Redan när jag träffade på Aria T’loak, Omegas okrönta drottning i Purgatory och hörde vad som hänt henne förstod och kanske hoppades jag på att Omega skulle bli ett eget DLC. Att Carrie Ann Moss gör rösten till Aria är så klart bara ett plus. Ända sedan jag såg henne i Memento har jag hyst oerhörd respekt för hennes bad ass-attityd, en respekt som jag måste erkänna tilltog när jag först mötte Aria.

En av de största styrkorna med BioWares spel är ju de röstskådespelare som anställs, och vem det än är som har plockat bort det superfåniga kravet att spela över (jag spelade nyligen Kingdoms of Amalur. Tro mig när jag säger att det spelet är oöverträffbart när det gäller fåniga röster) så tackar jag den personen med hela mitt hjärta. Ett par timmar med Aria som ackompanjemang vara med andra ord bara en fördel och ett rent nöje. Aria är nog den enda som fått mig att överväga Renegade-inriktningen på min Shepard. Skurkarna får helt klart bäst repliker.

Omega ligger på 1.99 GB och kostar 1200 poäng på Xbox Live. Precis som föregångaren Leviathan är Omega högoktanig action och trycket ligger på från första ögonblicket. Jag har absolut inget emot mekaniken i Mass Effect 3*, om något har BioWare bevisat att de är vassa på gameplay, men mer strid betyder mindre story. Jag älskar Mass Effect. Det behövs kanske inte sägas, men jag älskar Mass Effect på grund av berättandet, inte på grund av action. Omega är nästan bara action och inte som jag hoppades en insikt i Aria T’loaks psykologi och sinne.

Det börjar storstilat. Aria har samlat en flotta och angriper med liv och lust sitt före detta konungarike. Men Oleg Petrovsky – Cerberus general – har andra planer. Shepard och T’loak krashlandar på Omega och sedan följer 30 minuter mer eller mindre oavbruten strid tills dess att vi når Arias högkvarter. På vägen har Shepard och Aria plockat upp Nyreen, en kvinnlig turian som dessutom har lite roliga biotiska krafter. Extra mums i medbay med andra ord.

I högkvarteret kan Shepard utöver huvuduppdraget plocka upp tre småuppdrag (vad jag vet) som gör det hela lite mer livat. Bland annat vill Harrot återställa T’loaks soffa åt henne. Han tror det kan vara bra. Det är på det stora hela mycket humor i det här. Shepard har under spelens gång fått lite självdistans (när hon träffar Mordin och man väljer Renegade säger hon bland annat att hon önskar att hon för en gångs skulle skulle kunna få lite hjälp utan att behöva göra gentjänster), och när Aria berättar att hennes egna trupper reducerats i kraschen och att de behöver hjälp för att ta sig an Cerberus på stationen säger Shepard “story of my life” och jag fnissar lite.

Huvuduppgiften – att frita Omega – fortsätter med andra ord genom att Shepard måste alliera sig med ett lokalt gäng som heter Talons. På den första halvtimmeslånga striden följer ytterligare 20 minuter pangpang, avbrutet av lite prat och sedan ytterligare en lång session strid, men den här gången i mörker. Jag tror BioWare försöker återskapa Lessus och Banshees, men de lyckas inte riktigt.

Apropå Banshees finns det nya fiender i Omega. Rampart Mech och Adjutants. Det är ganska uppenbart att Adjutants skall vara lika scary som Banshees, men adjutanterna är helt enkelt inte tillräckligt skräckinjagande för det. De skriker till exempel inte medan man smyger i mörkret.

Efter Talon-uppdraget är det dags att stänga av strömmen för Cerberus, så det blir en kort vila innan det är dags att skulka runt i mörkret. Lurk-övningar på Omega. Som tur är har jag lurkat tidigare på Mars och Tuchanka.

Men alltså, adjutanterna. Massa foreshadowing och så en “meh”-fiende. Å vad farliga de är, liksom. Inte. Jag får nog skriva en bloggpost om dem. Adjutants vs Banshee. Det åsido, när jag närmar mig reaktorn har jag spelat i ca två timmar. Här gör Rampart Mechs sitt stora framträdande. De är armortyper, utan sköldar, så det är vettigt att ha något med sig som kan ta ut armor-typer. Aria har Overload, vilket funkar så där, men jag kör Warp och det är mycket effektivt. Rampart Mechs är nästan lika enkla att ta ut som adjutants, förutsatt att jag är rätt speccad. Och eftersom jag är level 60 kan du hoppa upp och sätta dig på att jag är rätt speccad. Jag har dessutom 200% recharge speed på mina powers.

Efter reaktorn är det showdown, då har jag spelat i ca 3 timmar. Med bossfighten blir det ca 3,5 timmars spel. Bossfighten är – som så många andra fighter där spelet sätter press på mig att röra på mig mycket – asjobbig. Det är fyra-ish adjutanter på banan och det hade väl varit okej om det inte dessutom varit mycket stuff i vägen och en jävla massa cerberustrupper överallt. Jag fastnar i möbler, dör, fastnar i möbler, överlever med nöd och näppe, får sikten skymd av att mina sköldar är nere och jag tar skada, dör, fastnar i möbler, dör etc etc. Jag suger rent ut sagt på närstrid. Det är därför jag har en Black Widow X och en Phalanx-pistol, samt en jävla massa tech och biotics. (Jag minns ärligt inte vilken klass jag är. Jag har så många extra powers att jag bara väljer den som verkar mest intressant till att börja med och lägger till typ Slam eller Warp, men jag tror jag kör sentinel eller engineer den här genomspelningen. Förmodligen sentinel för jag har inga drones.)

Som så många andra pressure-uppdrag är Omegas slutstrid löjligt obalanserad. Det kan bero på omgivningarna, men jag tror det har att göra med brist på testande.

För den som letar efter mer gameplay är Omega ganz fantastische. För den som vill böla fritt och våndas över hur orättvis världen är och människornas grymhet (Project Overlord, ME2) eller förfäras över en god väns inre resa mot att bli ett känslokallt monster (Lair of the Shadow Broker, ME2) eller till och med bara uppvakta en uråldrig hemlighet (Leviathan, ME3) är Omega något bristfälligt. De tillfällen DLC:t har att fördjupa oss spelare i Aria T’Loaks känsloliv nyps snabbt av och istället serveras en actionparad som förvisso inte går av för hackor, men lämnar något lite i övrigt att önska vad det gäller story.

Två och en halv urgröpta asteroider av fem möjliga.
__________________________________________
* Favoritsysselsättning = mailslotta Guardians.