Det är kanske föga förvånande att Elias Björkmans artikel påbörjade en långrandig diskussion på twitter om huruvida attackerna på Zoe Quinn skall klassas som kvinnohat eller inte. I kölvattnet av den diskussionen dök det upp ett blogginlägg på Genusdebatten om just den diskussionen. Det finns element i det blogginlägget som jag anser är problematiska – utöver det faktum att Erik Wedins och min omvärldsanalys skiljer sig åt rätt kraftigt.

För att ge en tydlig bild av kontexten och diskussionen har jag gjort en storify på de tweets som skickades i samband med artikeln och den diskussion som vi hade, jag Elias Björkman och Erik Wedin. Det finns även andra personer som givit sig in i diskussionen och pratat, och de är införlivade i Storify-tråden. Jag har inte orkat gå igenom allt som är sagt i den här tråden, men jag tror jag har fångat det viktigaste.

Det som är viktigt att hålla i åtanke när tråden läses är att det ibland är svårt att hålla koll på vem som säger vad, och att det är svårt att få en överblick över hur diskussionen går. Nu har jag ändå klippt mycket av det som sägs, bland annat av Kulturen Z (@Kulturz) och den illustert namngivna Knullskägg, även känd som @Bashflak.

Det är också mycket lätt att ta ett tweet ur sitt sammanhang och ge det en helt annorlunda mening. Om jag till exempel läste Erik Wedins tweets efter att bloggposten publicerats på ett ohederligt sätt hade jag kunnat lägga upp braskande rubriker på discordia och säga att “känd pro-GG anser att GamerGate trakasserar kvinnor”. Nu gör jag inte det, i alla fall inte mer än som en illustration över vad som händer när man läser ur kontext och inte i god tro.

Just den kontexten är dock en helt annan, då Wedin velat förskona mig från GamerGaters och troll, och sig själv ifrån att få skulden om blogginlägget skulle leda till trakasserier. Jag förstår att det handlade om självbevarelsedrift och inte ett medgivande när det handlar om problematiken runt GamerGate. Hade jag varit elak hade jag kunnat poängtera att Wedin själv påpekar att GamerGate-hashtaggen är problematisk ur perspektivet trakasserier, men det jag tror han menar är det som många använder som försvar för hashtaggen, nämligen att det rör sig om enskilda troll och inte “äkta” GamerGateare.

Den här principen om välvillig tolkning tycker jag inte att Wedin följer. Istället är det en petimäter-tolkning som får det att framstå som att Björkman är okunnig om ämnet.

Där förklarade Elias vad hans krönika handlade om – nämligen kvinnohat – men redan här började Elias slira iväg med själva definitionen av kvinnohat.
– Erik Wedin

Det som skall sägas är att ja, Elias Björkmans krönika handlar om kvinnohat, men även om hur det hatet tar sig uttryck i filmen GTFO. Det jag uppfattar att diskussionen egentligen handlar om är den grundläggande tanken att det finns ett systematiskt förtryck mot kvinnor, även kallat patriarkatet. Jag har den uppfattningen att patriarkatet existerar och tar sig uttryck i rörelser som till exempel GamerGate. Jag tror att även Björkman har uppfattningen att det systematiska förtrycket existerar. Däremot har jag fått uppfattningen om att Wedin anser att det inte gör det, åtminstone utifrån de diskussioner vi haft om kultur (ytterligare ett sidospår) och i den tråd som finns citerad ovan, där det framgår att Wedin vill göra skillnad på individen och de systematiska trakasserierna.

Discordias första tweet till mig säger att det rörde sig om förtal, inte skvaller. Saken är dock den att skillnaden mellan skvaller och förtal ofta är hårfin och egentligen kan ingen förutom en domstol avgöra vad som är förtal. Flertalet skvallertidningar har blivit fälldal Vidare så har det inget med huvudfrågan att göra. Hur kan förtal av Zoe Quinns individuella beteende – vara förtal av gruppen kvinnor?
– Erik Wedin

