Jag läste en artikel av Sam Sundberg i SvD. Den handlar delvis om Renegade Ops (som jag skall recensera, lovar. Det är bara så jävla svårt!) och delvis om Avalanche Studios som spelstudio. Den går också in på rock n’ rollfaktorn på Avalanche. Vilket nu slår mig förmodligen är anledningen till att jag känner att det är okej att ha min septumpiercing fullt synlig på jobbet. Axel och Oskar kör samma stil.

Det jag reagerade på vad Sundbergs upprepning om hur många MÄN det är på Avalanche. Eftersom jag älskar den här studion och älskar att jobba på den här studion tänkte jag göra min kärleksförklaring tydlig här på discordia. Jag har aldrig jobbat på en studio som bryr sig om sina anställda på samma sätt som Avalanche. Jag har aldrig känt mig – i mansdominerade miljöer – så välkommen som jag känner mig på Avalanche. Visst, vi är sju tjejer här, det är inte mycket bland ca 140 anställda, men det är heller inte lätt att hitta tjejer att jobba med spel.

Den här sortens artiklar, med den här sortens formuleringar, gör det heller inte LÄTTARE att locka in oss i gamet.

Här syns inga spår av spelsläppets drama, eller av att dessa män (överallt män i spelbranschen) gör några av de mest färgsprakande och explosiva tv-spel man kan föreställa sig.

Överlag har Avalanche studios helt klart högre rocknroll-faktor än det genomsnittliga IT-företaget – färre skjortor och chinos, fler blåjeans och tatueringar – men de flesta är ändå män i yngre medelåldern, med familjer och liv även utanför spelens värld.

Så härmed vill jag påpeka att Avalanche – trots mansdominans – är ett av de BÄSTA företagen jag har jobbat på. Toppat enbart av det pyttelilla Picofun som tog fram mobilspel. Och jag har jobbat på många ställen. Picofun, UDS, Portalens Gymnasium, Sulake, Terraplay, Avalanche och Movinto Fun.

Hell yeah, we’re rock ‘n’ roll, och jag uppmanar andra tjejer att aktivt söka hit. Vi letar efter er. Vi vill ha er här.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,