@Chrishka tipsade idag om en text han skrivit som kommentar på den rådande heteronormen som existerar inom spelkulturen, och framförallt om den målgrupp som förutsätts vara huvudpublik för de spel som släpps.

I stort sett håller jag med om den bedömning som görs i texten. Jag citerar en särskilt viktig poäng som @Chrishka har, nämligen att:

Homofobiska eller sexisistiska ”gamervrål” måste inte vara riktade mot någon för att denne skall känna sig träffad eller tycka situationen är obehaglig. Oavsett om det är ickeheterosexuella eller tjejer som får lyssna på en massa idioter är situationen dryg och problemet beror framförallt på att speltillverkarna och företagen som tillhandahåller ”spela tillsammans” möjligheter inte ser eller tar den här problematiken på allvar.

Jag skulle vilja tillägga att jargongen ofta ärvs från sammanhang till sammanhang. En teori inom speldesign, framförallt MMO-design handlar om att “seeda” spelet med personer som har “rätt” inställning till spelet. Det handlar helt enkelt om att i slutna betatester välja ut de spelare som man tror kommer att skapa den stämning som man senare vill att spelet skall ha, även när det är öppet för alla. En liten samling personer med ungefär samma onlineetikett kommer nämligen att föra den etiketten vidare till de som kommer efter, och de i sin tur kommer att upprätthålla det uppförandet och berätta för nykomlingar vad som är okej och vad som inte är okej. Det skall också sägas att det är lättare att upprätthålla den här typen av uppförande i mindre grupper (i det här fallet snackar vi kanske mellan 10.000 till 20.000 spelare, så så små grupper är det inte ändå).

Tyvärr är spelaretiketten även beroende på sammanhang och spel. I MMO är det lättare att hålla en avatar ansvarig för vad denne har gjort och sagt än exempelvis i ett spel som skiftar teams väldigt snabbt. Stämningen blir också olika beroende på vilken sorts spel det är. Ju snabbare spelen är, desto lättare är det att komma undan med att skrika “bög”. I vissa spel är det till och med förväntat av spelaren att denne skall hojta och vråla för att vara en i gänget. Det är naturligtvis problematiskt, och faktiskt en av de största anledningarna till att jag aldrig spelar med headset, dels för att jag inte uppskattar könsord vrålade i öronen, och dels för att jag själv oundvikligen blir utsållad som “tjejen”.

Det som dock är mest intressant med @Chrishkas krönika är inte texten i sig, utan kommentarerna på texten. Många av kommentatorerna verkar vara rörande överens om att den här typen av problematiseringar och kritik runt spel inte hör hemma på spelsidor. Precis som Malin Söderberg kommenterar så funderar även jag på var någonstans den här typen av diskussioner faktiskt hör hemma i sådana fall?

Det här är ingen oväntad reaktion, och heller inget som drabbat @Chrishka enbart. Se på reaktionerna över Tove Bengtssons smocka mot God of War III, se på de reaktioner jag själv fått i samband med att jag kritiserat dataspelsbranschens insatser på jämställdhetsområdet. Det är lättare att bortse från giltig kritik genom att hävda att det bara är ett spel (vilket en av kommentatorerna mycket riktigt gör i kommentarstråden hos Gameplayer) eller genom att påstå att det är så himla lätt att vara kränkt nuförtiden (vilket också görs). Det förekommer också en hel del härskarteknik i kommentarerna, bland annat förlöjligande, förminskande och ifrågastättande av krönikörens kunskaper på området, vilket heller inte är särskilt ovanligt.

Anledningen till att jag skriver om det är så klart för att jag anser att det är viktigt att lyfta de här tillfällena och faktiskt påpeka att diskussionen är viktig och inte bara bör tas utan även måste diskuteras för att vi skall komma tillrätta med problematiken.

“Hå hå! Hon är lättkränkt, hon är lättkränkt!” tänker så klart vän av ordning. Näe, vän av ordning. Om jag var lättkränkt hade jag slutat spela och jobba med spel för länge, länge sedan. Och då hade jag inte ens varit lättkränkt. Däri ligger en del av problemet. De av oss gamers som inte riktigt pallar att bli kallad bögjävel, fitta, hora eller annat valfritt nedlåtande invektiv kommer heller inte att stanna kvar i gamervärlden, förutsatt att vi inte gör som @Chrishka och protesterar när vi ser något som är fel, exkluderande, hatiskt eller diskriminerande. Många kommentatorer hävdar att det är en instinktiv reaktion att skrika bög eller gay i headsetet. Tänk då på att anledningen att ni skriker bög eller gay, hora eller fitta, beror på att de orden är negativt laddade. Genom att använda orden i negativa sammanhang förstärks den negativa laddningen. I gamervärlden är det ingen hit att vara bög eller att ha en fitta – det är något dåligt. Om man då råkar vara bög eller ha en fitta, så blir man genast medvetandegjord om hur långt ner i hierarkin man finns, och hur många det är som omedvetet eller medvetet föraktar en för just de attributen.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,