På bloggen Role-playing is so Gay kan du läsa en alldeles utmärkt serie om nördfeminism. Just nu gås privilegier igenom. Jag har tänkt försöka mig på att angripa det ämnet ur ett annat perspektiv, dels med tanke på den diskussion som uppstått på Piruett och dels med tanke på formuleringar och tilltal i allmänhet.

Jag pratar ibland om att spelbranschen, både den som sysslar med datorspel och den som sysslar med rollspel, behöver ta sitt ansvar. Branschen själv behöver hjälpa till att förändra sig inifrån och ut. Varför? Därför att det är branschens ansvar, och det är det på grund av den priviligierade ställning branschen har*, men också för att den diskussion som förekommer på Piruett – utan att peka ut någon särskild förändringsmotståndare – är typisk för hur diskussionen ser ut på andra håll, och inte bara på nätet. Diskussionen utgår alltid ifrån ett priviligierat perspektiv, och förfaller ofta till ett resonemang om manshatande feminister, särskilt om den priviligierade debattören inte genast får gehör och blir placerad i centrum, utan istället får stå åt sidan för en opriviligierads röst.**

Det är ett typiskt händelseförlopp att en person som opriviligerad kan kämpa sig blå i ansiktet för att få gehör för sina tankar – och summariskt avfärdas som hysterisk eller korkad- medan en person som redan befinner sig i en privilegierad sits får gehör med samma eller liknande argument tämligen omedelbart.

Som bloggaren Fannie i Fannie’s Room skriver:

For instance, think of the last time you heard a man tell a sexist joke. Now, imagine me, a woman, calling him out for that. Then, imagine a man calling the sexist-joke-teller out. When a woman criticizes a man for telling a sexist joke, she’s just being a whiny feminist who has no sense of humor. When a man criticizes another man for telling a sexist joke, the man will likely think twice about it. A man, after all, is imbued with the unique power of objectivity and so if he thinks a joke is sexist, it probably is. (This is also why feminist men are important. Nonfeminist men take men more seriously and are more willing to listen to a man’s feminist argument because he can’t immediately dismiss him as being an ugly man-hating politically-correct feminazi).

Det är därför det är så viktigt att de som sitter med hög status inom branschen aktivt tar ställning. Med mycket makt/ status följer också ett stort ansvar (med risk för att låta som Peter Parkers farbror). Därför MÅSTE organisationer som dataspelsbranschen ta den här situationen på allvar, i alla fall om de vill leva upp till sina påståenden om jämlikhet. Därför MÅSTE speltillverkare som RiotMinds ta sitt ansvar och se till att skriva sina böcker ur ett mer nyanserat perspektiv. Jag anser att det är deras ansvar. De sitter med mycket makt. Sitter man som företag eller intresseorganisation med mycket makt för det också med sig ett ansvar mot samhället.***

Men det slutar inte i världen runtom spelbranschen. Den syn på kvinnor som finns i spel är i förlängningen en reflektion av den syn på kvinnor som finns i verkligheten. Den är bara destillerad, silad och koncentrerad. Och den syn på kvinnor som har företräde är den manliga synen på kvinnan. Jag har sagt det förut så många gånger och jag säger det igen. Kvinnor i spel är:

  1. Objektifierade
  2. Sexualiserade
  3. Bakgrundsmaterial
  4. .,,eller icke-existerande

Var kommer det här ifrån då? Det kommer ifrån den kollektiva fantasin. Den kollektiva synen på att “så här skall spel vara”. Gary Alan Fine säger redan på sidan tre i sin bok “Shared Fantasy” så här:

Since these games involve fantasy – content divorced from everyday experience – it might be assumed that anything is possible within a cultural system. Since fantasy is the free play of a creative imagination, the limits of fantasy should be as broad as the limits of one’s mind. This is not the case, as each fantasy world is a fairly tight transformation by the players of their mundane, shared realities. While players can, in theory, create anything, they in fact create only those things that are engrossing and emotionally satisfying. Fantasy is constrained by the social expectations of players and of their world.

Sidan 70:

While it is not inevitable that the games will express male sexual fears and fantasies, they are structured so that these expressions are legitimate.

Wimmin are iivul – remember?

While it’s not inevitable… Gör det omöjligt. Börja skriv med respekt för kvinnor. Börja klä på kvinnorna. Sluta skriva ur ett manligt priviligierat perspektiv, för det perspektivet tar inte hänsyn till hela spektrat av upplevelser och erfarenheter. Den manliga erfarenheten är inte den mänskliga erfarenheten, även om det är den verkligheten vi ser avspeglad i media, i litteratur, i film, nästan hela tiden.

Låt kvinnorna få lov att ta plats. Det enda som kan gå förlorat är ett uppblåst manligt ego som inte tillåter att spelen handlar om något annat än mannen. Ta ett steg tillbaka, grabbar. Det finns plats för oss allihop vid scenkanten, och jag kan lova att ingen av oss kommer att förlora något på det, vi har alla något att vinna.

______________
* Vi kan diskutera hur nördigt dator- och rollspel är, och hur låg status det för med sig vid ett annat tillfälle. Inom hierarkierna som förekommer inom både datorspelsbranschen/ kulturen och rollspelsbranschen/ kulturen är tillverkarna definitivt högst i status, och har det största inflytandet.
** Kvinnor kan tillhöra den priviligierade eliten. Jag är vit medelklass. Det ställer mig genast i en privilegieposition till både kvinnor och män med invandrarbakgrund. Till exempel. Och då är det extra viktigt att jag som ÄR priviligierad respekterar de icke-priviligierades situation, tar den på allvar och inte förminskar deras upplevelse.
*** Vilket man visst kan anse är idealistiskt och naivt. Det är det kanske. Men det är också vi som har satt de här personerna där de sitter, vi har givit dem befogenheter och framförallt status. Med befogenheter måste följa ansvar. Basta.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,