Min förra bloggpost ledde till en ganska vanlig fråga som brukar dyka upp med jämna mellanrum, vare sig jag pratar om rollspel eller datorspel. Eller fråga… ett par påståenden kanske är mer korrekt.
Den första frågan handlar om huruvida jag egentligen vill prata om rollspel eller om jag hellre vill prata politik. För mig är frågan om rollspel som är inkluderande inte politik. Det handlar om att jag vill spela och att jag vill att fler som jag skall känna sig bekväma med att spela. Jag har inga underliggande ondskefulla motivationer att kväva någons kreativitet eller för den delen att skapa mig någon slags karriär runt de här diskussionerna. Snarare tvärtom. Om jag kunde tillbringa all den tid jag lagt på jämställdhet inom spelmediet med att spela istället hade jag inte haft ens hälften så många spel i skämshögen.
Än så länge känner jag inte till några konstformer eller mediaformer där kritik och analys inte ingår i en hälsosam kultur, utom möjligtvis dator- och rollspel. Kulturen i sig vill i vilket fall som helst att vi inte ifrågasätter i så hög grad. Mycket av den kritik som framförs får ju ofta svaret att det ju bara är ett spel. Att förminska spelformerna på det viset är kanske bra ur perspektivet “jag behöver inte alls tänka på vad jag sätter till världen”, men det leder till andra problem, som till exempel att TV4 försöker göra moralpaniska poänger på att tioåringar (som inte borde spela GTA V) leker GTA V. Om det bara är ett spel så borde det ju inte ha någon betydelse vem som spelar? Då kanske det är en leksak? Fastän vi vuxna som spelar spel och gör spel vet att långt ifrån alla ämnen är avpassade för unga spelare eller unga ögon. Därför tycker jag också att indignationen när spel granskas av en kultur i stort är så malplacerad på ett sätt. Vi sätter oss själva i den situationen som spelmakare att vi trivialiserar vad vi stoppar i spelen, vi vägrar i mångt och mycket att analysera och sedan blir vi förvånade och arga när andra gör det åt oss.
Jag läste en intervju med Jet Li där han pratade om sin film Kiss of the Dragon, kanske inte den mest högstående filmen ever, men i den frågar journalisten Li varför han valt att posta på sin hemsida om att han inte vill att föräldrar skall ta med sina barn på filmen. Li förklarar att det är för att filmen är oerhört våldsam och för att han själv inte skulle ta med sin dotter på den. Min poäng med det här är inte att lägga över ansvar på föräldrar, även om det naturligtvis är viktigt att föräldrar också är medvetna om vad deras barn konsumerar, utan att Li som kreatör tar ett ansvar och säger “det här är vad det är, det här är vad jag har valt att producera och medverka i”.
Reaktionerna från spelutvecklare när det handlar om att ta ansvar handlar i högre grad om att säga “äsch, det är ju bara ett spel”. Bristen på eftertanke leder bland annat till att jag som spelskapare inte ser till de jag kan göra spel för, utan bara de som redan konsumerar spel.
För mig som har en konstnärlig utbildning och bakgrund är det otänkbart att inte ha en analys och ett syfte med mig när jag skapar, oavsett vad det är jag skapar. Ibland kan syftet vara “jag ville göra något vackert” eller “jag ville se vart det tog vägen, jag tänkte inte på vad det var jag ville göra” och det är helt okej. Men då skall jag som kreatör också vara medveten om det, och vara medveten om att det syftet kan leda till en analys som blir rejält kritisk just därför att jag valt att inte ha något djupare syfte. Det kanske låter orättvist, men sätter du något till världen som får en större spridning får du också vänta dig en kritisk analys av det, och de som analyserar kommer inte att utgå ifrån att “det bara är”, i synnerhet inte om det har en inverkan på kulturen i stort.
Den andra frågan handlar om jag vill begränsa eller censurera rollspel. För mig framstår det som helt otroligt att den slutsatsen ens går att dras utifrån det jag skriver på bloggen, för det enda jag har efterfrågat är ett bredare utbud och möjligheter för marginaliserade grupper att få tillgång till att bli kreatörer.
För mig framstår det som sagt som otroligt att ett upprop för inkludering i sig skulle exkludera andra grupper. Det är inte det jag efterfrågar. Jag tänker inte ställa mig och bränna rollspel som har avklädda kvinnor på omslaget. Jag tänker inte säga åt någon annan vilka spel de får och inte får njuta av. Jag kan acceptera att det finns de som vill spela allt mellan himmel och jord och det skall de också få göra. Det jag inte kan acceptera är en kultur som genom sin befattning stänger ute andra människor som inte delar den gängse uppfattningen om hur ett rollspel skall se ut eller vem som spelar det.
Det är det budskapet jag vill motverka, och i dagsläget är det budskapet fortfarande djupt ingraverat i rollspelskulturen. I dagsläget är vi fortfarande på nivån att det är vita män som gör spel och att det är den berättelsen som får utrymme i kulturen.
Till de som säger “allt är väl” så säger jag “ta av dig skygglapparna”.
2016-02-07 at 20:45
Att dataspel skulle vara “bara” spel kan ingen på fullt allvar tro längre hoppas jag. Jag menar företagen som producerar de största titlarna investerar otroliga mängder pengar och förväntar sig att få tillbaka ännu mer pengar. De borde omgärdas av samma typ av lagstiftning som filmer gör. Idag gör det mindre skillnad om föräldrar säger ifrån vad gäller åldersgränserna för alla känner någon som har föräldrar som struntar i den och i det ligger problematiken kring att för unga spelar.