Det är ganska tydligt för mig att de trakasserier och hot som förekommit och förekommer mot bland andra Zoe Quinn, men även Brianna Wu, Anita Sarkeesian med flera, inte handlar om skvaller. Om vi börjar från början; enligt mig tog GamerGate sitt avstamp i den bloggpost som Eron Gjoni skrev för att hämnas på Zoe Quinn. Jag rekommenderar att läsa idle dilettantes bloggpost om hur Gjoni medvetet byggt berättelsen runt Quinn för att resultera i trakasserier. Gjonis handlande skapade ett utrymme för arga personer att bygga sig en gruppidentitet baserad på GamerGate. I artikeln jag länkar till berättar Jennifer Allaway om ett forskningsprojekt hon jobbar med och som arbetar med just spelande och spelare. En enkät hon genomförde blev översköljd av GamerGate-följare. I de svar hon fick så berättar hon att svaren själva ofta innehåller misogynistiska och rasistiska termer. Hon förklarar varför det är en viktig poäng:

In contrast to the propaganda they’re producing and distributing to create the “believed lie” about their cause, this comment is a window into the group’s honest attitudes. As Margaret Duffy stated in her 2003 article “Web of Hate: A Fantasy Theme Analysis of the Rhetorical Vision of Hate Groups Online”: “Restatements, metaphors, inside cues, and jokes flowing from different communicators may be taken as evidence that a fantasy has chained and people have converged symbolically to a shared reality.” In other words: Am I doing it right, guys?

These asides might seem harmless, and will be passed off as harmless among members of #Gamergate, but the jokes themselves contain so much misogynistic and racist content that it reinforces the “shared reality.” Whether these ideas are sincerely held or not, they become a part of the group ideology and inform their actions.
– Jennifer Allaway

Med andra ord kan det som framstår som harmlösa skämt i själva verket elda på de uppfattningar som finns inom gruppen rörande till exempel kvinnosyn. Min uppfattning – och många med mig – är att GamerGate började med hat mot en specifik kvinna, men det breddade sig senare att inkludera många andra kvinnor och även marginaliserade grupper som vill ha en förändring inom spelkulturen. GamerGate är en motkraft mot den förändringen, och ser kritik mot spelkulturen och en önskan att förändra den som hot mot en identitet som gamer.

När Wedin börjar använda mina tweets som ett bevis för att Björkman är okunnig, det är då jag blir lite beklämd. Jag är nämligen övertygad om att Björkman visst vet vad han pratar om, om inte annat så har han skrivit precis det Wedin frågar efter i sin krönika.

Att mordhot, hat, förtal och sexuella trakasserier tillhör vardagen för kvinnor som befinner sig på sociala medier (egentligen vilka som helst) har dessvärre blivit norm.
– Elias Björkman

Det är klart att det går att ifrågasätta definitioner, men då tycker jag att man skall undvika att utgå ifrån en krönika som klart och tydligt ger en definition av skribentens uppfattning om det som det frågas efter.

Här kan vi se hur definitionen av kvinnohat har glidit iväg. Discordia frågar mig torrt om jag menar att anledningen “de personerna” har blivit trakasserade är att de vill få slut på sexismen i spelkulturen. Utan att gå tillbaka på mitt ursprungliga svar vill jag här ge ett mer uttömmande

På sitt sätt är svaret på den frågan JA. Det är defintivt sant att “de personerna” blir mer trakasserade för sina attacker på traditionell spelkultur – som de rent praktiskt vill ersätta med traditionell tidningskultur – än de blir för sitt kön. Det är inte hela sanningen men där har vi i alla fall fått vårt svar på huruvida Elias Björkmans SvD-text om GamerGate “utstuderat näthat mot kvinnor” handlar om kvinnohat eller inte.

Svaret är då NEJ. GamerGate handlade inte om kvinnohat/ misogyni. Elias säger emot sig själv på twitter när han först säger han att man måste kunna kritisera enskilda kvinnor, men sedan ändå definierar attacker mot enskilda kvinnor som kvinnohat – vilket de facto gör det omöjligt att kritisera enskilda kvinnor för någonting. När journalister på en stor tidning som SvD beter sig så oärligt blir konsekvensen att begrepp som misogyni blir helt värdelösa.

– Erik Wedin

Citatet ovan innehåller utöver felaktigheter om vad jag anser att definitionen av kvinnohat betyder, även en rad antaganden som jag vill bemöta.

För det första är kontexten viktig för att förstå vad Wedin talar om. Han har screencappat andra halvan av de här fyra tweeten som ett “bevis” på att jag har omdefinierat kvinnohat. Vilket jag alltså fasthåller att jag inte gjort.

