I någon av mina många researchrundor jaq gjort för att klura ut för mig själv varför vi är så benägna att hata varandra på nätet sprang jag in i Nicholas Carrs The Shallows. The Shallows är en bok som sätter fingret på något jag själv upplevt de senaste tio åren – en minskad förmåga att sitta ner och koncentrera mig under en längre period, att läsa en bok, att koppla ner från ett ständigt uppkopplat liv.

Som ett resultat av mitt eget bristande fokus har det också blivit svårare att fullfölja en tankegång från början till slut. Den analytiska förmågan blir bristande, vilket jag tror påverkar diskursen: kan vi inte längre ta in resonemang som sträcker sig längre och har fler implikationer än en uppdatering på Facebook är vi förmodligen illa ute.

I sin artikel i DN (20/8-16) anför Katarina Bjärvall dels att tekniken begränsar oss, men även att Sverige som nation har svårt att ta till sig en bild av teknik som något annat än gott, något annat än en positiv utveckling.

Min hypotes är att tekniken genom alla framgångsrika företag i branschen har så stor betydelse för svensk ekonomi och för svensk självbild som modern stat att det inte finns utrymme för problematisering.

Det innehåll som får stå med största skulden är så klart spel, eftersom spel är framtagna för att vara både belönande och beroendeframkallande. För mig som själv med jämna mellanrum ifrågasätter spel är det dock inte spelen som vi borde fokusera på. Som innehåll betraktat tror jag att sociala medier som Facebook och Twitter har långt större inverkan på befolkningen i stort. Det jag tycker att Bjärvall borde fokusera på är inte det som utgör innehållet, utan tekniken i sig.

Det är kanske lätt att skylla på spel, vad vet jag, men det är inte spelen som är problemet. Det är den bärande tekniken. Jag får intrycket av andra diskussioner som förs runtom att tekniken och för den delen spel, inte får kritiseras eller ens ifrågasättas. Vad är det med spel och teknik som är så skört att vi inte kan ens andas en kritisk tanke utan att det helt plötsligt anses osakligt och oskäligt? Vi måste kunna tänka kritiskt till och med runt de företeelser vi älskar.

För min del var det enda “problemet” med Bjärvalls artikel att hon fokuserade på innehåll snarare än tekniken. All media är beroende av innehållet, men innehållet förtjänar att kritiseras på sina egna meriter snarare än som en del av en klump teknologi.

På samma sätt är det inte orimligt att ifrågasätta uppfattade fördelar med ny teknologi. Vi är på en nivå nu där vi bör kunna ifrågasätta inte enbart dåtid utan även skärskåda vår nutid. Även om slutsatsen blir att det paradigmskifte vi ser till stor del är positivt kan det ändå vara värt att åtminstone reflektera över potentiella förluster. Skiften i teknologi som påverkar hur vi tänker och fungerar har hittills varit långsamma, men i takt med den industriella revolutionen har takten ökat. I och med att takten har ökat har vi också blivit mindre benägna att kritiskt ifrågasätta. Det är åtminstone min uppfattning.