Recensionen publicerades ursprungligen i speltidningen Fenix nr 5, 2010.

Det är så skönt att läsa böcker som Shadows and Steel, eftersom de ofta är inspirerande. I Shadows and Steel dyker de subversiva krafterna inom Victorianavärlden upp, och jag har faktiskt längtat lite efter den här modulen.

Till skillnad från volym ett är Shadows and Steel en redogörelse för de organisationer och samfund som arbetar öppet i det viktorianska England, även om en del av dem är lite mindre kända än de andra. Precis som The Secret Masters är Shadows and Steel indelad i en rad kapitel, varav ett appendix. Fyra kapitel innehåller organisationer som löst kan länkas samman genom sin verksamhet, och ett handlar om de hemligheter som organisationerna döljer. Det finns också ett appedix som ger spelledaren en rad spelledarpersoner och gatugäng att befolka sina kampanjer och städer med.

Shadows and Steel har samma upplägg som The Secret Masters. I det här fallet avhandlar dock boken de olika makthavare och maktsökare som finns i Victoriana, både de som arbetar öppet och de som är verksamma i hemlighet. Det finns tolv olika organisationer som arbetar på olika sätt för att stärka eller störta.

Första kapitlet – Gentlemen and Adventurers – handlar inte oväntat om olika typer av äventyrare som genom sitt värv antingen hjälper eller stjälper samhället. Adventurer’s Society är de som är mest inriktade på assistans, Pan-Asiatic Spice Delivery Service ägnar sig åt att forsla material via luftskepp (och här kan vi prata om inspiration. Luftskeppspirater! Kom igen, vem drömmer inte om luftskeppspirater?) och Brigg’s Gang är en rad kriminella individer som inte stjäl för pengar utan för adrenalinkickar och rent nöje. Överlag är det här det kapitel som jag tycker mest om, och det beror bara på luftskeppen.

I det andra kapitlet som går under namnet The Blades of Justice tar Shadows and Steel upp ett par olika sammanslutningar som anser sig stå på rättvisans sida, men vars metoder och ideologier inte alltid stämmer så bra med vad samhället anser vara rättvist. Black Dogs är ett gäng kommunistiska arbetare som inte får plats i samhället och därför försöker ställa sig utanför. Agents of the Queen är bolsjeviker som förlorat siktet på sitt uppsåt och numera ägnar sig åt kriminell verksamhet istället för att välja sina offer och The Deceivers tillhör Thugeekulten, lönnmördare som arbetar för vad de tror är en inkarnation av Kali för att mörda alla de britter som skott sig på Indiens rikedomar.

Hearts of Steel, det tredje kapitlet, innehåller de ärofyllda och “offentliga” organisationer som med sitt hjältemod och sin uppfinningsrikedom försöker hålla det viktorianska samhället säkert. Phoenix Squadron är en insatsstyrka bestående av ädlingar som skämt ut sig men som här får en andra chans på sina wyverns, medan The Worshipful Order of Horologists ägnar sig åt att bygga vapen åt det brittiska imperiet med hjälp av urverk. The Knights of Ludd är den enda sammanslutningen som jag inte tycker passar riktigt in här, eftersom Ludditernas syfte är att hindra maskinernas frammarsch i industrier och hem.

Det sista kapitlet heter Arcane Shadows och hör egentligen mer hemma i första volymen eftersom det avhandlar mer eller mindre hemliga sällskap, bland annat The Fellowship of the Red Pharaoh som ägnar sig åt Egyptisk självständighet med diverse medel. The Observant Society of the Meek är ett kristet vampyrjägarsamfund som efter att nästan ha blivit helt utrotade nu arbetar för att återskapa sin styrka, och The Secret Carnival är ett förkroppsligande av föreställningen som både vill chocka och underhålla på samma gång, allt förpackat i en air av mystik.

I kapitel fem avslöjas dessutom alla de hemligheter som ovanstående tolv sammanslutningar går och bär på, och det är mycket intressanta små godbitar som beskrivs, allt för att skapa en inspirerande stämning. Jag är inte lika imponerad av den här boken som av The Secret Masters, jag tror delvis det beror på att modulen inte känns riktigt lika sammanhängande. Med det sagt är det ändå en ruskigt inspirerande bok.