Inget säger “jag är gay” som att sparka skiten ur sin klonade, före detta fästmö, som dessutom är ungefär lika idealiserad och framförallt sexualiserad som Supergay själv. Det verkar nämligen som att en homosexuell man måste ha ett jääättepaket. Vad tänkte Klicrainbow när de gjorde det här egentligen? Att “kontrovers” säljer?
Gameplayet är avskyvärt dåligt. Det består av att en rad minispel, men det verkar inte ha någon betydelse hur väl eller dåligt du lyckas, spelet fortsätter ändå. Det finns INGEN tutorial på något vis, det kvittar att det är minispel, du får aldrig reda på vad det är du skall göra eller hur, och det är helt värdelöst. Det finns ingen direkt level design. Det är dessutom djävulskt svårt, eftersom kontrollerna är så dåliga, och för att det inte finns några tydliga mål. Det kraschar dessutom konstant på min padda. Ett minispel sedan är det kaputt. Ibland pajar det mitt i spelen.
Det är ett storybaserat spel men jag har svårt att se hur det kommer att bli bättre. Ett par highligths. Tom Palmer, mannen som är Supergay, har en fästmö som heter Ilsa Himmler. Japp. Hennes far är chef för företaget Tom jobbar på och Ilsa och Tom skall gifta sig. Tom är gay och berättar det på sin svensexa. Sedan berättar han det för Arnold och Ilsa och Arnold får en hjärtattack och dör. Ilsa skyller allt på Tom och hävdar HÄMND. That’s it.
Jag vet inte vad jag skall säga. Spelet är så uselt att jag ångrar att jag någonsin såg det.
Minus fem klonade bögar av fem möjliga.
Läs även andra bloggares åsikter om iOS, recension, Supergay, spel, iPad, iPhone
Leave a Reply