Med anledning av kommentarstråden i den här facebookposten skrev jag det här svaret.

De argument som jag tycker står ut i den här tråden är följande:
1. Sex säljer
2. Men män är också sexualiserade
3. Lägg er inte i spelutvecklarnas kreativitet
4. Det är ju bara ett spel
5. Men varför kritisera spelskaparna?

1. Sex säljer. Nej, sexism säljer, det är nämligen det vi bombarderas med på reklampelare och även i spel. Det vi ser är inte sex, det är en stereotypiserad bild av kvinnor och (icke att förglömma) kvinnokroppsdelar. Det börjar dyka upp undersökningar som ifrågasätter den här “sanningen” och en del av dem, bland annat en som gjorts på Iowa State University och en annan som genomförts av Brad Bushman, har kommit fram till att sex inte alls säljer, snarare tvärtom.

Att sex säljer är alltså inte alls säkert. Det är bara något vi tror. Därmed sagt behövs det, som många forskare poängterar, fler undersökningar för att reda ut varför något säljer.
Let me Google that for you

2. Men män är också sexualiserade. Nja. Män idealiseras. Män i spel har en roll att leva upp till, ofta som hjälte, drivande, den som tar kommandot och GÖR saker. Kvinnor i spel har inte den fördelen. Istället är vi bakgrund, staffage, props som driver hjälten framåt. Det är en ganska stor skillnad på hur män och kvinnor idealiseras. Det är klart att en välmusklad man kan ses som sexualiserad, men det kan lika gärna handla om att musklerna och “snyggheten” (om man gillar vita män i 25 – 30 årsåldern som dessutom har skäggstubb) indikerat att mannen ifråga är handlingskraftig och kan agera i sammanhanget.

Bröst indikerar inte att kvinnan är handlingskraftig. Det indikerar att hon är ett bra ligg, om man skall hårddra det lite. Så nej, vi tävlar inte på samma villkor. Vi tävlar inte ens på samma bana, för i sammanhanget spelar också maktfaktorer in. Män har haft makten i många tusen år. Kvinnor har haft rösträtt i Sverige sedan 1919. Makten kämpar vi fortfarande om att dela med männen.

I den här diskussionen spelar också representation in. Hur många män ser vi i spel jämfört med hur många kvinnor? Och vilka roller får männen? Vilka roller får kvinnorna? Allt ger en skev bild av kvinnan där hon idealiseras som ett sexuellt, passivt objekt, medan mannen kan fokusera på att agera och rädda världen.

Let me Google that for you

3. Lägg er inte i spelutvecklarnas kreativitet. Okej. Säg det till förlagen som har gått på påstående nummer ett så det skriker om det. Spel utvecklas inte i ett vacuum. Ja, det finns de som tycker att stora bröst och sex is teh shit. Det finns också många, många, många utvecklare som inte gillar det de bygger just på grund av sexismen det ger uttryck för. Inga utav oss är helt fria i sammanhanget. En del av oss känner inte ens till diskussionen och problematiken för det är ingen som har påpekat det för oss. En del av oss vaknar i och med att vi får döttrar som inte är fria att utforska världen på samma sätt som våra söner. En del av oss vaknar aldrig utan tror att för att ett spel skall vara “bra” så påverkar utseendemässiga faktorer som att protagonisten är en vit man i 30-årsåldern. En del av oss får en annan syn på saken efter att ha pratat med flickvänner eller gamers som inte gillar sättet kvinnor framställs på.

Skall man verkligen kritisera vad som påverkar spelutvecklarnas kreativitet så skall man titta på varifrån pengarna kommer. Det är pengarna som bestämmer. Pengarna kommer inte ifrån journalister och debattörer som kritiserar hur spel ser ut och vad de innehåller. Visst påverkar det också kulturen, men det går så väldigt långsamt att jag med säkerhet kan påstå att gamers kommer att kunna njuta av sexistiska spel i många år framöver, oavsett debatten.

4. Det är ju bara ett spel. Ja, men det är inte bara ett spel. Det är också en reflektion av vår kultur och en spegel för densamma. Att säga att vi inte påverkas av media är både sant och osant. Vi påverkas av de media vi konsumerar, genom att det vi läser och iakttar förstärker redan existerande attityder. Om den redan existerande attityden är att kvinnor bara är bakgrund, passiva, staffage, så förstärks den attityden genom att vi får i oss mer innehåll som pekar i den riktningen.

För kvinnor, som för att använda en anglicism uppenbarligen får den korta änden av pinnen, innebär det här bland annat att vi utsätts för stereotype threat, som har en mycket negativ inverkan på hur vi ser oss själva. Detsamma gäller även för andra spelarminoriteter. Det är inte så harmlöst som det kanske verkar.

Let me Google that for you

5. Men varför kritisera spelskaparna? Varför inte? Analys och kritik är ett utmärkt verktyg att använda i strävan att bli bättre. Om vi inte ifrågasatte, kritiserade och analyserade företeelser i vårt samhälle skulle vi inte komma så långt. Vad är det som säger att Lars von Trier kan ifrågasättas i sitt filmskapande, men Cliff Blezinski är helig? Varför kan vi kritisera Camilla Läckberg men inte ett spelföretag? Ärligt? Har spelmakare amnesti ifrån ifrågasättande? I think not. Jag tycker personligen att vi kan ifrågasätta MER. Det som är så himla snajdigt med att vara kreativ och ha en vision är att man kan genomföra den, få kritik och IGNORERA kritiken om man vill. Eller ta till sig av kritiken och analysen, lära sig något om sig själv och bli bättre.

Nu orkar jag inte mer.

