Den här posten är migrerad från Sidentrosor och magiska amuletter
Nu när jag har läst lite om sexuella relationer i rollspel, och hur sex avbildas (med ett par lysande undantag) i rollspel så inställer sig frågan:
Varför är våldtäkt och prostitution det “normala” sättet att ha sexuella relationer i rollspel?
Det finns en hel del material som talar för att ovanstående fråga är berättigad att ställa. Jag har funderat på det ett bra tag faktiskt, men jag har inte haft något att underbygga det med, förutom EN studie och det är Gary Alan Fines Shared Fantasy. Nu har jag även läst Gaming as Culture och där tas sexualitet i rollspel också upp. Slutsatserna är desamma som i Shared Fantasy.
Sex – normalt sex med två parter som samtycker, varav en slipper betala för nöjet – verkar vara otroligt sällsynt. Kan det ha att göra med att spelgrupperna oftast består av enbart män, och att en kärleksrelation mellan en rollperson och en annan, eller mellan rollpersonen och spelledarpersoner kan ses som gay? Bögigt? Och att det därför blir lättare att hantera det antingen som en våldskonflikt eller som en affärstransaktion?
(Edit: Joakim har utfärdat en rättelse. Det var inte en dam magikern hade med sig upp på rummet, det var en herre.)
Joakim berättade om en incident då en magiker lånat med sig en dam upp på rummet. De övriga i gruppen berättade vad de pysslade med och när det kom till magikerns tur så sade han “jag k*****r så väggarna bågnar”. Deras påhittige spelledare kom ihåg att magikern hade en fireball memorerad och lät honom följdaktligen släppa iväg den när han kom. Det är ett sätt att hantera det hela, med humor. Nu handlade det (tror jag) fortfarande om en affärstransaktion, men som berättelsen återberättades för mig, var sex och relationer ett ganska vanligt tema i just den gruppen. Finns det fler sådana berättelser? Det måste det lämpligtvis göra.
I vilket fall som helst så slogs jag också av hur begränsat rollspelsförfattare ser på sex. Det är knappt att graviditet nämns i regelböcker (vilket man kan argumentera för och emot, jag vet – det finns många aspekter som spelar in här), och det är än mer sällan MANLIG graviditet nämns i regelböcker. Tänk efter. I ett samhälle där allt kan hända, varför inte en man som blir på smällen? Det kanske vore en intressant utgångspunkt för ett äventyr. Tänk på sjöhästar.
Joakim förde fram graviditet som ett vapen. Mäktig magiker gör motståndararmén på smällen. Det finns något där, tror jag.
Läs även andra bloggares åsikter om rollspel, graviditet, sex
2010-02-17 at 09:13
Jag tror att en del i svaret prostitution och våldtäckt är den “normala” sättet att visa upp sex är att det är det sex+konflikt. Över lag så känner jag att rollspelande tenderar att ha svårt att gestalta mjuka, varma känslor som tenderar att mildra konflikter och skapa samförstånd och kärlek. En stor tumme upp för idén att föra in graviditet som en potentiell berättarinslag — jag skall genast använda det i min kampanj.
Sedan ligger naturligtvis svaret i att många rollspelare (kvinnor och män) ganska långt upp i åldrarna är relativt sexuellt oerfarna. Om man skall berätta om något man inte känner till så använder man sig oftast av pastischer och färdigklippta scener.
Den sista och mest uppenbara tycker jag är att det faktiskt är ganska privat och genant. Jag som trots allt har tre barn och uppenbarligen haft sex tre gånger i alla fall skulle känna mig aningen obekväm att orera ett varmt och fint sexuellt möte. Kanske skulle till och med jag för att dölja min psykosexuella osäkerhet använda mig av humor eller plump manschauvinism för att leda uppmärksamheten på annat håll.
Ola
2010-02-17 at 09:34
Ronny Ambjörnsson skriver om det manliga “äventyraridealet” som en person som inte blir frestad av kvinnan, inte blir frestad av hemmalivet, utan måste slåss mot det för att i slutändan kunna besegra ondskan. Den sortens “kulturarv” kanske också spelar in i hur sex porträtteras inom rollspel.
Det är klart att sex kan uppfattas som privat och genant – och det måste man alltid alltid alltid respektera hos sin spelgrupp.
På precis samma kan övergrepp vara jobbigt att genomleva eller spela, oavsett om personen är man eller kvinna, men vad är det då som gör det okej att i en spelgrupp säga “a, ja våldtar’na då” och ingen reagerar?
Många frågor 🙂
2010-02-17 at 10:53
Jag tycker inte att det är ok att ingen reagerar. Men frågan är vad gör man om ingen (åtminstone synligt) gör det? Det tycker jag är den svåra frågan.
Om jag som spelledare råkade ut för det skulle jag hantera det på följande sätt: det som händer i berättelsen får konsekvenser i berättelsen. Jag skulle utsätta karaktären för fler moraliskt tvivelaktiga beslut, eskalera konflikterna och till slut låta karaktären döma sig själv inför en offentligheten. Gränsdragningarna skulle stanna i spelvärlden.
Jag tror att det är kontraproduktivt att döma spelaren för den moraliskt tvivelaktiga berättelse han väljer berätta. Det är åtminstone så det känns på den teoretiska sidan om problemet.
Vad tycker du?
2010-02-17 at 11:49
Jag tror du har satt fingret på en springande punkt, för att uttrycka sig lite klyschigt.
Om beteendet blir kommenterat på det sätt du föreslår i spelvärlden, så påverkar det till syvende och sist också spelaren. Handling – konsekvens.
Det som egentligen inte är “värst” i den här typen av slentrianmässigt bashande (oavsett om det gäller ihjälslagna ansiktslösa orcher eller sexuellt våld mot spelledarpersoner) är att i spelvärlden finns inga konsekvenser. I spelvärlden är det helt okej för vem som helst att göra vad som helst, så länge de tillhör spelargruppen. Handlingen har ingen betydelse (och har därför inget värde, moraliskt och etiskt sett) därför att den inte ger några konsekvenser.
Om du som du föreslår “straffar” rollpersonen, så straffar du i förlängningen också spelaren genom att visa att spelvärlden inte godtar beteendet. Du visar också att handlingar får konsekvenser och bara den kopplingen kommer att förändra sättet som spelaren ser på spelledarpersoner och ansiktslösa orcher på, om du är med på vad jag menar?
2010-02-17 at 12:24
Jag är med och jag tror att det är så man skall göra. Men samtidigt är det lätt för oss medvetna vuxna att säga. Unga vuxna och tonåringar kommer fortsätta angripa berättande och spelande på samma konformistiska sätt. Vi kanske skulle ut och missionera med lite moraliskt utmanande spelledarräder i spelsverige? Något för nästa konvent kanske?
Genusprogressivt indie-rollspel med en garanti för kniviga val där handlandet alltid får jobbiga konsekvenser. Jag är på.
Ola
2010-02-17 at 12:56
Let’s do it!