Jag sitter här och funderar över Fotevikens marknad, NISTCO och de som fått stå som ansvariga för dessa. Under helgen har det kommit fram en mängd olika uppgifter, bland annat ifrån Björn Jakobsen och Carl Mikael Bengtsson som fått stå som talesmän för Foteviken respektive NISTCO. Det som slår mig och som jag hakar upp mig på i mitt milda språksnobberi, är att ingen av dessa två personer har fått någon som helst medieträning. Om de hade fått det hade Sydsvenskan och DN inte kunnat skriva så saftiga citat som de har gjort. De hade heller inte uttryckt sig så klumpigt eller dubbeltydigt som de gjort i sina inlägg på diverse sidor på Facebook.

Det som dock kvarstår och som gör mig beklämd i frågan är att båda herrarna, och en inte allt för föraktfull svans av både män och kvinnor inom vikinareenactmentrörelsen, med stor tydlighet lägger skulden på kvinnan som gick på marknaden. “Ger du dig in i leken får du leken tåla” verkar standardsvaret vara. Det är – oavsett om några fel begicks ifrån Foteviken, NISTCO eller kvinnan själv – fel svar. Som en del i en service för besökare är det aldrig okej att skylla på besökarna om ett arr går åt skogen. Vid det tillfället är det läge att kolla på sina rutiner, se över vad som har gått fel och göra något åt det.

Det är egentligen det enda svaret både Foteviken och NISTCO hade kunnat ge. “Vi brast i våra rutiner, vi ber om ursäkt, vi skall se över hur vi arbetar och se till så att det här aldrig händer igen.” Då hade man förmodligen sluppit både dagstidningar och polisanmälan.

Istället väljer både Foteviken och NISTCO att slå ifrån sig och försöka lägga ansvaret någon annanstans. För Foteviken blir det extra pinsamt (enligt mig) när de drar fram TokenKvinnan vars uttalande får stå för att “det här aldrig minsann har hänt henne och de är så fina killar allihop”. Det är jättebra att det aldrig har hänt den här kvinnan. Det betyder att det finns de som kan känna sig säkra på Fotevikens marknad. Men att ställa en upplevelse mot en annan invaliderar vare sig den goda eller den dåliga upplevelsen. Jag har jättemånga dåliga upplevelser i samband med sexism i vissa sammanhang som aldrig har hänt när mina vänner varit med om samma sammanhang. Det betyder inte att jag har rätt och de har fel. Eller att de har rätt och jag har fel. Båda tillstånden kan existera samtidigt. Det enda det betyder är att vi har olika upplevelser.

För mig blir det dock viktigt att trycka på att den person som har känt sig utsatt bör få berätta att hen har känt sig utsatt utan att bli förringad. Det har uppenbarligen hänt något på vikingamarknaden som den här kvinnan upplevde som så obehagligt att hon gjorde en polisanmälan. Oavsett vad det var, oavsett hur det ser ut på en video är det tillräckligt allvarligt för att rutiner bör ses över. Det är möjligt att både Foteviken och NISTCO har rätt, att de fått samtycke och att kvinnan skrattat. Skratt är en psykologisk försvarsmekanism i utsatta situationer som upplevs som jobbiga. Jag har själv använt det när jag har blivit antastad på stan av en snubbe som ville ha mitt telefonnummer, som berättade hur han skulle mata mig(!) med “rätt sorts mat” och göra mig vacker bara för honom. Åh, just, han skulle använda mig som sin personliga sexslav också, men han använde ordet gudinna. Jag ville bara bli av med honom så jag log och nickade och tänkte febrilt “hur fan kommer jag ur det här?”. Jag är rätt övertygad om att han tyckte att han fick ett trevligt och tillmötesgående bemötande. Jag var livrädd hela tiden.

Anledningen till att jag skriver det här är för att det inte alltid går att se på en person hur de reagerar. I sådana här sammanhang måste man vara oerhört lyhörd, och om det är något jag har utläst av både Jakobsens och Bengtssons kommentarer så är lyhördhet inget som framgår i dem. Istället utmålar man sig som offer för en häxjakt och ett mediedrev. Tro fan det. Både Bengtsson och Jakobsen har problem med att uttrycka sig tydligt. Som en person som blivit drevad både hit och dit av olika internetmobbar kan jag inte nog understryka hur viktigt det är att kunna uttrycka sig på ett bra sätt. Om det är svårt – ta hjälp.

Min slutkläm blir dock denna – jag är efter att ha tittat igenom både NISTCOs och Fotevikens kommentarsfält på Facebook mer benägen att tro på kvinnan än på männen som slår ifrån sig. Det kommer jag att vara ända tills någon av herrarna faktiskt ber om ursäkt på riktigt.