upplever inte heller att någon specifikt fördömer människor som skulle vilja ta såna jobb. Det som är problemet och som iaf jag tycker Åsa är väldigt tydlig med är ju vad booth babesen, som koncept, representerar, vad det förmedlar och vad det leder till.
2012-01-16 at 12:35
@Sofia
Jag håller med om att Åsa inte föredömer människor som tar jobben, åtminstone inte direkt. Det verkar som att du drar en tydlig distinkt linje mellan booth-babes som koncept och booth babes i exempel som individer. För mig känns dessa väldigt tätt sammankopplade och svåra att skilja. Kan man verkligen säga att booth babes som koncept representerar, förmedlar och leder till något dåligt och sedan mena att man då inte fördömer dessa individer som tar jobben?
Är det ni menar kanske att även om en enskild individ kan må bra av att visa upp sig, så leder det i förlängningen till att fler mår dåligt av de krav som detta uttryck ledder till? Eller är jag ute och cyklar här?
2012-01-17 at 17:05
Jag håller med om typ allting du skriver (kudos, som man säger) – med ett litet undantag, där jag är ganska nyfiken på vad du menar:
“Det kan verka hopplöst, eller hur? Men poängen att ta med sig här är att om vi får positiva förebilder, så har vi lättare för att förändra oss. Det går att bryta mot en norm, och det har vi bevisat gång på gång, inte minst i slutet på 1700-talet när diskussioner runt mänskliga rättigheter satte igång en rörelse som senare orsakade att slaveriet avskaffades. Utan John Stuart Mill och Mary Wollstonecraft skulle kvinnor fortfarande inte bli betraktade som mer än barn, och det är tveksamt om vi hade fått rösta. Men den här förändringen tar tid, och det betyder att diskussionerna kommer att dyka upp, gång på gång, och samma argument kommer att höras om och om igen. Jag ger mig inte. Och det hoppas jag att Bengtsson inte heller gör.”
Är det inte lite… jag vet inte riktigt, självgott – eller till och med felaktigt – att övht sätta diskussionen eller enskilda individer som någon slags motor i förändring? Jag menar: skulle du sätta dig på en kurs i historia på högskolan (exempelvis) med den där analysen hade du fått höra att du har 150 år av organiserad kvinnokamp eller ett utökad behov av arbetskraft som motor. Det känns bara så malplacerat och trist i en annars grym text.
2012-01-17 at 17:39
@Niklas – Tillskriv det att jag inte är mer än människa och inte kan uttrycka mig utan att fela alla lägen. Du har så klart rätt i att det ligger en oerhörd kamp bakom de förändringar som gjorts. Men om jag säger att jag använder mig av Mill och Wollstonecraft som exempel så kanske det förtydligar vad jag menar.
Jag vill också påpeka att det här är en bloggpost. Det är inte en uppsats, så jag tvivlar på att jag hade presenterat den som en sådan vid universitetet eller högskolan.
Alternativet är att jag är självgod. Med tanke på allt annat jag är så är det kanske det enklaste alternativet att använda sig av. 😛
2012-01-17 at 18:53
Fan, självgott lät värre än vad jag egentligen menade. Ber om ursäkt! Tänkte mer att bloggposten faktiskt är så pass påläst att den utan problem – bortsett från det där exemplet – hade kunnat funka på universitet eller högskola. Typ.
2012-01-17 at 19:38
@Niklas -Ursäkten är godtagen. Erkännervatt jag inte är helt stabil heller, så jag reagerade starkare än jag kanske hade behövt.
Vad det gäller bloggposten – jag har kunskapshål. Jag läser på så mycket jag kan innan jag skriver, men ibland blir det fel, eller så framgår det inte vad jag syftar på på ett bra sätt, något andra kommentarer i det här kommentarsfältet tydligt visar på. Jag lär mig jag med, hela tiden. Och du har ju rätt, det var ju en enorm kraftsamling bakom kvinnorättsrörelsen.