Recensionen publicerades ursprungligen i speltidningen Fenix nr 5, 2010.

Hela världen är chockad när Cassandra Madrigal till synes återbringar finansiären och affärsmannen Jonathan Bentley från de döda. Ordo Veritatis vill så klart veta om det är ett äkta mirakel – eller en lömsk plan från Esoterroristernas sida. Rollpersonerna hamnar mitt i en actionfylld och farlig konspiration, och det är deras uppgift att se till att planen som satts i rullning i och med Jonathans återuppståndelse inte når sitt slut.

Profane Miracles är ett äventyr som utspelar sig i Kalifornien, bland media och glamour, och rollpersonerna får anta rollerna som journalister för att undersöka den underliga återuppståndelsen.

Äventyret är kort och eftersom det är uppbyggt enligt standardmallen för Gumshoe-äventyr även mycket snabbläst. Faktum är att äventyret nästan känns lite för kort, och jag kan heller inte få det att hänga ihop till fullo. En del av de spår som rollpersonerna kan följa känns osannolika och kommer förmodligen aldrig att komma upp på tapeten. Konspirationen känns också väldigt osannolik, och det är inte att säga lite eftersom det handlar om ockulta terrornätverk som försöker orsaka armageddon (kanske inte just i det här äventyret, men överlag).

Jag är heller inte särskilt förtjust i sättet som författaren behandlar kvinnor på. Om något är det här den klassiska moralitetsberättelsen där kvinnan står som orsak till allt elände. Till råga på allt är de tre spelledarpersoner som är just kvinnor representanter för ondska och offer. Inte helt fräscht i mina ögon.
Profane Miracles är ett ganska medelmåttigt äventyr, både ur berättelsesynvinkel och med tanke på hur det är skrivet. Det är ett par timmars underhållning, men jag fick svårt att knyta ihop alla trådar och hitta alla ledtrådar. Äventyret känns instabilt, trots den schyssta mallen det följer och jag tror att det kan vara svårt att få ihop det på slutet.

I korthet är Profane Miracles ett kort, snabbt och mer actionbetonat äventyr som inte tillför särskilt mycket och som känns förvirrat. Inte helt bäst.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Profane Miracles, Esoterrorists, äventyr, spel, fenix, rollspel, recension