Den här posten är migrerad från djävulskattungen
Kolla på en dokumentär av Spencer Halpin på Babelgum. Vet inte hur länge den kommer att finnas tillgänglig online, dessvärre. Men den är intressant nog att titta på, inte minst på grund av Henry Jenkins.
Nu när jag har sett filmen finns det ett par saker jag funderar över, framförallt det citat jag läst ifrån Ludica Groups utmärkta paper The Hegemony of Play (PDF)
The power elite of the game industry is a predominately white, and secondarily Asian, male-dominated corporate and creative elite that represents a select group of large, global publishing companies in conjunction with a handful of passive chain retail distributors. This hegemonic elite determines which technologies will be deployed, and which will not; which games will be made, and by which designers; which players are important to design for, and which play styles will be supported. The hegemony operates on both monetary and cultural levels. It works in concert with game developers and self-selected hardcore “gamers,” who have systematically developed a rhetoric of play that is exclusionary, if not entirely alienating to “minority” players (who, in numerical terms, actually constitute a majority) such as most women and girls, males of many ages, and people of different racial and cultural backgrounds. It is aided and abetted by a publication and advertising infrastructure, characterized by game review magazines, television programming and advertising that valorizes certain types of games, while it marginalizes those that do not fit the “hardcore gamer” demographic.
Den här makteliten nämns överhuvudtaget inte i filmen. Inte heller pratas det något om hur små tjejer påverkas av spelen. Näe. Våld och spel är manliga områden och våld är ett manligt problem. Som att jag inte kan langa iväg en rak höger jag med om jag blir provocerad.
Det andra jag funderar över är de påståenden om att “vi kan göra vad vi vill, vi vill göra så mycket fantastiska spel”. Varför ser marknaden ut som den gör om vi verkligen vill göra spel som ställer spelaren inför moraliska val? Jag tror inte att den hegemoniska eliten är särskilt intresserade av att göra spel för “oss”, oavsett hur stor marknad “vi” utgör.
Pwah!
EDIT: Henry Jenkins, mannen som är i bloggosfären och konvergerar vår kultur, har vettiga saker att säga på sin blogg om filmen, här och här.
Läs även andra bloggares åsikter om debatt, spelbranschen, våld
Leave a Reply