Jag vet, titeln är lite missvisande. Det handlar inte om transexualitet så mycket som tendensen att försöka passa in manligt beteende i kvinnliga roller, både i datorspel, film och rollspel. Det är något jag har gått och tänkt på i och med min stora kärlek till Mass Effects fantastiska Commander Shepard. Och då talar jag om den kvinnliga varianten av sagda Shepard.

Hon är en oväntad spelarperson, därför att hon beter sig som en man. En manlig Shepard – förutom det att jag inte är helt förtjust i röstskådespelet – blir inte alls lika spännande, just därför att han beter sig som vem som helst.

Nu tycker jag i och för sig att både den kvinnliga Shepard och den kvinnliga Hawke är ganska bra representationer av starka kvinnor, kanske för att de inte är översexualiserade för att passa in i den manliga fantasin, men det finns problem även i Mass Effect och Dragon Age 2. Framförallt i Dragon Age 2 där FemHawke har fått jättetuttar (något som tacknämligt nog inte syns när hon är Rogue eller Warrior) och dessutom idleanimationer (de animationer som spelarpersonen utför när den inte får någon kontrollinput) som är rent ut sagt fruktansvärda. Hon knäar lite och vispar runt med foten som värsta animeflickan, vilket i mitt tycke är att ta bort den styrka och kraft som ändå finns i hennes handlingar* och i hennes röst.

Isabela är en annan fråga. Isabela kan förvisso ta hand om sig själv, men hon är förpackad på ett sådant vis att hon istället för att bli en stark person blir en (manlig) sexuell fantasi. Hon släpper alltid till, hon vill inte ha en känslomässig relation till sin motpart etc, etc. Tittar vi exempelvis på Isabelas introduktion så är det en… vad? En kvinna i en “snygg” förpackning som beter sig som vilken snubbe som helst. Eller vad sägs? (Titta inte på filmen om du inte vill ha spoilers om Isabelas introduktion.)

En annan spelarperson från ett helt annat spel är Bayonetta, som verkligen är ett skolexempel på hur “starka kvinnor” transformeras från att vara egna personer till att bli någon slags male sexual fantasy. Den positiva saken med Bayonetta är att hon är en ensamstående mamma. Tycker i alla fall Anita Sarkeesian från Feminist Frequency, men det är allt.

Bayonetta är en av de spelarpersoner som har lyfts fram som en kraftfull kvinnlig spelarperson, som är mer än bara en sexsymbol. Att hon använder sin sexuella makt för att leka med pojkarna så att säga. Leigh Alexander har skrivit en artikel på GamePro som går igenom varför Bayonetta är en positiv förebild för kvinnliga spelare.

Bayonetta takes the video game sexy woman stereotype from object to subject, and it’s tremendously empowering. The title character uses the mantle of her sexuality as a power source. Between Bayonetta and her equally fierce rival, Jeane, it’s a women’s world — the boys just play in it. The Umbra Witches aren’t to be messed with. With this unique theme, the game itself is an artistic representation of the concept that female sexuality is its own kind of weapon. This stylized love letter to femininity is signed and sealed with all of the game’s tiny details, from the kiss-shaped aiming targets to the subtle grace of Bayonetta’s butterfly-shaped shadow.

På ytan är det lätt att hålla med Alexander i hennes bedömningar. Bayonetta är sexig och stark och använder sin sexighet för att kontrollera männen. Det är ett argument som dyker upp på fler än ett ställe, bland annat på BitMob:

She is an independent woman. She is not afraid to flaunt it in her own way either. It is obvious Platinum Games wanted to craft her with the best of both worlds: strong and independent, yet beautiful and sexual.

