Eftersom jag blev skrivsugen när jag läste igenom gamla blogginlägg så tänkte jag dra upp en urgammal – enligt internetsk tideräkning – blog på Gamereactor som är… Intressant. Den är intressant därför att den visar på att den övergripande kunskapen om vad problematiken om sexism i spel egentligen gäller är något begränsad och tämligen fokuserad på yta.
Plaza Kvinna kontaktade oss på Gamereractor idag för en intervju. Något vi gladeligen medverkade i. […]
[PK](1) Hur ser det ut hos er på Gamereactor, skulle ni kunna publicera liknande listor?
[GR]- På Gamereactor trycker vi kanske inte regelbundna uppslag om genus-perspektiv, men listor på “snyggast bröst i spelvärlden” kommer vi aldrig att vare sig trycka eller publicera online. Samtidigt tycker jag att man får se hela “sexism i spel”-debatten med en annan typ av realism än den som Feministiskt Initiativ säkert förespråkar. Tjejer i spel är snygga, killar i spel är snygga. Tjejer på film är snygga, killar på film är detsamma. Vi vill se vackra människor.
Det är jättebra att Gamereactor aldrig skulle trycka snyggast-bröst-listor. Strålande. Sedan kommer argumentet som fungerar på ytan, men inte ur ett lite mer djupgående perspektiv. Ja, vi tycker om att titta på vackra människor. Det har människor alltid gjort. Det som är vackert bestäms dock inte alltid av oss själva. Det finns normer som gör det åt oss. På 1800-talet var exempelvis kvinnor med stora rumpor snyggt. På 1700-talet skulle man vara kritvit i ansiktet med gula läppar, blå ådror i pannan och röda cirklar på kinderna. Och så skulle man ha snygga vader som man och breda höfter som kvinna. Nu till mitt verkliga argument. Tjejer skall vara snygga för att tillfredsställa en manlig blick. Män skall vara snygga för att tillfredsställa en manlig blick. Det är skevt som fan.
[PK] (2) Hur kommer det sig att i stort sätt ingen reagerar på de här listorna?
[GR] – Listorna känns till att börja med ultra-typiskt brittiska. Landet har ju trots allt nakna flickor på sidan tre, varje dag, i den största dagstidningen (The Sun). Intima historier i speltidningar om “runk-objekt” i form av Lara Croft-posters och öldrickning på arbetstid är inte heller helt ovanligt i printpress. UK är UK. De kör ett rejs rent redaktionellt som helt enkelt aldrig skulle fungera här i Sverige. Oavsett om det gäller spel, motorsport eller vanliga dagsnyheter. I Sverige skulle reaktionerna bli större, men skulle det göras med humor skulle säkert tidningen som tryckte det komma undan med det. I min värld är det inte värre än att lista spelvärldens snyggaste bröstmuskler bland manliga hjältar – även om både sortens listor känns infantila och fantasilösa.
Det är lätt att skylla på 14-åriga britter. Det är det många som gör. De får oförskyllt stå för större delen av sexisterna i debatten. Men det är inte de som är värst. Det är smygsexisterna som man inte riktigt kan bemöta, eftersom det de gör ligger på en halvt omedveten nivå. Det är de personerna som dömer efter kön, utseende och etniskt tillhörighet – utan att vara medvetna om det. I en öppen debatt är det enkelt att bemöta sexism. När den ligger under ytan är det desto svårare. Det betyder inte att den inte existerar.
[PK] (3) Är det här ett viktigt ämne att belysa?
