Förra veckan dök det upp en intressant debattartikel på Aftonbladet som det sedermera reagerades kraftigt på i spelmedia runtom på nätet. Den gången var det en kraftig överreaktion. Idag skriver kriminologen Maria Dufva om hur spel gör barn våldsamma. I samma tidning no less. I sin debattartikel, rubriksatt TV-spelen lär barn våldta och mörda (vilket onekligen är kort och koncist) säger Dufva att vi har ett problem med sexuella övergrepp och våldtäkter på bland annat festivaler, och det är riktigt. Vi har ett problem med detta.

Sedan går hon vidare och säger detta, och det är då jag börjar bli lite fundersam.

Det kan jag svara på. För det vet även min åttaåriga dotter. En kille i hennes klass lärde henne nämligen hur man har sex i spelet han spelade. Hur man kan gå på strippklubben Cheetah, köpa sex av en prostituerad som man sen kan döda med en yxa.

Oavsett vad jag tycker om GTA V (som för övrigt kom ut 2013, alltså för tre år sedan), så är det orimligt att tro att en specifik kulturyttring är orsaken till att det förekommer sexuellt våld på festivaler. Även om Dufva menar att det är spelen i sig som är problematiska – vilket jag till viss del håller med om – så är det ändå underligt att påstå att det sexuella våldet på festivaler är en direkt följd av GTA V.

Jag tänker inte påstå att spelmediet inte har problem med avbilningar av kvinnor och andra marginaliserade grupper inom spelkulturen – spel har stora problem med detta. Jag tänker heller inte påstå att spel inte påverkar det kulturella klimatet som omger oss, eller påverkas av det kulturella klimatet som omger oss. Spel är som vilket annat media som helst. Spel reflekterar sin omgivning och återger de fördomar och stereotyper vi alla dras med. Att däremot påstå att spel är den enda syndabocken är naivt.

Spel är en del av vår kultur, men vår kultur utgörs inte enbart av spel. Vi omges av media som berättar för oss om det sexuella våld som sker mot kvinnor hela tiden och hur gärningsmännen knappt erhåller något straff för det. Vi omges av reklam och tidningar som objektifierar kvinnor och gör dem till något mindre än människor, något man kan utnyttja, något man kan ta utan att bli straffad för det. Att påstå att spel är den enda bakomliggande orsaken till varför detta händer är att inte se till en helhet utan bara en del.

Jag måste säga att jag är förvånad över att Dufva påstår att spel skulle vara huvudorsaken till varför män våldför sig på kvinnor. Jag är också förvånad över att det i debattartikeln trycks så hårt på att föräldrar inte bryr sig om att deras barn spelar spel med 18 årsgräns, och att framförallt fäder får stå med hundhuvudet. Kvinnolobbyns debattartikel förra veckan angav spel som en tillflykt. Den här debattartikeln anger spel som huvudorsak till varför kvinnor våldtas.

Var hamnar vi om tio år när våra GTA-spelande småbarn växt upp och fortsätter att leva ut värderingar de samlat på sig från alla timmar, dagar och år med spel som på olika sätt uppmanar till våldshandlingar?

Jag vet inte. Var hamnar vi om tio år om vi inte ser över hur kvinnor bemöts i arbetslivet, i tidningar, på TV, i TV-serier, böcker, filmer, serietidningar… Det som bekymrar mig mest med Dufvas debattartikel är att det på något sätt skulle gå att frilägga spel från resten av våra kulturyttringar och att de inte alls bär någon skuld i sammanhanget. Det är också bekymrande att det enbart är ett enda spel som får stå med hundhuvudet i Dufvas artikel. Spel är mer än GTA V. GTA V som dessuom mötts av kritik ifrån både spelskribenter och spelutvecklare på grund av bland annat sin kvinnosyn.

Om vi skall skylla på någon för den kvinnosyn som idag existerar i samhället måste vi skylla på oss själva. Ingen av oss är frikopplad ifrån misogyni eller rasism, vi bär alla på fördomar som är kulturellt betingade. Dufvas artikel har moralpaniska tendenser, vilket jag tycker är underligt med tanke på att Dufva är kriminolog.

Wikipedia:

A moral panic is a feeling of fear spread among a large number of people that some evil threatens the well-being of society. A Dictionary of Sociology defines a moral panic as “the process of arousing social concern over an issue – usually the work of moral entrepreneurs and the mass media. The media are key players in the dissemination of moral indignation, even when they do not appear to be consciously engaged in crusading or muckraking. Simply reporting the facts can be enough to generate concern, anxiety, or panic.

I den artikel Dufva skrivit handlar det inte ens om etablerade sammanhang. Det finns få undersökningar som visar att TV-spel skulle vara en bidragande orsak till att barn blir mer aggressiva. Statens medieråd har sammanställt den forskning som gjorts på området och har följande att säga om det.

Översikten visar att det finns ett statistiskt samband mellan aggression och VS men att man inte kunnat belägga att spel orsakar våldsamt beteende. En stor del av forskningen lider av allvarliga metodologiska brister. Man har använt sig av ett stort antal olika mått på aggression med oklara kopplingar till våldsamt beteende och sällan studerat andra bakom-liggande faktorer som påverkar både benägenhet att spela VS och personlig aggression.

Det fåtal studier som undersökt t.ex. problematiska familjeförhållanden och psykisk ohälsa visar att dessa faktorer förklarar både våldsamt beteende och benägenhet att spela VS. Hypotesen att VS orsakar våldsamt beteende hos personer med särskilda personlighetsdrag är för svagt utforskad för att kunna bevisas.
– Källa, Statens medieråd

Den här forskningen går inte in på huruvida kvinnosyn påverkas av datorspel, men med tanke på övriga kulturyttringar som har liknande problem som datorspel på det området så skulle det göra mig mycket förvånad om spel stod som enda orsak till att det existerar sexism.

Det som främst gör mig bekymrad över Dufvas artikel är att den letar efter enkla sammanhang med enkla lösningar. Det finns inga enkla lösningar. Att utöka spelens innehåll och avbilningar av marginaliserade grupper och ta ett steg åt sidan ifrån stereotyper är bara ett steg. Så länge hela samhället är genomsyrat av objektifiering och sexualisering av kvinnors kroppar så kommer vi att fortsätta ha en våldtäktskultur som tillåter unga män att inte respektera kvinnors kroppar och gränser. Det som är viktigt att komma ihåg är att det inte enbart är spel som är medskyldiga till den objektifieringen och sexualiseringen. Att säga att allt är GTA Vs fel – oavsett hur man känner inför det spelet – är att förenkla situationen något grymt.

Jag tvivlar inte på att Dufva ser sammanhang mellan GTA V-lekar och sexuellt våld. Det jag tvivlar på är om det är en särskilt genomtänkt slutsats att dra, i synnerhet som kriminolog.