EDIT: jag hade fel. Jag orkar mer.

Ännu ett argument: Lönsamhet
Okej, jag tar det här argumentet också. Ja, spelen så som de ser ut idag säljer därför att de inom trippel-A genren i princip är kloner av varandra. Det finns ett recept som de flesta förläggare följer därför att de måste håva in groteska mängder pengar på mycket kort tid.

Problematiken med formulatänket är att det är svårt för riskobenägna förläggare att våga sig på något nytt.

I samband med detta vågar man heller inte satsa pengar på marknadsföring för spel som bryter mot formulan. Det betyder att spel som Call of Duty får åtskilliga miljoner i marknadsföringsbudget, medan spel som INTE följer receptet kanske får en tredjedel eller en fjärdedel av de pengarna, om ens det. För mig framstår det som oerhört tydligt varför spel som inte följer formeln inte heller säljer lika bra – de får inte samma genomslag eftersom de inte har samma förutsättningar.

Det här påverkar så klart förlagen som blir än mer obenägna att pumpa in pengar i något som är oerhört riskabelt och kostar jävligt mycket pengar, för det tas som ett bevis på att hypotesen att spel som inte ser ut som alla andra spel inte säljer.

Ur samma perspektiv är det inte heller så svårt att inse att det här färgar av sig när man väljer ut villa som skall ingå i målgrupper och fokusgrupper. Det är helt enkelt inte aktuellt att ändra på sig, för varje förändring innebär en risk och förlagen är inte riskbenägna. Det betyder INTE att publiken inte finns, eller att den publiken inte har egna preferenser som skiljer sig från receptspelen. Bara att förlagen som gör spelen inte är medvetna om att publiken finns (jag har många exempel på det) eller helt enkelt inte vill ändra inriktning.

Jag tror att det förlag som satsar på spel med bredare målgrupp och dessutom gör det kvalitetsmässigt kommer att ha allt att vinna på det. Att Guitar Hero slog stort är inte en slump, inte heller Minecraft. Det man dock måste vara medveten om är att spelkulturen – kulturen runt spel och om spel – också är grymt statusmedveten och hierarkisk och att vissa spel anses “finare” än andra. Det är också en problematik som påverkar.

Att till exempel poängtera att mobilspel inte är riktiga spel, att The Sims inte är ett riktigt spel etc, upprätthåller status och hierarkier. Det påverkar så klart också utvecklare och förlag, för många vill jobba med “riktiga” spel.

Så sanningen att “det säljer” är också en med modifikation. Jag tycker det är förvånande att så många borstar bort kritik med det argumentet. Det är en argumentation som håller tillbaka utvecklingen, för vi säger i princip att det är bra som det är. Är det verkligen det? Är grafik och fysikmotorer det enda vi skall bry oss om som spelutvecklare och spelkonsumenter? Hur många fantastiska spelupplevelser missar vi genom att resonera så?

En EDIT till
Argumentet att det “helt plötsligt” dykt upp feminism inom speldebatten visar på hur skev hela debatten är. Jag och många med mig har fört kampen för en mer jämlik spelbransch och ett större utbud av spel i snart 14 år (läs vad det står nu. Större utbud. Inte censur. Större utbud. Stora bröst och sexistiskt innehåll kommer inte att försvinna, bara kompletteras. Ok. Större utbud betyder inte “ta bort”. Det betyder “lägg till”. Ok?).

Det är först nu när bro’s (män, alltså) får upp ögonen för hur skevt det är som debatten förs på en bredare front. Tidigare har vi fått stå och ta argumentationen som invaliderar våra upplevelser som minoritet inom spelbransch och spelkultur utan några som helst allierade bland de som fortfarande räknas i sammanhanget. Kan ni gissa vilka de är? Männen.

Det förekommer ofta påståenden om att vi som kämpar för jämlikhet “gråter” och är “offer”. Det är det sista vi är. Däremot blir vi utsatta för hat, hot och en jävla massa misstänksamhet. Det är en daglig kamp. Den som inte fattar hur svårt det är att ens våga höja rösten i sådana här sammanhang har inte upplevt känslan av att ständigt väga orden på silvervåg för att minimera hoten som ofelbart dyker upp. Det finns ett enkelt sätt att slippa allt det här. Att sluta kämpa, att sluta höja rösten. Att bli ett offer för kulturen. Jag tänker ALDRIG hålla käften. Det är många som ser mig och många med mig som grus i maskineriet. Det som egentligen händer i sådana här sammanhang är att vi som inte håller med den slentrianmässigt rådande kulturen orsakar något av en kris. Kriser leder ofta till förändring. Förändring uppfattas som skrämmande av dem som inte far illa inom en kultur, därför att en förändring kräver en omvärdering, både av åsikter och av värderingar. Det är rent ut sagt asjobbigt att ändra på sig. Det kräver mycket energi.

Jag är oerhört tacksam för att Daniel orkar ta upp det här ämnet. Jag tycker det är fantastiskt att tanken på att kvinnor också spelar och förtjänar spel som inte automatiskt kräver en viss… vad skall vi kalla det? uthållighet? för att faktiskt klara av att spela utan att bli förbannad, börjar få en större spridning.

Det är bara synd, och blir oerhört tydligt i sådana här sammanhang, att det krävs en man att säga samma sak som vi har sagt i evigheter för att någon faktiskt skall anse det värt att uppmärksamma. Det i sig tycker jag är ett tydligt tecken på att vi inte är jämställda inom spelkulturen, att vi inte har lika mycket att säga till om och att våra röster är olika värda beroende på vem vi är och vilken maktposition vi sitter på.