[GR] – Ämnet bröst? Eller sexism? Det tycker jag inte. Diskussionen är överdriven och det slutar nästan alltid med att PK-gardet sparkar bakut utan att se en bredare bild. Hunkar, manliga snyggingar, finns överallt i spelvärlden. Nathan Drake i Uncharted, Mason i Call of Duty: Black Ops, Shepard i Mass Effect, Ezio i Assassins Creed och Rico i Just Cause 2 är bara några som dykt upp på senare år och känns som hämtade från Hollywood med groomade anleten, perfekta solbrännor, trendriktig skäggstubb och polerade frisyrer. Trenden på tjejsidan har under de senaste 6-7-8 åren varit att tjejerna blivit coolare, starkare, mer atletiska och framförallt betydligt smartare än killarna. Kolla bara på Alyx Vance i Half-Life-spelen eller varför inte Chloe i Uncharted 2. Claire Redfield och Jill Valentine i Resident Evil-spelen är också två bra exempel. Coola, självständiga, smarta kvinnor som sopar mattan med killarna – och detta utan överdimensionerade tuttar eller avslöjande klädsel.
Billig poäng, Gamereactor och dessutom en härskarteknik som kallas att förlöjliga. Lite förminskning på ett hörn där med. Snyggt.
Att sedan säga att ämnet sexism inte är viktigt att belysa visar i mina ögon enbart på okunskap.
Vad det gäller manliga snyggon, se min tidigare kommentar. Vad det gäller kvinnliga spelarpersoner finns det fortfarande mycket motstånd och fortfarande en enormt ojämn fördelning. Till och med i spel där man kan spela man eller kvinna får männen bli poster boys. Se till exempelvis på BioWares Cmdr Shepard och Hawke. Ofta är dessutom de kvinnliga narrativen inte lika utvecklade som de manliga, så det är fortfarande en bit kvar innan vi kan vara nöjda. Alyx Vance, Chloe, Claire och Jill är inte huvudpersoner i spelen. Det är Nathan, Gordon etc som innehar de rollerna.
[PK] (4) Jag vet att ni hade en artikel för länge sedan om just hur jämnställd spelvärlden är, tycker du att inställningen till kvinnliga spelare samt karaktärerna behöver förändras?
[GR] – Nej, som jag skriver i svaret ovan har bilden av den kvinnliga spelhjälten förändrats för flera år sedan. Idag är de bästa kvinnliga lead-karaktärerna coola, smarta brudar med massor av pondus.
Synd för Gamereactor att de spelarpersonerna som togs upp inte innehar rollen som main player character då… Men till viss del stämmer det, och till viss del lever vi fortfarande på 50-talet. *hostbayonettahost*
[PK] (5) Varför tror du att idealen i spelen ser ut som de gör, sjukt muskulösa män och avklädda oproportionerliga kvinnor?
– Det där stämmer inte. Du har en bild av spelvärlden som den såg ut för kanske 15 år sedan. Idag har de manliga hjältarna vanliga namn (inte Duke Nukem eller Rick Dangerous), ser ut som helt vanliga killar utan överdrivna muskler och hamnar i knipor som de själva inte vet hur de ska ta sig ur. Det var till stor del Half-Life som 1998 förändrade detta då hjälten i det spelet var en glasögonprydd, spenslig tönt som slogs för sin egen överlevnad, enbart – mot alla odds. Hjältarna idag – Cole från Infamous, Nathan från Uncharted, Nico från Grand Theft Auto IV, Shepard från Mass Effect – är vanliga män med vanliga tankar och vanliga värderingar. Inga muskler, inga Better Bodies-linnen eller Dolph Lundgren-frisyrer. Detta medan kvinnorna blivit betydligt coolare än de viljelösa våpen som för 15 år sedan sprang runt i bikinis och bara stönade.
*asgarv* (ja, nu var det jag som använde en härskarteknik. Sorry.)
Nu säger Gamereactor emot sig själv. “Nathan Drake i Uncharted, Mason i Call of Duty: Black Ops, Shepard i Mass Effect, Ezio i Assassins Creed och Rico i Just Cause 2 är bara några som dykt upp på senare år och känns som hämtade från Hollywood med groomade anleten, perfekta solbrännor, trendriktig skäggstubb och polerade frisyrer.”
Eller hur?
