Recensionen publicerades första gången i Fenix nr 2, 2009

Horror Recognition Guide är en bok för alla oss som älskar att spelleda, eller för den delen bara hitta på äventyr. Den är säkert en trevlig läsning även för ett generellt World of Darkness eller Hunter the Vigil-fan, men det är inget som jag direkt skulle rekommendera för den som letar efter en modul full med regler.

Horror Recognition Guide innehåller femton noveller, kan man väl säga, femton filer ifrån en jägarcell som försvunnit på något mystiskt vis i Philadelphia. Det är en ljuvlig bok för oss som älskar att sitta och fabricera handouts till våra spelare eftersom den är proppfull med härliga och läskiga uppslag till en riktigt trevlig kampanj. Boken kan kanske till och med tjäna som en förlaga för en spelgrupp som verkligen tycker om att dokumentera sina spelomgångar. Själv blir jag ruskigt sugen på att dra igång en Hunter-kampanj bara för att få lov att plocka fram min gamla polaroidkamera, mina färger och mina pysselgrejer. Scrapbooking för rollspelare.
Jag vet att jag har sagt det förut, men jag måste säga det igen. White Wolfs författare vet verkligen hur man skriver en spännande berättelse. Det är ytterst få av de noveller eller vad man skall kalla dem som inte slår an en sträng och får mig att vilja skriva något runtomkring dem.

Boken inleds lite fint med anteckningar från någon som kallar sig Michael Moryken och härstammar från organisationen VALKYRIE, en stor samling väl förberedda och strukturerade jägare. Den hör Moryken har fått tag på en samling dokument som har tillhört en mindre grupp. Det antyds att Moryken inte vet om de lever eller är döda, men informationen är värdefull för VALKYRIE i vilket fall som helst.

Inledningen följs av femton olika “fallstudier”. Det handlar om allt från vampyrer till spöken via magiker till varulvar och bortbytingar. Det är många varierande berättelser och samtliga är även välskrivna och stämningsfulla. Enda nackdelen – och jag måste säga det här – är att samtliga är skrivna av män och ofta även från ett manligt perspektiv. Det jag lade märke till i Hunter återspeglas även i Horror Recognition Guide.

Två berättelser står ut ifrån mängden. Den ena heter Gnosopharm och den andra heter The Close Encounter. Gnosopharm berättas ur Janices synvinkel. Till att börja med är det blogginlägg som får stå för det litterära materialet. Hon och hennes man har problem, han är djupt deprimerad, och hon vill att han skall söka hjälp. Lyckligtvis finns det hjälp att få i form av företaget Gnosopharm som testar nya antidepressiva läkemedel. Eftersom det här är World of Darkness så kan jag avslöja såpass mycket att läkemedlen inte tagits fram för att direkt hjälpa deprimerade människor. Nuff said.

The Close Encounter handlar om en man som blir uppsökt av en person vid namn Leland Preston. Leland Preston påstår sig ha blivit bortrövad av aliens. Han har dessutom bevis för det. Bevisen består bland annat av en MRI av hans njurar – och det underliga organ som dykt upp ovanför dem – och andra papper som han med varm hand (bokstavligt talat. Leland Preston är kokhet av feber) överlämnar till berättaren, som sedan börjar undersöka saken vidare. Det han hittar påminner mycket om tidiga Arkiv-X avsnitt. Inte alls dumt.

Grafiskt sett är Horror Recognition Guide samma gamla vanliga sörja som jag tyvärr väntar mig ifrån White Wolfs layoutare. Det är bilder bakom texten, mängder med typsnitt, gem hit och dit och – whaddayaknow? – det funkar i den här boken! Det är ingen direkt fest för ögonen att läsa alla gånger, men det funkar just för att de olika typsnitten och tejpen och gemen – allt det där som försvårar läsningen – i det här fallet höjer läsupplevelsen.

Sammanfattningsvis är den här boken inget för dem som letar efter en trevlig regelbok eller kanske några nya varelser att stoppa in i sina kampanjer. Det finns inga regler, inga tydliga besked någonstans. Vad som däremot finns är en jävla massa stämning. Är du ute efter att bli inspirerad så är Horror Recognition Guide definitivt ett köp för dig.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,