Återigen så kommer det här ur den åsiktsskillnaden att kvinnor, oavsett var de befinner sig, alltid behandlas som individer och inte som grupp. Har man dock läst om hur marginaliserade grupper blir behandlade i olika sammanhang, inte bara på nätet, så ser man ganska snart att det finns mönster som alla grupper rättar sig efter. Minoriteter i det här fallet kan lika gärna vara män. Jag rekommenderar att läsa Rosabeth Moss-Kanters forskning om tokenpersoner i grupper. Det har kommit vidare forskning som befäster hennes ursprungliga resultat som i korthet säger att en marginaliserad grupp inom en större, homogen grupp, blir behandlade inte som individer utan som representanter för sin marginaliserade grupp. Det här kan resultera i allt från att bli en maskot till att bli mobbad.

Jag anser även att den kritik som riktas mot spel i artiklar och recensioner inte är attacker. Jag vet att många som identifierar sig som gamers ser den kritik som riktas mot spelens innehåll som attacker på spelkulturen och på dem själva. I själva verket handlar det om att lyfta problematik inom spel, dels för att i vissa recensenters fall säga vad de faktiskt tycker om spelen och även innehållet i spelen, och dels för att det finns en önskan om att spelutvecklare skall lyssna och bli mer inkluderande när de designar sina spel. Anita Sarkeesian inleder ofta sina videos med att säga att det är fullt möjligt att njuta av ett medium och ändå vilja analysera problematiken med det. Jag tycker det är talande att man bortser ifrån detta när man diskuterar Sarkeesian. Jag är av samma åsikt. Jag kan mycket väl njuta av media som är problematisk och ändå, efteråt, sätta mig ner och fundera över hur vissa aspekter av mediet inte riktigt håller, vare sig det gäller innehåll eller andra aspekter.

Att “vi” skulle vilja ersätta traditionell spelkultur med traditionell tidningskultur vet jag inte vart Wedin läser in i det här. Jag vet heller inte vad som menas, vare sig med traditionell spelkultur eller traditionell tidningskultur, så det är svårt att kommentera på det, utöver att säga att jag aldrig har hört talas om att “vi” har en sådan agenda. Min, högst personliga, agenda är att hjälpa till att skapa en spelkultur som är inkluderande för alla. Och ja, det inkluderar även de som identifierar sig som gamers med utgångspunkt ifrån GamerGates definition.

Det tredje jag vill poängtera här är att kvinnor som Quinn inte blir vare sig “skvallrade” om eller “kritiserade”. Det handlar om allvarliga hot av en sådan natur att ett flertal av de som blivit utsatta gått till polis och i vissa fall FBI för att få skydd ifrån de som går på dem. Att kritisera någons åsikter, eller att säga emot, är inte att gå till så grova personangrepp som de gjort som flugit under GamerGates flagg. För att förtydliga så anser jag heller inte att Gjonis bloggpost om Zoe Quinn rörde sig om “skvaller”. Gjoni har i flera sammanhang gjort klart att hans avsikt med bloggposten var att trakassera. För att spinna vidare på Wedins påstående om att skvallerpress blivit fällda för sitt skvaller – Gjoni har blivit fälld och har en restraining order, alltså motsvarande besöksförbud, på sig gällande att prata om Zoe Quinn. Han får alltså inte lov att uttala sig om henne. Jag tycker det säger en del om hur grova förseelser han har begått mot Quinn.

Wedin avslutar med något som jag också vill poängtera, fast åt andra hållet.

Det handlar om en massiv “confirmation bias” där det enda man vill är att allt förutom den egna lilla sfären skall anklagas för kvinnohat, rasism och sexism om och om och om igen, upprepa, upprepa…
– Erik Wedin

Jag skulle vilja påstå att de som försvarar GamerGate lider av samma “confirmation bias”, och att det enda sättet att bli kvitt det är att faktiskt lyssna på de som säger att rörelsen har problem. Men det finns, för mig, en stor svårighet i att lyssna på de som säger sig tala för GamerGate. Min upplevelse är att de jag talat med ofta går till personangrepp, och har svårt att ta till sig argument som motsäger den världsbild de har. Som till exempel att vi som kritiserar spel skulle vilja censurera eller förbjuda något. Det handlar inte om det. Det handlar om att bredda utbudet. Men som framgått av Wedins egna tweets så anser han att vi inte borde försöka förända kulturen. Tolkar jag det välvilligt så kan jag läsa in att vi borde skapa en egen kultur vid sidan om den som innehåller “traditionella” värden. Det är något jag med nöje håller på med redan nu.