De är hunkar och ändå vanliga män? Hur går logiken ihop? Går den ihop? Och tillåt mig peka på den så kallade bröstinflationen som bland annat orsakat att Ivys från Soul Calibur bröst har vuxit från kanske C-kupa till… F-kupa? H-kupa? Hon har bröst som är off the charts. Kvinnor är fortfarande objektifierade, de har fortfarande inga egna berättelser i någon större utsträckning och kvinnliga spelarpersoner får fortfarande inget utrymme i stora titlar. Nej inte ens i Mass Effect och Dragon Age, för som sagt – männen är poster boys.
2011-05-05 at 14:39
Hmm mycket intressant Åsa. Även fast detta kanske inte är förvånade och tror att de ser liknande ut på de flesta speltidningar i Sverige. Att man ser problemet på ytan. I spelindustrin har du egentligen bara två val när det gäller öppen sexism, Stänga av det eller börja klaga på det.
Själv har jag prenumererat på PC-gamer sen maj 2001 och där har det varit ytterst få gånger det tagits upp. Tror det var någon större artikel någon gång och kanske lite här och där. Tre recensioner kan jag komma på där de har sänkt betyget pga sexism. Dessa var Red Alert 3(för att alla brudar vill visa dig sina U-ringningar och ha sex med dig i slutet) Witcher(kvinnor, gotta catch’em all) samt commandos-spelet med kvinnan som viftade förföriskt.
Tycker recesenter borde ta upp mycket mer om könsrollerna. Om inte för själva feminismen så i alla fall för att det är en sån storyklyscha att storypoängen borde dras över direkt. Sen finns det säkert massa andra saker att säga med.
2011-05-05 at 20:50
Åsa, du skriver att “Tjejer skall vara snygga för att tillfredsställa en manlig blick. Män skall vara snygga för att tillfredsställa en manlig blick. Det är skevt som fan.”
Min uppfattning är att det inte stämmer helt. De manliga karaktärerna är väl så gott som alltid snygga för en manlig blick i den meningen att de ska ha ett utseende som manliga spelare vill identifiera sig med, visst. Men ofta verkar detta sammanfalla med att de även är attraktiva för kvinnliga blickar – “hunkar” som Gamereactor uttrycker det. Män accepterar dem som huvudpersoner eftersom de är manliga, kvinnor accepterar dem eftersom de är snygga och i vissa fall “känsliga”.
Om vi accepterar Gamereactors påstående att spelens actionhjältar förr alltid var stenhårda fulingar likt Duke Nukem – varför finns det då så många hunkar nu? Varför ser inte alla manliga actionspelhjältar ut som Marcus Fenix och Kratos: så hypermaskulina att de är fula? Beror det inte på att utvecklarna vill attrahera de kvinnliga spelarna (som ju faktiskt existerar och köper spel)?
Hunkarna har sin motsvarighet hos kvinnliga huvudpersoner. De är dock inte översexualiserade Bayonetta och Ivy. De kvinnliga hunkarna är “positiva exempel på starka tjejer” som April Ryan (Longest Journey), Jade (Beyond Good & Evil) Faith (Mirrors Edge) och liknande. De är inte lika lättklädda och har inte lika framträdande byst men snygga ansikten och smärta figurer har de alltid. Samma gäller Alyx Vance som förvisso inte är en spelbar karaktär. De har tillräckligt med personlighet och god klädsmak för att accepteras av den kvinnliga blicken som identifikationsobjekt.
Från det manligt sexistiska perspektivet: Ivy och Bayonetta är “sluts” medan April, Jade och Faith är “girlfriend material”.
Från det kvinnliga perspektivet: Ivy och Bayonetta är “orealistiska pojkfantasier” medan April, Jade och Faith är “mänskliga”.
Hunkar som Nathan Drake och “tomboy”-tjejer som Jade (D.v.s. kort/uppsatt hår, liten urringning, bär långbyxor) tillfredsställer både manliga och kvinnliga blickar och identifikationsbehov.
