Något är ruttet på internet. Ofta pratas det både i diskussioner, i tidningar och på bloggar om hur internet är ett demokratiserande verktyg. Öppenhet och transparens är hyllade och det fria ordet mest av allt. Den här analysen stämmer i många fall. Internet hjälper oss mot en ökad öppenhet.

Men något är ruttet på internet. Ordet är inte så fritt som det förefaller. I alla fall inte om du är outad kvinna. Och definitivt inte om du skriver om spel.

Som tjej får du inte:

1. Använda värdeladdade ord – inga “usel”, “genant”, “fånig” osv
2. Vara osaklig – du får helt enkelt inte tappa fattningen och bli förbannad eller irrationell – det kommer att skada ditt rykte och din status i sammanhanget, förmodligen för lång tid framöver.
3. Bli arg – du får absolut inte uttrycka dig i annat än väl valda och torra ordalag. “Fan”, “jävla”, blandade könsord och så vidare hör inte hemma i en onlinekonversation, om du som kvinna vill bli tagen på allvar.
4. Du måste rätta dig efter andras tolkning av dina ord – våga inte påstå att något du säger faktiskt betyder något annat än dina allsmäktiga (priviligierade) uttolkare berättar för dig att det betyder
5. Du måste vara undfallande och be om ursäkt om du uttrycker dig “dåligt” – notera att det inte är du själv som avgör när du skall be om ursäkt
6. Dina källor måste vara ofelbara, grundade i en stensäker, supergiltig forskning (den vanliga standarden för vetenskaplig metodik räcker inte, kära du, du måste veta att ingen, någonstans, någonsin har hittat något som går emot det du upplever vara en god forskningsrapport. Så i förlängningen måste du också vara bekant med ALL forskning på området) – och ändå har du fel om en (manlig eller anonym) opponent säger att du har fel, eftersom en mans åsikt så klart är värd mer än en kvinnas, och “alla vet” att anonyma kommentatorer på internet är män i vilket fall som helst.
7. Du får absolut inte – som jag i det här inlägget – framstå som raljerande (check), ironisk (check) eller framställa det du har att säga med humor.

Den här listan är bara ett skrap på ytan, och sanningen att säga har det blivit bättre allt eftersom. Men det är fortfarande underligt att outade tjejer (jag säger outade, för det handlar om uppfattat och inte verkligt kön i de här sammanhangen) inte kan uttrycka sig som de vill på nätet utan att bli påhoppade av en eller annan anledning.

För att en givande diskussion skall kunna äga rum – och för att outade tjejer inte skall skrämmas bort från att delta i diskussioner (konstigt nog är det många outade tjejer som slutar delta på forum och i diskussioner där de blir kallade exempelvis “hora”, “fet ko”, “löjlig”, “inkompetent” eller liknande) – så behövs dels att vi som diskuterar tänker på hur vi diskuterar. Men även på vad vi säger.

Den här posten anknyter en smula till Makt och ansvar som jag postat tidigare, och handlar om ungefär samma saker, det vill säga möjligheten att kunna vara med och delta i diskussioner runt spel utan att bli ansatta av sexistiska, nedlåtande eller ogrundat ifrågasättande kommentarer. Det handlar om att skapa ett säkert utrymme på nätet, där personangrepp inte förekommer, där ifrågasättande av kompetens och bakgrund inte omedelbart hamnar högst upp på agendan och där det finns utrymme för att vara konstruktiv i sin kritik, utan att det för den skull innebär att den företeelse som kommenteras blir hätskt försvarad av rabiata fanboys*.

(Den enda person jag känner till som inte köper in sig i fanboykulturen på något sätt och ändå får respekt för sina åsikter heter Yahtzee Croshaw, men han uppfyller å andra sidan alla klassiska tropes som män enligt undersökning skall följa för att höras online.

)

Ett annat fenomen som ofta förekommer är vad Fannie’s Room kallar mansplaining, en kombo av man och explain. Om jag skall drista mig till att översätta det till svenska så blir det något i stil med manklaring. Att få något manklarat för sig är dessvärre inte särskilt ovanligt. Jag har själv råkat ut för det vid åtskilliga tillfällen. Ni vet när man diskuterar spel och helt plötsligt så är den någon snubbe som skall manklara allt för en, gärna sådant man redan är införstådd mer och själv utvecklat, eftersom snubben i fråga är helt övertygad om sin egen oöverträfflighet. Att alltid bli tilltalad som om man är dum i huvudet och behöver få allt förklarat för sig – av den enkla anledningen att man är en kvinnlig människa istället för att man är en manlig människa – är tröttande i längden.

Ett jättebra sätt att undvika att bete sig som en ärkemanklarare är att istället för påståenden fråga vilken kunskapsnivå sällskapet befinner sig i. Det är inte helt självklart att en manklarare har rätt. Ofta träffar man på manklarare i diskussioner där kvinnorepresentationen i spel diskuteras. Det finns nämligen helt självklara anledningar till varför man bara måste se trosorna på den där spelarpersonen. Eller för den delen varför man absolut måste visa en sexscen ur ett manligt perspektiv, och bara fokusera på det som (heteronormativt) sägs tända en man.

Apropå det så har Teresa Axnér på Roleplaying is so Gay gått igenom male gaze alldeles nyligen. Läs om det och rapportera sedan om varför GoW III använder sig av en male gaze-kamera medan Dragon Age: Origins inte gör det. Kom på det imorse. En anledning till varför sexscenen med Alistair är så bra. (Jag framstår som en totalt sexfixerad gamer nu, eller hur? Tolka det snarare som ett fanboyskap inför BioWares eleganta och subtila sätt att bygga relationer mellan spelaren och ickespelarpersonerna. Jag är redan ledsen över att Alistair kommer att dumpa mig när han blir kung.)

Intressant?

______________________________
* Privat skämt. Mycket internt. Och kanske också ett bevis på att jag har för mycket att säga för att kunna hålla käften. Om ovanstående inlägg var sant gällande alla outade tjejer så hade jag försvunnit från nätet för länge sedan.

Läs även andra bloggares åsikter om 1337, kvinnosyn, könsstereotyper, spelkultur