Ja, jag har spelat demot (igen). Både på PS3, Xbox 360 och funderar på att boota upp det på min iMac för att se om det fungerar även på den (via BootCamp, förstås). Jag kan inte säga att jag ser några jättestora skillnader från senast jag spelare demot på Gamescom. Det är så klart längre, och jag anar ett visst tweakande av fienderna, men det är svårt att jämföra eftersom jag inte har båda versionerna av demot här. Den största skillnaden är så klart multiplayerläget, men eftersom jag inte är en multiplayer så har jag inte spelat det. Och tänker kanske heller inte ägna så mycket tid åt att göra det.
“Sickna räliga fultrutar. Cannibals. I översättning "elakingar som äter folk"”[/caption]
Den här bloggposten kommer att innehålla spoilers. Bara så att du som läser är medveten om det.
Introduktionen
För att vara ett demo är jag oerhört imponerad över polish, valmöjligheter och känsla i både gränssnitt och intro. Bara det att jag kan välja male eller female Shepard och dessutom göra en customvariant av Shepard är stort. Det är annars grejer man får vänta på till det stora spelet. Jag gillar också valet mellan action, role-playing och story, även om jag själv var så gammalmodig att jag valde den “ursprungliga Mass Effect-upplevelsen” både på PS3 och Xbox. Det är oerhört generöst av BioWare att lägga så mycket omsorg på ett demo. Som sista installation (bwaaaah) i en framgångsrik serie kanske de har råd med det, både tids- och resursmässigt.
Gameplayet
Det är en mer agil Shepard som möter mig i Mass Effect 3. Det rullas, hoppas, sidosteppas och klättras upp för stegar. Shepard kan dessutom ta sig lätt mellan olika skydd, och det är en egenskap som jag helt plötsligt uppskattar av bara den. Det är en förfining av redan existerande kontroller, och det känns både lätt och smidigt att använda dem, även om jag misstänker att det kommer bli samma chockartade upplevelse att gå från ME2 till ME3 som det blir om man spelat ME och sedan stoppar i ME2 skivan och bara fortsätter spela.
Fienden är också smartare och mera på. Rent generellt verkar ME3 vara ett taktiskt svårare spel, och kanske inte fullt så tillgängligt som ME2 är. ME är ME och har mängder med buggishproblem när det kommer till kontrollerna, så det tänker jag inte ens jämföra med. Det jag har sett – som jag också skrev i förra bloggposten om ME3 demot på Gamescom – är att fienden är mycket mer varierad än i ME och ME2, och de har en rad specialegenskaper som ställer högre krav på att spelaren utnyttjar sina egna specialegenskaper. Liara var till exempel ovärderlig med sin Singularity och Warp och utan Overload (Garrus) och den där ammon som jag har glömt namnet på just nu (pinsamt) hade jag inte klarat mig särskilt länge. Nu spelade jag som infiltrator (Xbox) och vanguard (PS3) för det är de klasser jag är van vid, men jag kan mycket väl tänka mig att övriga klasser också har några edges som gör att vissa fiender blir lättare att ta sig an, medan andra fiender blir mycket, mycket svårare. Rent generellt så gillar jag det. Det kommer att bli utmanande. Jag längtar nästan efter att få spela engineer som var en av de klasser jag upptäckte ganska sent i mitt beroende för att se hur det påverkar min spelstil.
Det jag sett hittills är att fienderna använder stealth, de kastar rökbomber och de har sköldar (alltså riktiga sköldar, som i upploppssköldar, typ) som gör att det blir mycket viktigare att tänka på hur övriga squad members är placerade i rummet. Lyckligtvis verkar de också ha blivit smartare (eller så är det bara jag som har blivit rostig) för de räddade mitt stackars arsle mer än en gång.
Jag fick inte möjlighet att köra min snipertaktik, dvs sitta och lura jättelångt bort och sedan plocka fiender en efter en. Det har varit en trogen ledsagare genom både ME och ME2. Vad kan jag säga, jag är en camper.
Kompanjonerna
KAIDAN! ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ Behöver jag säga mer? Kaidan är tillbaka. Liara är tillbaka. Wrex är tillbaka. Mordin är med på ett hörn och rent generellt verkar BioWare ha ganska bra koll på att vi som spelar uppskattar relationer. I alla fall vissa av oss. I demot har jag med mig Capt. Anderson en sväng och sedan Liara och Garrus. Kaidan finns med som ett spöke hela tiden och det var nära att jag i min stora kärlek helt enkelt bara pausade spelet och satt och glodde på honom tills jag hade fått nog.
Storyn
Storslaget, massivt och förmodligen en värdig avslutning på den här spelserien. Men, och det här är viktigt, i alla fall för mig, det finns antydan av människoöden i ME3 också. BioWare vill att vi skall bli berörda. BioWare lyckades med Dragon Age 2 på ett sätt som för mig var helt oväntat. Av det lilla lilla jag sett här så har jag en känsla av att jag kommer att börja böla åtminstone vid något tillfälle i spelet. Och gör jag det inte, ja då gråter jag på grund av missade möjligheter. Jag måste också påpeka att något som följt mig hela tiden, genom hela serien, är hur musiken bara smälter in i spelupplevelsen och förhöjer den något grymt. Samma sak gäller i ME3, av det lilla jag har hört. Det är elegant, det är definitivt in the style of Mass Effect.
Just nu sitter jag här och önskar att jag inte hade plockat upp demot igen. Jag vet att jag kommer att tillbringa åtminstone ett par timmar till med det, enbart för att kunna spela alla olika klasser och pröva ut nya sätt att mosa de där förhatliga sköldsnubbarna på.
Ta det här inlägget med en nypa salt. Jag är nyförälskad, kär och förmodligen inte så lite galen.
Läs även andra bloggares åsikter om Mass Effect 3, demo, BioWare, Mass Effect, Mass Effect 2, spel
Leave a Reply