2011-05-05 at 22:15
Mikael –
“Min uppfattning är att det inte stämmer helt. De manliga karaktärerna är väl så gott som alltid snygga för en manlig blick i den meningen att de ska ha ett utseende som manliga spelare vill identifiera sig med, visst. Men ofta verkar detta sammanfalla med att de även är attraktiva för kvinnliga blickar – “hunkar” som Gamereactor uttrycker det. Män accepterar dem som huvudpersoner eftersom de är manliga, kvinnor accepterar dem eftersom de är snygga och i vissa fall “känsliga”
Jag har inte sagt ett ord om att männen inte är snygga för kvinnor. Men – och det här är en viktig poäng – män är inte objektifierade och sexualiserade på samma sätt som kvinnor. Alltså stängs inte deras värde in i att vara en kropp och enbart en kropp. Kvinnor är sina kroppar. Är inte kroppen vacker att se på så saknar kvinnan värde. En man kan vara värdefull trots att hans kropp inte motsvarar ett ideal. Det “kan” inte en kvinna.
På Sociological Images går Lisa Wade igenom en undersökning som gjorts av Beth Eck för att förstå vad som egentligen menas med att sex säljer, och hur män och kvinnor reagerar på nakna kroppar. Wade argumenterar:
I argued that what was really being sold was men’s (presumably heterosexual) sexual subjectivity, the experience of being a person in the world who was presented with images that were for his titillation. Women do not live in the world this way. They are not exposed everyday to images that legitimize their lust; instead, the images teach women that they are the object of that lust.
Det här bekräftas av Ecks studie. Män reagerar på nakna kvinnor med uppskattning, säger att de är snygga. Kvinnor reagerar på nakna kvinnor med skam och dåligt självförtroende och jämför sig med de ideal som visas upp. När man däremot visar män nakna manskroppar händer något helt annat:
Men responded by either expressing extreme disinterest, re-asserting their heterosexuality, or both. They did not compare themselves to the male nudes (like women did with female nudes), except to say that they were both male and, therefore, there was “nothing to see.” Meanwhile, because men have been trained to be a lustful sexual subject, seeing male nudity tended to raise the specter of homosexuality. They couldn’t see the bodies as anything but sexual objects for them to gaze upon.
Vad betyder det då? Jo, att det inte finns ett likamed-tecken mellan hur män och kvinnor ser på varandra och varandras kroppar. Män är vana vid att se kvinnor som objekt. Kvinnor är vana vid att se kvinnor som objekt. Män är vana vid att se män som subjekt. Kvinnor är vana vid att se män som subjekt. Det betyder att idealiseringen av män aldrig blir objektifierande och den blir aldrig det enda männen kan vara. Däri ligger problemet.
“Om vi accepterar Gamereactors påstående att spelens actionhjältar förr alltid var stenhårda fulingar likt Duke Nukem – varför finns det då så många hunkar nu? Varför ser inte alla manliga actionspelhjältar ut som Marcus Fenix och Kratos: så hypermaskulina att de är fula? Beror det inte på att utvecklarna vill attrahera de kvinnliga spelarna (som ju faktiskt existerar och köper spel)?”
Nej, det beror på att män får lov att vara mer än Madonna eller Hora i spel. De har en rad stereotyper och troper att utgå ifrån, medan kvinnor oftast bara har slut eller girlfriend-material att välja på. Vilket du själv skriver nedan. Det utgår också ifrån Hora/Madonna-principen som i sig är en objektifiering av kvinnan och ett sätt att kontrollera kvinnors sexualitet och självständighet. För om hon har haft sex med fler partners KAN hon ju inte vara girlfriend-material oavsett hur hon klär sig.
“De har tillräckligt med personlighet och god klädsmak för att accepteras av den kvinnliga blicken som identifikationsobjekt.”
Vilken kvinnlig blick? Menar du den som jag tog upp nyss? Den som jämför den uppvisade kroppen med den egna kroppen och alltid finner den egna kroppen att vara bristfällig?
“Hunkar som Nathan Drake och “tomboy”-tjejer som Jade (D.v.s. kort/uppsatt hår, liten urringning, bär långbyxor) tillfredsställer både manliga och kvinnliga blickar och identifikationsbehov.”