Problematiken ligger i sexualiteten. Bayonetta poserar inte för sin egen skull. Bayonetta poserar för spelaren och – det viktiga i sammanhanget – spelaren sitter med makten att få Bayonetta att posera. Spelaren förutsätts vara, som Sarkeesian säger i sin video, en ung kille som tycker att crotch shots är sexigt. Bayonettas motståndare är enligt Alexanders analys en rad småpojkar som blir “tämjda” av Bayonettas sexuella makt. And there’s the rub. KSM – eller kvinnlig sexuell makt** är ett system som bygger på normer som i sig själva berövar kvinnan agens. Inte bra, enligt mig.

Det finns inget som säger att en kvinnlig spelarperson inte kan vara stark och nyanserad utan att spela på sin sexualitet. Men att kvinnor ses som sexuella objekt i första hand och människor i andra hans är en företeelse som förekommer i många typer av media. Sarkeesian plockar till exempel fullkomligt sönder Zach Snyders nya film “Sucker Punch”, en film vars tema borde vara välkänt även för spelare. Släng på brudarna lite sexiga kläder och låt dem posera för oss utan egentlig egen agens. Bayonetta, någon?

Det är inte att ge en kvinnlig spelarperson eller roll ett djup.

Det finns fler exempel, även inom rollspelens värld. Sexualiteten blir en viktig och ofta utnyttjad maktfaktor, men det är en maktfaktor som inte frigör utan snarare förstärker de normer som redan finns i samhället.

Stereotypical gender-specific attributes are often identified in opposition to one another with the “masculine” traits valued over “feminine” traits. For example, masculine identified traits such as being strong and in control are valued and feminine identified traits such as being weak and out of control are devalued. These essentialist gender stereotypes of men and women have been discredited by gender theorists but are still maintained in mainstream television. Even though men and women in reality are far more complex than a list of traits, television show writers and viewers still celebrate “masculine” values as positive and tend to be dismissive of those deemed to be “feminine.

– Strong Women in Fantasy & Science Fiction, Anita Sarkeesian

Ett rollspel som jag upplever försöker gå utanför de klassiska könsbundna egenskaperna är Panty Explosion. Där spelar spelarna tonåriga japanska skolflickor som begåvats med psykiska krafter. Tyvärr hamnar Panty Explosion ändå i en situation där rollpersonerna är offer, dels för sina egna psykiska krafter och dels för de demoner och statliga institutioner som vill utnyttja deras psykiska krafter för egen vinnings skull.

Psychic powers are as much a curse as they are a gift. Most schoolgirls have little understanding or control of their massive powers, and often cause harm to themselves and others.

– Panty Explosion, Matt Schlotte, Jake Richmond

En typisk aspekt av kvinnor med övernaturliga krafter är att de inte kan kontrollera dem, eller att krafterna har givits till dem mot deras vilja. Kvinnor är alltså inte starka nog eller smarta nog att hantera de “manliga” karaktärsdrag och krafter som de har tillerkänts.

Att klistra ett par bröst på en stereotyp manlig spelarperson är alltså ingen hållbar lösning. Att ge en kvinnlig spelarperson karaktärsdrag som kodas som maskulina, det vill säga känslomässigt uttryckslösa, aggressiva och dominerande, lyfter bara att de maskulina dragen är högre värderade än drag som kodas som kvinnliga, det vill säga känslomässigt uttrycksfulla, empatiska och samarbetsvilliga. Det blir istället för ett starkt porträtt bara en bekräftelse på att författaren eller designern som gjort spelarpersonen har anammat de värderingar som redan förekommer. De har bara ändrat kön på den som står för och framför de värderingarna. Det är också därför Hawke är en bra spelarperson överlag i jämförelse med många andra. Hawke har ett register, även om det är tämligen platt, som sträcker sig över en rad känslouttryck.

Som ett mycket tydligt exempel på kvinnor som beter sig som män (men som ändå inte är riktigt värdiga sina egenskaper) kan jag lyfta den enda militanta orden i Warhammer 40K-universat som består enbart av kvinnor, nämligen Adepta Sororitas. Sisters of Battle. De beter sig i princip på samma sätt som vilken skvadron med Imperial Guards som helst, med undantaget att de blir lurade av Lord Vandire, en blodtörstig, lagom galen tyrann, att han förkroppsligar kejsarens vilja.

