I påskas var jag på konvent för första gången sedan jag vet inte när. Det var underhållande att återvända, men också väldigt ögonöppnande. En bekant till mig kom förbi och nämnde ”demokratiseringsprocessen” runt rollspel. Det vi diskuterade var att tack vare print on demand och crowdfunding så har ”alla” tillgång till de verktyg de behöver för att kunna göra sina egna rollspel.

Det vore ju helt underbart om det var sant, men i demokratiseringsprocessen ingår mängder med olika aspekter. Kultur, klass, bakgrund, ekonomiska förutsättningar, sociala kontakter (för att crowdfunda ett spel krävs att man har ett nätverk eller känner folk som har ett nätverk), med mera, med mera.

Jag har runt 1000 rollspelsböcker i min bokhylla, de flesta är skrivna av män. Jag såg övervägande män på konventet – som vanligt för tio år sedan. Varför gick så många runt med ”ironiskt” sexistiska eller fascistiska t-shirts? Varför blev jag manslplainad åt av minst tre snubbar efter att de lagt upp retoriken så att jag skulle svara på en fråga och sedan leendes i mjugg berättade för mig ”hur det verkligen låg till”? Skyll på asociala typer om ni vill, men jag har aldrig träffat kvinnor som på samma sätt vill sätta åt män som män vill sätta åt kvinnor med sin ”kunskap”.

Märk väl att de mansplainande herrarna sökte upp mig. De inledde konversationerna och jag satt där och var helt ointresserad, och sedan dessa överlägsna och nedlåtande leenden. Det var en masterclass i mikroaggressioner och gatekeeping, precis som rollspelskulturen i stort är en masterclass i mikroaggressioner och gatekeeping.

Jag vet att kulturen är stolt över att inte utesluta någon och att vara inkluderande, men sanningen är den att den bara är inkluderande för rätt personer, som i sin tur kan bete sig nästan hur som helst utan att bli uteslutna. Hur svårt var det till exempel för folk att tro på att personer inom rollspelskulturen trakasserat utsatta individer?

Fundera lite på detta. Vilka bjuder du in till ditt företag? Vilka personer sträcker du ut en hand till? Vilka personer känner du till? Vilka får lov att skriva för dig? Vem satsar du på? Vem får dra nytta av ditt mentorskap?

Min misstanke är att det är dina manliga kompisar som är i fokus för vem som får ta del av framgången, åtminstone när det gäller speldesign och konstruktion. 90% av alla jag såg på konventet bakom konstruktörsborden var män. De flesta recensionsexemplar jag läst hittills fokuserar på ett eller annat sätt på män.

Åh jag vet! Det är en hobby! Gör det bättre själv! Inget hindrar dig från att skriva¹ Och så vidare och så vidare. Detta utöver det subtila (eller inte så subtila) budskapet som når mig från ungefär alla sidor av rollspelshobbyn att jag inte hör hemma här.

Rollspelsböcker och -material, skrivet av män för män. Forum och discordservrar – män. Konvent – män.

Vad gör vi åt detta då? ”Vi” kan inte göra så mycket. Jag har varit en del av hobbyn sedan mitten på 80-talet och jag är fortfarande inte en del av den, trots att jag skriver, trots alla konvent jag organiserat och deltagit i, trots allt. Jag är fortfarande en outsider. För varje försök jag gjort att ta mig in på insidan har jag misslyckats. ”Vi” kan inte göra så mycket.

Det är personerna som sitter på makten som måste hjälpa till att ändra situationen. Är du en person som har möjlighet att ge uppdrag till folk? Hitta någon som inte är en vit cisheteroman. Hitta någon med ett annat perspektiv och välj dem före det bekväma cisheteronormativa manliga alternativet som dessutom förmodligen är din kompis. Skriver de inte vad du vill att de skall skriva? Coacha istället för att släppa dem som en het potatis. Inse att det mentorskap som du fått inte är tillgängligt för alla. Ta en chans. Fråga en person du inte delar kulturell bakgrund och privilegier med. Jag kan skrika mig hes, men i slutändan är det du som måste agera.

Varför skall du bry dig? Det behöver du så klart inte. Du kan låta rollspelskulturen förbli vad den är och trivas ganska bra i den. Men då kan du heller inte ifrågasätta var tjejerna är eller vad det är som håller marginaliserade grupper borta ifrån rollspelshobbyn.

1. Utom om du jobbar på ett spelföretag som inte tillåter att du jobbar med speldesign utanför företaget utan att be om lov först. Jag fick till exempel inte göra något, inte ens analogt, utan att skicka in en request om att ägna mig åt competing business. Och Det tog flera veckor att få svar. Och ibland var svaret nej.