Aha. Du menar “kvinnor med manliga egenskaper” när du skriver tomboy, eller hur? Well. Varför duger inte kvinnor med kvinnliga egenskaper som hjältar i spel? Jo, just det, för att manliga egenskaper är högre värderade än kvinnliga. Doh!
2011-05-05 at 22:19
Som vanligt en grymt bra och viktig artikel!
2011-05-05 at 22:58
Måste tacka för det här inlägget! Såg intervjun way back when och blev bara så trött.. och ledsen(lite surt att erkänna men så är det) på sättet som GR inte ens bekräftar problemets existens. Kände att jag måste leva i något parallellt universum. =/ Önskar Plaza Kvinna kommit med följfrågor och varit lika pålästa som du är!
2011-05-06 at 02:17
“Men responded by either expressing extreme disinterest, re-asserting their heterosexuality, or both.”
Inte undra på att signaturen Bastal på Bioware Forum blev så hemskans upprörd över att Anders stötte på också manliga Hawkes.
Isabelas bisexualitet var inga som helst problem.
2011-05-06 at 10:31
GRs envetna tillrättaläggande och vägran att acceptera problematisering är väl symptomatiskt för den svenska spelpressens ställning som marknadsföringsorgan för branschen.
2011-05-06 at 22:09
“Men responded by either expressing extreme disinterest, re-asserting their heterosexuality, or both. They did not compare themselves to the male nudes (like women did with female nudes), except to say that they were both male and, therefore, there was “nothing to see.””
Jag jämför faktiskt min egen kropp med andra mäns, på bild och verkligheten, och reflekterar över hur attraktiv jag är för kvinnor. Jag vet även många andra unga män som gör detsamma. Och föraktar män vars kroppar inte håller måttet. Vi är alltså vana vid att betrakta våra egna kroppar som OBJEKT. Men vi ingår i en fitness- och kroppsbyggarkultur som kanske inte motsvarar den dominerande synen på manskroppar i vårt samhälle.
Jag hade inte tänkt närmare på möjligheten att majoriteten av män INTE jämför sig med de manliga skönhetsidealen. Sedan kan det ju också vara så att det finns ett visst tabu kring att erkänna att man jämför sig med andra män och är missnöjd med sitt utseende. Det är ju att visa upp en omanlig svaghet.
“Vilken kvinnlig blick? Menar du den som jag tog upp nyss? Den som jämför den uppvisade kroppen med den egna kroppen och alltid finner den egna kroppen att vara bristfällig?”
Nej, jag menar den kvinnliga blicken som jämför den uppvisade kroppen med kvinnans egna ideal och avgör om det finns tillräckligt hög överensstämmelse för att hon ska acceptera den uppvisade kroppen som sin avatar i spelet.
Genom att gå en balansgång mellan attraktivt yttre (vackert ansikte, fylliga läppar, slank midja) och smakfullhet (inga jättebröst, visar inte för mycket hud) kan spelutvecklarna skapa kvinnliga avatarer som lever upp till de flesta tjejers skönhetsideal men inte är för “trashiga” och “slampiga” för att avskräcka dem. Sådana välbalanserade avatarer är som tidigare nämnts Jade, April Ryan och Faith som hyllats av en i princip enig speljournalistkår som “bra” kvinnliga huvudpersoner.
“Aha. Du menar “kvinnor med manliga egenskaper” när du skriver tomboy, eller hur?”
Jag syftade på deras visuella attribut. Borde kanske inte använt uttrycket “tomboy” i den bemärkelsen. Slarvigt från min sida. Men av de exempel jag tog upp är väl i alla fall Jade och April Ryan kända för att var nyanserade karaktärer med både självsäkerhet och handlingskraft (“manliga” egenskaper enligt diagrammen i inlägget du länkade) och ett djupare känsloliv (“kvinnlig” egenskap enligt diagrammen)?