Vi vet även att Sverok som organiserar barn och ungdomar vilka bland annat spelar dataspel inte har någon kontroll på vilka spel föreningarna tillåter och hur de säkerställer att ingen under åldersgränsen spelar spelet. Det handlar ytterst om att ha respekt för vem spelet riktar sig till, som du skriver men här handlar det även om pengar och om att föräldrarna ska kunna veta att deras barn inte bryter mot några åldersgränser genom att vara engagerade i en förening. Det är samma diskussion som inkludering för att inkludera innebär ytterst att titta så alla som ska kan.
För att återgå till pengarna, de där producenterna av de största titlarna kan omöjligt vara omedvetna om vilka som spelar vad gäller man/kvinna då de flesta spel är online och de därför vet exakt hur många kvinnor och män som spelar. Om de lockar en majoritet män så har de en potential att tjäna än mer pengar genom att locka lika stor andel från båda fysiska könen. Likt filmindustrin så är dataspelsindustrin inte kultur, kulturen uppstår i mötet med människorna, dvs tittarna, spelarna.
Filmindustrin har börjat förstå vilken enorm publik kvinnor utgör men även de har långt kvar.
Jag tycker du har en fantastisk poäng i att inkludera.
För mig förstör de lättklädda kvinnorna på omslag till rollspel och bristen av kvinnor i spelen en viktig aspekt i rollspelet nämligen att spelledaren oavsett kön behöver redskap och hjälp i hur hen ska förhålla sig till frågor så som jämlikhet för att veta var spelarna kan stöta på kvinnor och män. Vad är det för rollspel om det inte ens klarar av att hantera mötet mellan två människor? Vad händer om en spelare spelar kvinna? Vilken kvinnosyn har de där i staden, byn, vad händer när kvinnan är hjälten och det samma gäller givetvis männen hur bemöts de i olika sammanhang?
Vi vet att alver och dvärgar ofta inte kommer överens i rollspelet, men varför vet vi inte hur kvinnor och män relaterar till varandra ens i fantasy världar där majoriteten är människor.
Tänk att få vara med och förändra samhället från en toppstyrd förtryckande patriarki där starka män har fri rörlighet och kvinnor helt saknar rättigheter eller omvänt i en matriarki.
Nog är det lika utmanande som att avsätta den tyranniske härskaren för att få fred?
Nog hade det varit enastående om vi kunde välja, i enklaste form avsätta tyrannen, i svåraste form avskaffa patriarkin?
Det är klart enklare att avsätta tyrannen om samtliga hjälper till och inte alla kvinnor stannar hemma för det är mansgöra.
Det fanns tom ANKOR i vårt svenska fantasy spel men var kvinnor och män kunde hittas och vilken plats de hade i samhället lös med sin avsaknad.
Personligen behöver jag hjälp att skapa de icke jämlika tillfällena för i mina världar råder jämlikhet utan att jag ens tänker på den, den är självklar. Det stora D&D har många bra beskrivningar på varelser, deras samhällen och grundläggande om hur de är uppbyggda men för människorna förväntas jag som spelledare veta.
Jag får detaljerade regler på hur det går att slå ihjäl varandra och med vilka saker det sker effektivast. Jag kan räkna ut hur långt du kommer på en dag, vad du kan bära med dig men när det kommer till det som gör människor till människor (dvs hur vi relaterar till varandra, vilka roller vi har i samhället) så är det blankt.
Om det kommit in en krigare på en bar i Sverige i nutid så hade vi undrat vad det var för psykfall som kommer in beväpnad med automatkarbin och har skottsäker väst, i fantasymiljö är det ofta helt naturligt att vandra runt fullt beväpnad och med skydd i en by.
Det är det som är rollspel, att förstå sin karaktär och relatera till spelvärlden som om vi var karaktären.
Jag hoppas innerligt att spelskaparna börjar tänka mer inkluderande och skapar världar där alla människor är med. Jag tror dock att vi behöver motivera dem genom att inkludera sådan information i recensioner och beskrivningar. Då kommer det bli synligt och förändring blir mer trolig att ske.
2016-02-08 at 00:55
Enligt den statistik som jag skickade till dig för ett bra tag sen, Åsa, så har jag för mig att det framgick att majoriteten av alla föräldrar utgår från esrb-ratingen när dom köper spel till sina barn, och vad jag har hört så säljer inte butiker spel med åldersrating till för unga personer utan målsmans medgivande. En parentes bara.
2016-02-08 at 01:17
Finn – uppenbarligen har ju något gått fel någonstans där, eftersom barn bevisligen får tag på spelen på något sätt. Jag tror att Let’s Plays på YouTube kan vara en källa till exempel.
2016-02-08 at 01:32
Kanske det. Eller så är det dom föräldrarna som inte bryr sig eller faller för barnens tjat. Sen finns det garanterat föräldrar som i vissa fall korrekt bedömer att deras barn kan hantera spelet trots att barnet inte har åldern inne. Antingen på grund av mognadsgrad, eller på grund av att det spelas under överinseende av vuxen. Det är såklart svårt att säga hur stor del av helheten dom fallen utgör, och jag har ingen aning om det av en slump är dom fallen som framkommer.