Den här texten innehåller grymt många spoilers både för Dragon Age Origins och Dragon Age 2.

En av de många förändringar som hänt i och med Dragon Age 2 är en uppdatering och förändring av gamla rasers och ickespelarpersoners utseende. Bland annat det som tillhör Flemeth och Qunari. jag har funderat en hel del på det här de senaste dagarna och skall försöka sammanfatta en del av de tankarna här. Qunari får dock vänta till en annan post.

Flemeth

“Such manners! And always in the last place you look… like stockings!”

Flemeth från Dragon Age Origins

Flemeth är en gammal kvinna som döljer en enorm status och kraft. Hon är bedrägligt oansenlig, men hennes språk och uttryck antyder att hon har insikt i vad som komma skall. Hon har också ett underligt och quirky sinne för humor som kommer fram i de dialogval man kan välja när man pratar med henne. Hon är en stark kvinna som får som hon vill, och det reflekteras i hennes dotter Morrigan. Morrigan är även hon en egensinnig person som har uppfostrats att tro på makt snarare än kärlek. Faktum är att Morrigans omogna och lite naiva syn på känslor kan härledas direkt till Flemeth. Med det förstår jag som spelar att Flemeth sätter överlevnad före känslor och att Flemeth själv i mångt och mycket förmodligen valt att lägga kraft på att se sin dotter Morrigan överleva snarare än att ge henne den kärlek hon behöver och ständigt söker hos Grey Warden. Morrigan har ett bekräftelsebehov som förmodligen kommer sig av att ha vuxit upp i skuggan av sin avsevärt mycket mäktigare mor. Men hon älskar också sin mamma. Hon är stolt över henne och berättar gärna historier om henne, vilket gör bilden i Origins än mer komplex och djup, precis som det skall vara. Och precis som sin mor är Morrigan beredd att döda för makt, även om den makten kommer sig av att Flemeth dör. Samtidigt är Flemeth villig att ge ifrån sig sin makt och därigenom beskydda sin dotter. En dysfunktionell familj i sitt esse.

Flemeth framstår i Origins som något förvirrad – tills dess att man möter henne en andra gång, då hon verkligen visar vad hon går för. I retrospekt är hon också en person som kan se in i människors öden, en Kassandra om man så vill, med oanad förmåga att förutse framtiden. Oanad, men inte obegränsad. Lyssnar man noga på vad Flemeth säger, med utfallet av the Joining i bakhuvudet så vet Flemeth redan vad som skall komma. Hon kan se människors öden, och hon vet vem som är viktig och vem som inte är det.

“Choice…There is great power in choices, as there are in lies. I shall give one of each.”

I Origins är allt det här dolt under ytan, det puttrar som en giftig brygd och även om Flemeth är helt oansenlig utstrålar både hennes ord och hennes röst (inte så mycket hållningen – DA:O har inte direkt en grafikmotor som tillåter finess) status och makt, något som inte syns ett jota på henne. Hon är klädd i vanliga kläder, har en ganska trasslig frisyr och ser gammal ut. Men under ytan bubblar det och rör sig. Hon har en påtaglig pondus, trots sitt alldagliga utseende. Jag tycker det är rent fantastiskt att hon ens finns. Vanligtvis reflekteras en ickespelarpersons inre status i en yttre status. Längd, hållning, silhuett, allt det där används för att utan ord kommunicera den relativa status en person har i spel. Det är exempelvis därför bossar ofta är gigantiska jämfört med spelarpersonen. Deras storlek uttrycker deras makt på ett påtagligt och synligt sätt. Flemeths makt är dold, och därför så oerhört mycket mer imponerande. Hon behöver inte visa att hon har status, för hon har så mycket status att hon kan strunta i det.

Asha’bellanar
Que Dragon Age 2-versionen av Flemeth, där hon bland annat också går under namnet Asha’bellanar.

Flemeth från Dragon Age 2

I Dragon Age 2 har all den styrkan som förut låg under ytan – och därigenom också var så oerhört mycket mer imponerande – klistrats på utsidan av henne. Asha’bellanar (som jag tänker kalla DA2 versionen av Flemeth för att undvika onödigt mycket förvirring) är manifesterad makt. Den är inte dold, inte okänd. Det första hon gör är att visa vad hon kan. Och vad hon kan överskuggar den oerhört mycket mer skrämmande aspekten – vem hon är.

We stand upon the precipice of change. The world fears the inevitable plummet into the abyss. Watch for that moment…and when it comes, do not hesitate to leap.

Asha’bellanar är också en person som är mer uppenbar än Flemeth. Flemeth döljer sig bakom vaga formuleringar, medan Asha’bellanar, precis som hennes utseende antyder, ligger mer på ytan. Jag tycker att det är ett enormt nedköp. Istället för att få oss, spelarna, att fundera runt vem hon är så vet vi redan vem hon är. Hon är en mäktig häxa, punkt. Inte ens de dialogval som tar upp Morrigan gör Asha’bellanar djupare, snarare tvärtom. Där finns deras komplicerade och rivaliserande förhållande rakt på ytan, och det förtar dynamiken.

Asha’bellanar kanske ser mäktigare ut än Flemeth, men Flemeth är mäktigare än Asha’bellanar, av den anledningen att hon inte behöver visa vem hon är. Hon vet redan vem hon är. Hon behöver inga yttre markörer för sin status. Hon är trygg i vetskapen om sin egen makt, medan Asha’bellanar tar tillfället i akt att visa den, nästan trycka upp den i ansiktet på spelaren.

Det går att argumentera för att Asha’bellanar har mycket mindre tid på sig att etablera sig, både genom sina enga framträdanden och bristen på samtal med Morrigan, eftersom ju Morrigan inte finns med i Dragon Age 2, och det är ett argument som till viss del äger sanning. Samtidigt kan man inte underskatta spelaren.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Dragon Age 2, spelkritik, Flemeth, Dragon Age Origins