In truth, Lord Vandire had tricked the sisters, gambling that they would never have seen a Rosarius. It was the energy field projected by the generator within the ornate medallion that had turned the guard’s shot, and not the protection of the Emperor. Nonetheless, the Daughters of the Emperor promised themselves to serve their new master […]

– Blood of Martyrs, Fantasy Flight Games

Adepta Sororitas är inte ens kapabla att se igenom Vandires blodsregnum, inte förrän de blir uppmärksammade på att Vandire är en tyrann av kejsarens gardeskapten. Det är att frånta kvinnorna deras egen agens. De tjänar en diktator för att de blir lurade, och de ser ljuset först under en annan mans vägledning. Ett snyggt sätt att omyndigförklara till och med en så stark orden som Sisters of Battle.

För att starka kvinnor, och för den delen även mindre stereotypiserade män, skall få ta plats i våra spel, krävs att de är sammansatta av mer än bara aggressioner. Jag avslutar med två diagram från Sarkeesians uppsats Strong Women in Fantasy & Science fiction.

While a truly transformative and feminist character may not completely transcend the categories of gendered stereotypes, it’s crucial to look closely at what traits help promote a better world with social justice values free of racism, sexism, classism, homophobia and abilism. I have begun to create a chart that lays out traditionally masculine and feminine traits and I’ve assigned a positive or negative value system to them based on how they are framed in the media (see Table 2). To begin envisioning a strong female (and progressive male) character, I have reassigned traits based on anti-oppression and social justice values (see Table 3). Removing gender stereotyping and applying feminist values is a step towards creating a strong female archetype and possibly a step towards a more feminist society.

– Strong Women in Fantasy & Science Fiction, Anita Sarkeesian

__________________________________
* Det har för övrigt inget med “kvinnlighet” att göra, det är bara en pose som skall visa att hon är ung och naiv. Isabela delar samma idle, vad jag vet, men jag har ännu inte sett den hos Aveline eller Merrill, vilket jag är tacksam för. Vare sig Isabela eller Hawke i sitt kvinnliga format är särskilt hjälplösa, och ändå är det det budskapet animatörerna i Dragon Age 2 vill förmedla till spelaren när Hawke inte är aktiv. I Katherine Isbisters bok “Better Game Characters by Design” tar hon bland annat upp det att spelarpersoner kommunicerar även med kroppsspråket, och att även om vi inte medvetet uppfattar den kommunikationen så påverkar den hur vi ser på spelet och spelarpersonerna.

“Posture and movement also communicate who people are as social individuals – what they will be like and what to expect from them.”

Enligt den tesen sänder FemHawke dubbla budskap. Ett om styrka och ett annat om att hon är en liten flicka – egentligen. Kort sagt? Bleh.

** Kvinnlig sexuell makt är ännu ett problemområde som kommer av föreställningarna att män alltid vill ha sex, och att kvinnor aldrig släpper till. Det är en del i ett patriarkalt system, en norm, som säger att kvinnor som “släpper till” är horor (på precis samma sätt som kvinnor som inte släpper till är horor) och som knyter in i synen på sexualitet som något män vill ha, men kvinnor inte skall “ge” bort, utan “sälja” för att få ta del av manlig status. Det är en teori som propagerar en sjuk uppsättning värderingar baserade i uppfattningen att sex – och därför också kvinnors kroppar, eftersom det bara är de som tillhandahåller sexet – är en handelsvara. För mig är det uppenbart att ett självobjektifierande som Bayonetta sysslar med (och här ÄR kontexten spel viktig) inte är särskilt revolutionerade utan snarare ett utnyttjande av ett system som sätter kvinnor i rollen som objekt.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,