Det kommer förmodligen att diskuteras en hel del runt FemShep och FemShep-trailern till Mass Effect 3. Det jag kommer att ta med mig ur det här är att BioWare har gjort En Sak Rätt. De har lyssnat på fansen som skrikit sig hesa i support för FemShep och (tror jag) Jennifer Hale. De har tagit en kvinnlig spelarperson på allvar trots att det finns en manlig, och det, mina damer och herrar är stort.

ME3_FemShep

Det är stort därför att när Mass Effect släpptes – inbillar jag mig – tänkte de inte ens tanken. Och fansen tänkte nog heller inte tanken. Men nu tänker vi. Det är en seger. Det är en seger för kvinnliga spelarpersoner som måste slåss med de manliga om uppmärksamheten och det är en seger för skickligt röstskådespeleri (som Jennifer Hale i allra högsta grad visar prov på), och det är också – som jag ser det – en seger för spel som är något lite djupare än det sedvanliga “krush, kill, destroy!”.

Anledningen till varför jag tror det är lång och invecklad, men den innehåller referenser till känslomässiga relationer mellan spelarpersoner och ett bredare uttrycksregister än det sedvanliga som mest består av att flämta och bli skadad samt säga någon cool one-liner som får de förmodade pubertala tonårspojkarna i soffan att hurra av ren glädje. Jennifer Hale gör allt det där, men hon ger FemShep ett djup som ibland är nästan smärtsamt att lyssna på. Jag vet vart mina sympatier ligger. En ensam människa som bär hela universum på sina axlar har aldrig varit mer sårbar än Jennifer Hales Jane Shepard.

Så var glada. Fira segern. BioWare är på väg åt rätt håll på så många olika plan att jag är beredd att förlåta dem några misstag här och där.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,