Jag tänker uppmärksamma internationella kvinnodagen med ett par kvinnor som betytt mycket för mig och mitt spelande. Det här är en personlig post, vilket innebär att det inte handlar om spelande och spel per se. Med andra ord kan ni som är intresserade av enbart spel sluta läsa nu :).

Min mor. Tro det eller ej, men det var hon som efter enträgna önskningar å min sida gick till den lokala leksakshandlaren och köpte ett ex av Chock från Äventyrsspel till mig. Hon är den jag har att tacka för ett livslångt intresse och engagemang i spel.

Bea, Johanna, Anna och Lotta. Spelarkamrater utan vilka jag förmodligen hade strandat helt. Bea och Lotta var gamertjejerna i gänget, men Anna och Johanna hjälpte i allra högsta grad till att hålla mig någotsånär balanserad i en värld som inte riktigt accepterade mig. Utan dem hade jag inte överlevt gymnasiet. På ett väldigt bokstavligt sätt. Jag hade inte överlevt. Ingegerd som var språklärare och brydde sig om sina elever, fastän åtminstone jag var mycket besvärlig att ha att göra med.

Lotta, Bea (en till!) och Kajsa som totalt fattade var jag kom ifrån, inte ifrågasatte utan accepterade mig som den jag är, och den jag var. Det är så jävla skönt att känna sig hemma, att höra till. På Helliden fick jag känna av hur det är att vara en i gänget, utan att för den skull ge upp min egen identitet. Viktiga lärdomar, och även om de inte var gamers var de villiga att försöka. Åtminstone ett par gånger.

Ann-Sofi och Ebba. Sköna, nyfikna och kreativa damer med stor humor. Ingunn Bratteli-Moen som var lärare i en kurs har särskilt satt sig i minnet. Totalt underbar och fantastisk människa, också hon accepterande och förstående, särskilt inför mitt annars helt ofattbara (för vissa) behov av att exempelvis flyga drake. Man överlever inte utan att flyga drake.

Annika, Heather, Satu, Elina, Mary, Babsi, Karin, Bobbi, Tove, Tove (igen!), Linda, Nina, Hannele, Jenny, Maria, Pernilla, Pernilla (en till), Jenny (en till igen), Mirjam, Katarina, Elisabeth… listan fortsätter in i det oändliga med alla de människor som betytt så otroligt mycket för mig både privat och i yrkeslivet just därför att ni varit som jag, ni har haft samma erfarenheter, samma känsla av att stånga huvudet i en vägg och ändå fortsatt, ändå kämpat och försökt förändra både företag och förhållanden på företagen.

Ta ett djupt andetag.

Fortsätt kämpa.

Här är en person som tagit del av er styrka, och som en direkt följd av det aldrig någonsin kommer att ge upp.

Intressant?