Ursprungligen publicerad på djävulskt beläst

Det här rollspelet tillhör genren “berättarrollspel” och till skillnad från de flesta traditionella rollspel så saknas det här en spelledare som håller i berättandet. The Committee for the Exploration of Mysteries är utgivet av Eric J. Boyd Designs och följdaktligen även skrivet av honom.

Rollspelet utspelar under 1930-tal eller den viktorianska eran, det är upp till spelarna själva att välja vilken utav dessa perioder det utspelar sig i. Tanken med rollspelet är att slippa spelardöd och spellederi, och det åstadkommer man genom att låta spelarna berätta om sina expeditioner redan hemkomna ifrån dem. Spelmekaniken är tämligen enkel. Man har en uppsättning egenskaper som man använder för att övervinna hinder. Övervinner man ett hinder så får man en viss mängd berömmelse som sedan kan användas i spelet, men vars främsta syfte är att avgöra vem som vunnit.

Varje spelare har en “motspelare”. Motspelarens roll är att presentera de hinder som man tillsammans spånat fram i begynnelsefasen, då man dels lägger upp expeditionens mål, dels vilka hinder som man vill skall förekomma och dels hur man tar sig till målet.

Berättelsen tar man fram gemensamt genom att spåna fram en expedition till ett exotiskt mål. Man lägger också upp en resrutt och vilka hinder spelarna kommer att stöta på längs med vägen. De här olika ingredienserna i berättelsen mappar man upp enligt mindmap-princip, och de kallas för expeditionens loggbok. Loggboken växer efter hand som man spelar, och i slutskedet lär man ha en ganska omfattande berättelse som visar på hur saker och ting gick till under resans gång. En trevlig bieffekt för någon som jag som tycker om att skriva krönikor och reseberättelser från mina rollspelsäventyr.

Som alltid när det gäller kooperativa spel är det svårt att avgöra hur väl spelet är balanserat, eftersom det beror till stor del på vilken grupp man spelar med, men min bedömning av det är att det i alla fall till viss del kommer att fungera, eftersom det finns både rätt att lägga in ett veto och en mekanik som tidsbegränsar hur lång tid en spelare får på sig att berätta om ett specifikt hinder. Det litar också till stor del på att spelarna faktiskt spelar enligt reglerna och är generösa med både beröm och berättarglädje. Det är inget för tävlingslystna som vill vinna till varje pris, eftersom den typen av spelare förmodligen skulle ha ganska stora möjligheter att förstöra för resterande spelare i gruppen.

I vanliga fall när jag läser liknande produkter (Nostalgi är det som omedelbart dyker upp som närmaste granne), så kan jag ha svårt att följa med i regelförklaringen. Dels för att det handlar om få tabeller och värden och dels för att formatet på bok inte tillåter en tydlig översikt (The Committee for the Exploration of Mysteries är 15×23 cm stort), men i det här fallet finns det både sammanfattningar efter varje kapitel och i slutet på boken. Visst måste man ändå läsa hela materialet för att inte missa något, men det hjälper enormt i sammanhanget.

När jag ändå är inne på form, så är det ett trevligt layoutat litet spel, det har sina små lätt amatörmässiga teckningar, men på det stora hela känns det ändå gediget och genomarbetat. Enda klagomålet får bli en viss tendens att byta rubriktypsnitt.

Vill man ha lite kul i viktoriansk era eller 1930-tal så är det ett mysigt spel att ägna sig åt. För de som vill bli introducerade till berättarrollspel är det här ett utmärkt exempel på hur det kan se ut. Därför rekommenderar jag det.

Läs vidare:
The Committee for the Exploration of Mysteries
Eric J. Boyd Designs

Intressant?

Andra bloggare om:
, , , , , ,