Jag har funderat lite på det här med att recensera spel och att spela många, många bräd- och rollspel. Den största nackdelen jag kan komma på just nu är att jag inte kommer ihåg reglerna. Alltså, jag kan dem för det mesta när jag spelar, om de inte är fruktansvärt dåligt skrivna, men när det gått en månad ifrån recensionstillfället och jag inte spelat spelet sedan dess… borta!

Därför är det lite märkligt att vara en “expert” på spel. Eftersom jag egentligen inte kommer ihåg vad reglerna gick ut på. Det är nästan lite pinsamt att erkänna det. Men det är också därför jag försöker skriva mina äventyr till 20.000-teckenprojektet samtidigt som jag läser rollspelsboken för recension. Då har jag reglerna färskt i minnet och kan dessutom skapa rollpersoner som jag kan använda som benchmarks för mina recensionstest. När jag har tid, det vill säga. Nu på senare tid har jag faktiskt fått recensionsexemplaren i god tid och det gillas så klart, för det är alltid vanskligt att ta emot ett rollspel en dag och så skall det vara färdiganalyserat dagen därpå, inte minst för att den typen av snabba analyser ofta saknar betänketid. Det betyder att jag efter ett par dagars betänketid kan ändra mig på vissa punkter, eftersom reglerna har sjunkit in och jag har bearbetat texten jag läst i huvudet.

Nu vet jag att det är många som gillar mina recensioner, men det finns också de som inte gillar dem. Av den enkla anledningen tänker jag göra en reboot. Jag tänker börja säga vad jag tycker, utan några filter och någon rädsla för hur folk reagerar. Jag beundrar verkligen Kerstin Alex som är så rätt på att jag ibland blir rädd, men som har styrkan att ta sig an en sexistisk och unken spelbransch. Hon får betala för det, men hon gör det. Och på något sätt känns det bra att ha så många vältaliga och orädda bloggare och recensenter i ryggen. Det har gått ifrån att vara ensamt att kritisera branschen till att vara något som fler än en person gör. Jag gillar det.

Och jag inser att jag har gått ifrån ämnet lite här. Men jag tänker att jag på något sätt kanske kan förnya mig som recensent utan att vara rädd för att bli kallad genustant. Jag ÄR en tant, och jag GILLAR jämställdhet. Det som saknas är kanske att jag inte säger vad jag tycker, utan lindar in det i den välvillgaste tolkningen jag kan när jag skriver.

Men att vara genustant är inte att automatiskt hata alla män, eller att vara feminazi som vill förvandla alla män till mähän eller toffelhjältar. Inte heller handlar det om att vilja tysta det fria ordet eller den fria tanken, utan snarare – i min värld – att ge fler utrymme att röra sig och andas inom spelmediet. Rollspel har hjälpt mig något enormt mycket. Ända sedan tonåren har jag levt med den här spelformen och trots sexismen så har jag fått mycket gott ur den. Tänk om spelformen kunde göra att fler kände sig välkomna? Det betyder inte att jag vill tysta cheesecake-konst för evigt eller bannlysa sexistiska rollspel. Jag vill “bara” att det skall finnas alternativ som inte är sexistiska. Jag vill inte sudda ut eller förbjuda något. Jag vill öppna möjligheter att vara annorlunda.

Att jag inte gillar sexistiska texter är ett utslag av detta, av den enkla anledningen att jag äger fem rollspel som inte är konservativa i sin syn på kvinnor och deras roll i samhället. Min samling uppgår i dagsläget till 300 böcker. 5 av 300 är inte så himla bra. Det är till och med rätt dåligt.

Hade jag sagt vad jag tyckte om en rad rollspel jag recenserat utan att filtrera mitt tyckande först så hade många rollspel fått utstå långt hårdare domar. Men jag är i grund och botten en person som inte vill utsätta mig för angrepp, så i nio fall av tio låter jag bli att säga något. Min självkänsla är urdålig, liksom mitt självförtroende. Jag är definitivt i fel bransch. På så många olika sätt. Men min fars bortgång har fått mig att vilja sluta kompromissa. Så jag slutar kompromissa ett tag och ser vart det för mig.

Förhoppningsvis ger det mig en bättre bild av mig själv. Den jag har nu stämmer riktigt illa med vem jag tror att jag är. Nåväl. Regler var det. Legend är näst på listan.